Feelgood för de lite äldre

Vissa böcker har en tydlig målgrupp. En sådan är Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Detta är en roman som tematiskt berör mycket av det vi idag fokuserar på; till exempel möjligheten att jobba hemifrån, återbruk genom second hand och homosexualitet. Målgruppen är, som jag förstår det, kvinnor i övre medelåldern.

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Historiska media, 2017.

Efter en separation från en mästrande och ganska tråkig man står Felicia inför stora förändringar. Hon försöker sköta sitt jobb samtidigt som hon plötsligt blivit ägare till en stor hyresfastighet.

Eftersom hon själv bor där lär hon nu känna många av sina hyresgäster och vänskapen blommar. Även utanför denna bubbla dyker en ny bekantskap upp i antikvitetshandlaren Jonathan som Felicia känner sig dragen till. Men är han ens straight?

Jonathan hjälper Felicia att hitta möbler till paradvåningen och i en av dessa gömmer sig en hemlighet från det förflutna. Denna för oss till Nanny som när hon bara var en liten flicka blev städslad som piga i ett borgarhem på 1800-talet.

Som läsare får vi följa Nannys vindlande och ibland osäkra liv från barndom till död under en period som dominerades av emigrationsvågen till Amerika, första världskriget och tsarfamiljens fall.

Nannys liv sätts i kontrast med nutidens Felicia men ett samband finns mellan dem.

Bok som vänder sig till kvinnor i övre medelåldern

Det första jag konstaterar när jag läser Manglade dukar och vikta servetter är att jag inte hör till dess målgrupp. Jag är inte intresserad av heminredning eller antikviteter och jag är för ung för boken. I och med det är jag antagligen inte heller rätt person att fälla omdömen om den.

Lite måste jag dock säga! De bästa sekvenserna i boken är dåtiden, när vi följer Nannys liv. Det påminner mig om Ann Rosmans deckare som har ett liknande upplägg med kapitel omväxlande i nu- och dåtid. Även hos Rosman väcker det förflutna mer nyfikenhet hos mig än nutidshistorien. Kanske för att det är en tid jag själv inte upplevt och jag därför kan lära mig något om?

Klingberg väljer en långsökt och, för att vara uppriktig, osannolik twist i romanen då personerna blir del av historiens omvälvande vingslag. Hon måste ha känt att det behövdes ytterligare spänningsmoment. För min del tappar boken i trovärdighet genom detta eftersom Klingberg då vill få romanen att spänna över ytterligare genres.

För min del ser jag romanen som en feelgood för de kvinnor i övre medelåldern som uppskattar till exempel Karin Brunk Holmqvist.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Sträckläsarbok om mörka hemligheter

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Albert Bonniers förlag, 2015.

Vad hade du gjort om du får reda på din mans mörkaste hemlighet, men det egentligen inte var meningen? Det är en hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Om hemligheten blev offentlig skulle ingenting någonsin bli detsamma. Det är denna fråga som Liane Moriarty bygger sin Öppnas i händelse av min död kring.

Cecilia är en framgångsrik affärskvinna, hon har en bra relation med sina tre döttrar och sin man, och hon är omtyckt av många. Hennes liv är lika välordnat som hennes hem. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong där hennes man förvarar kvitton ner och ett förslutet kuvert faller ut. Det är adresserat till henne, skrivet av hennes man, men det står tydligt på det att det endast får ”öppnas i händelse av min död”. Hennes man är inte alls död utan iväg på en tjänsteresa och när Cecilia ringer honom för att berätta avfärdar han det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa?

Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av brevet, som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig. En vecka före påsk, då hösten börjar göra sitt intåg i Sydney, vävs flera kvinnors liv samman och flera händelser leder till att deras tillvaro inte kommer vara detsamma efter högtiden.

Om hur våra handlingar påverkar andra människors liv

Nu förstår jag verkligen hypen kring Moriarty. Det här är den första av hennes böcker jag har läst och jag är golvad. Öppnas i händelse av min död är lika stark från början till slut. Jag kommer på mig själv att hålla andan flera gånger då jag läser boken. Den är en fantastiskt välkomponerad roman som väver ihop flera människors liv på ett genialt sätt. Det är lite ”fjärilseffekten” över storyn, en berättelse som beskriver hur våra handlingar, även om de sker på en sekund, påverkar inte bara våra egna tillvaro utan också ändra kursen på andra människors liv.

Det här är en sträckläsarbok som är spännande ända fram till slutet. Jag önskar nästan att den här boken var oläst för mig, så att jag kunde få uppleva känslan av att läsa den en första gång igen. Jag kommer slänga mig över Moriartys andra böcker.

Marika har tidigare recenserat flera av Liane Moriartys böcker: Andras vänner, Tre önskningar, Stora små lögner, och Öppnas i händelse av min död.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

En doft av sommardröm

Att läsa Graham Swifts nyutkomna roman Mödrarnas söndag är som att förflyttas in i en somrig dröm som utspelas i det förflutna. Fast romanen är handfast med vardagliga detaljer är händelseförloppet skirt och gåtfullt. Jag önskar att många har denna bok på sin läslista i sommar.

Mödrarnas söndag av Graham Swift. Albert Bonniers förlag, 2017.

På den engelska landsbygden år 1924 går livet vidare efter första världskriget. Minnena och såren efter alla stupade söner och makar lever dock kvar. Bland de välbeställda kämpar man ännu för att kunna behålla den gamla livsstilen, den där man haft privilegierade liv med mycket tjänstefolk, stora gods och allt livets goda.

Denna dag är det ”Mödrarnas söndag” då det tjänstefolk som ännu finns kvar får åka hem och hälsa på sina familjer. Men pigan Jane växte upp på ett barnhem och har ingen att hälsa på. Hon tänker sig en cykeltur på landet för att få tiden att gå och njuta av sin frihet denna varma och soliga dag.

Men så ringer telefonen och dagen tar en annan vändning. Det är hennes älskare, sonen på granngodset, som ber henne komma. Jane cyklar dit och en drömlik dag som får många konsekvenser tar sin början.

Sanning och makt

Mödrarnas söndag beskrivs som en kortroman och det är fascinerande hur många frågeställningar Swift lyckas få med på dessa korta sidor. Själva handlingen ger också ett drömlikt skimmer av en långsam, trögt framflytande sommardag.

Boken igenom reflekterar Jane över det som händer och som läsare ställs man inför de fakta man fått och inför Janes tankar. Det får mig att fundera över vad som är Sanningen (med stort S) och även över hur mycket symbolisk innebörd man lägger in i en gest, ett ord eller en blick när man vet vad som kommer att hända sedan.

En annan komponent som jag funderar över när jag läser boken är makt. Vi har å ena sidan den självsäkre godsägarsonen som uppfostrats till att få som han vill och har trygghet i vetskapen att vad han än gör så fångar hans familj upp honom. Men han kan inte själv bestämma sin framtid. Hans familjs förväntningar styr hans liv. Å andra sidan har vi Jane som hör till tjänstefolket och som kan förlora arbetet om hon gör misstag. Hon har ingen förmögenhet eller stöd av en familj om hon inte har en inkomst. Men Jane har friheten att välja ett annat liv.

Mötet mellan de två under den dag romanen utspelas är alltså intressant ur många perspektiv. Och vad är det som sker mellan dem? Har de en kärleksrelation, träffas de för slumpmässigt sex eller pågår något helt annat?

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Black – en ständig besvikelse

Den mörkaste delen av skogen är Holly Blacks senaste till svenska översatta bok. Black, som kanske är mest känd för sin romanserien Spiderwick, är en uppskattat författare men jag blir alltid besviken av hennes böcker.

Den mörkaste delen av skogen av Holly Black. Rabèn & Sjögren, 2017.

I den mörkaste delen av skogen finns en kista av glas. I kistan ligger en sovande älvprins som ingen kan väcka. Ungdomar har i generationer försökt, men inte ens de vildaste fester stör honom. Hazel och hennes bror Ben är två av ungdomarna som bor i staden där människor lever med vetskapen om att älvor och andra slags varelser är verkliga, där är de en del av vardagen. Både Hazel och Ben är kära i älvprinsen och drömmer om att vara den som väcker honom. Men i ett samhälle där älvor regerar måste man vara försiktig med vad man önskar sig. För vad skulle egentligen hända om det de i hemlighet önskar skulle hända?

Holly Black är inget för mig

Två gånger har jag läst Holly Black och två gånger har jag blivit besviken. Hon är en så hypad författare, jag tänkte att det måste finnas något med hennes böcker som jag missade när jag läste Den kallaste flickan i Coldtown, som jag inte läste ut, så jag bestämde mig för att ge henne en andra chans. Den här gången tvingade jag mig igenom den svaga inledningen och den undermåliga översättningen, med konstig ordföljd som några ställen förstörde mitt läsflow, och läste ut boken. Andra hälften var starkare än den första och jag drogs med i berättelsen när den fick fart. Så det var trots allt en okej bok, men inte en som jag kommer att rekommendera. När det gäller ungdomslitteratur är konkurrensen stenhård och den här har ingenting att ge.

Så det här är sista gången jag ger mig på en bok av Holly Black. Jag lockas av hennes originella storys, men blir besviken då jag inte dras med i hennes berättelser.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Underhållande såpa i bokformat

Om man som Jöns Hellsing har en mamma som är en känd skådespelerska (Yvonne Lombard) och en pappa som är kultförklarad genom barnböcker som Krakel Spektakel och Kusin Vitamin (Lennart Hellsing) kan man tänka sig att detta arv väger tungt när man bestämmer sig för att bli författare. Men Jöns Hellsing har ignorerat alla verkliga eller inbillade krav på finkultur och istället skrivit en fartfylld såpa i fantastisk miljö, en riktig ”romp'” skulle nog britterna kalla den.  I den planerade Hope Island-trilogin har den första boken, Händig man sökes, kommit ut.

Händig man sökes av Jöns Hellsing. Harper Collins Nordic, 2017.

Utanför en station i London, mitt i 1980-talet och Margaret Thatchers styre, sitter John och tigger. Hur han hamnat här, trots sina högtflygande författardrömmar, är lite oklart men dagens höjdpunkt är för honom en utvikningsbild av Samantha Fox i en tabloid han hittat. Istället för hennes behag fastnar Johns blick på en platsannons: Händig man sökes till ett renoveringsprojekt på en isolerad skotsk ö.

Det är början på ett äventyr som inte bara kommer att omvälva Johns liv. På ön sitter en vacker svenska som gift sig med en skotsk lord och nu har allt hon kan önska. Förutom kärlek, sex och ett meningsfullt liv. När John dyker upp ser hon hur detta kan ändras och hon smider planer.

Men i bakgrunden finns en lord med en egen agenda, en blint lojal betjänt och två unga kvinnor som försöker forma lyckliga liv i den speciella miljö som den traditionsbundna ön utanför Skottlands kust är.

Intrigerna tar sin början när dessa människor försöker uppnå sina egna, ibland motsatta, mål.

Action från första sidan

Från första sidan i Händig man sökes är det action. Hellsing har skrivit ihop en roman full av erotiska äventyr, mordiska komplotter, idealistiska idéer och en hel del humor. Allt inramat i det hårda samhällsklimat som Thatchers Storbritannien var och den speciella miljö som en skotsk ö är: isolerad, utsatt för väder och vind men också fascinerande vacker.

Det här är inte en bok som leder till funderingar över liv, död och den mänskliga naturen. Det här är istället rolig och underhållande litteratur för lata sommardagar när man önskar en feelgoodbok där Femtio nyanser av honom möter Det lilla bageriet på strandpromenaden.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Kan livet bli normalt efter en barndom i fångenskap?

När Natascha Kampusch som tioåring var på väg till skolan kidnappades hon av en man. Hon blev hans fånge, benämndes som hans slav, utstod fysisk och mental misshandel och utnyttjades sexuellt. Efter åtta år lyckades hon fly. Världen stod öppen, hon kunde återförenas med sin familj, bestämma över sig själv, leva ett normalt liv i frihet. Men hon upptäcker att det inte är så lätt att kasta av sig sitt förflutna.

10 år i friheten av Natascha Kampush. Albert Bonnier förlag, 2016.

10 år i frihet är Natascha Kampusch berättelse om vad som hände efter att hon lyckats fly från gärningsmannens fångenskap. Det är berättelsen bakom rubrikerna och medieexponeringen världen över. Jag kommer själv ihåg samtalen på lunchrasten på jobbet när vi läste och förfasades över hur en människa (gärningsmannen) kan bete sig på det sättet och chocken över att en liten flicka skulle behöva utstå något sådant. Samtidigt var det en historia med ett lyckligt slut: Natascha Kampusch hade lyckats fly och kunde nu leva sitt liv.

Men Natascha Kampusch blev i hemlandet Österrike snart en omtvistad person. Hon ifrågasattes för sina uttalanden och sina handlingar. Man frågade sig varför hon inte visade ett större hat mot gärningsmannen, varför hon inte grät i TV, varför hon dök upp i media om och om igen. Och berättade hon verkligen hela sanningen?

Inte villig att leva upp till allmänhetens förväntningar

Medan 3096 dagar var berättelsen om brottet Natascha Kampusch utsattes för är den nyutkomna biografin 10 år i frihet hennes svar på anklagelserna som riktats mot henne, hon som är ett brottsoffer.

Efter att ha läst båda böckerna om Natascha Kampusch öde är det tydligt att hon inte är en person som är villig att leva upp till allmänhetens förväntningar på hur hon ska vara och hur hon ska uppföra sig. Utan att vara psykologiskt utbildad tror jag att detta är en kärna i hennes personlighet som växt sig starkare genom att hon under fångenskapen varit i en beroendeställning till gärningsmannen och att detta personlighetsdrag hjälpt henne överleva mentalt.

Nu, när hon själv faktiskt kan styra över sitt liv, uppfattas hon som kantig och kall av media när det egentligen handlar om att hon inte vill att hennes öde ska gå från att bestämmas av en psykopat till att bestämmas av media.

Boken Kampuschs svar mot kritiken

När Natascha Kampusch flydde var detta som sagt en världssensation. Media trängdes utanför polisstationen och sedan utanför sjukhuset där hon lades in. Hennes förklaring till att hon gav intervjuer är att hon inte ville att hennes berättelse skulle ägas av någon annan. Hon ville ge sin egen version, samtidigt som hon hoppades få bli lämnad ifred om hon uttalade sig. Det blev inte riktigt så.

10 år i frihet ger upphov till många frågeställning som är värda att tänka över. Vad händer med en människa som utsätts för den vidriga behandling Natascha Kampusch utstod? Kan man lämna så traumatiska saker bakom sig utan att få men som påverkar en? Varför vill vi veta alla skrämmande detaljer i ett brott? Har vi rätt att gräva i så privata saker? Varför vänder vi oss så lätt emot brottsoffer (det klassiska ”hon bad om det”)? Därför är 10 år i frihet mer än en historia om ett specifikt brott och mer än Natascha Kampusch svar mot kritiken som riktats mot henne.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Lövestam vänder på perspektiven

Luften är fri av Sara Lövestam. Piratförlaget, 2016.

Jag har älskat alla av Sara Lövestams böcker och serien om Kaplan är inget undantag. Luften är fri är den tredje boken om Kouplan, som inte bara kämpar för att överleva dagen, utan också för att hitta sin rätta identitet.

Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger bär han runt i en ryggsäck och nu behöver han inte bara hålla utkik efter poliser, han måste dessutom hitta en torr plats att spendera natten på. Det är inte den ultimata situationen för att ta sig an ett nytt uppdrag, men han är i stort behov av pengarna.

I Bromma bor en kvinna som misstänker att hennes man Håkan är otrogen. Till en början verkar det vara ett rutinuppdrag, men ju mer Kouplan nystar upp de alltmer mystiska trådarna upptäcker han att det handlar om något helt annat.

Fördomar ställs mot väggen

När jag hade läst en bra bit i den första boken om Kouplan, Sanning med modifikation, så slog det mig att Kouplans kön inte hade nämnts. Först tyckte jag att det var uppfriskande att författaren valda att lägga fokus på individen snarare än att direkt placera huvudkaraktären i sitt könsfack. Men jag insåg snart att Kouplans kön inte var oviktigt. Böckerna om Kouplan är inte bara en annorlunda typ av deckare eller kriminalroman med en papperslös privatdetektiv i huvudrollen. De är framförallt skildringar av könsidentitet och kampen om att få leva sitt liv på det sätt man själv vill.

Det är lätt att tycka om Kouplan och Sara Lövestam är en skicklig författare som är en mästare på svenska språket. Hon lyckas alltid ifrågasätta normer på ett fantastiskt sätt och jag får ständigt aha-upplevelser när jag läser hennes böcker. Hon ställer fördomar mot väggen och vänder på perspektiven. Lövestam är en unik författare att jag önskar att än fler läser hennes böcker. Jag tror vi hade levt i en öppnare, vänligare och mer accepterande värld då.

De tidigare böckerna om Kouplan är Sanning med modifikation och Önska kostar ingenting.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Otrohet och separation – då livet vänds uppochner

Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Piratförlaget, 2015.

Det är något som inte stämmer är Martina Haags brutalt ärliga skildring om hur det kan vara att gå igenom en skilsmässa. Den är baserad på hennes egna skilsmässa från exmaken Erik Haag, som hon gick igenom i allmänhetens beskådan.

I en öde dal, längst bort från vandringsleden, ligger en ensam grå fjällstuga. Där flyttar författaren Petra in i slutet av säsongen för att skriva en bok om det största svek som någonsin drabbat henne. Petra hoppas att en månad långt ifrån internetuppkoppling och mobiltäckning ska kunna ge distans till det som har hänt och få henne att komma vidare i livet.

Till en början trivs hon med det lugna tysta livet i stugan, där hon avskärmad från mänskligheten. Men när man inte har någon att prata med, hör man väldigt noga vad man själv tänker.

Tydliga kopplingar till Haags egna upplevelser

Det är något som inte stämmer är en roman om lögner och otrohet, som hoppar mellan Petras tid i stugan till hennes återblickar till perioden då hon gick igenom en skilsmässa. En skilsmässa som var till allmän beskådan då både Petra och hennes exman Anders är offentliga personer.

Parallellerna till Martina Haags egna upplevelser kring skilsmässan från Erik Haag är tydliga. Jag lyssnade på ljudboksversionen av romanen och att Martina Haag läser upp boken gör att berättelsen blir extra stark. Hennes röst fylls av känslor på flera ställen och det är inte svårt att förstå smärtan och sorgen som funnits kring uppbrottet från hennes nu före detta man.

Utåt sett går Petras skilsmässa lugnt till, men inombords stormar det. Haag skildrar Petras känslostormar på ett naket och berörande sätt. Det är något som inte stämmer är en välskriven, ärlig och blottande bok om uppbrott och skilsmässa. Jag rekommenderar verkligen ljudboken. Haag är inte bara en stark författare, hon är också en fantastisk uppläsare.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Vem är offer och vem är förövare?

Eld och djupa vatten av Åsa Träff och Camilla Grebe. Massolit förlag, 2015.

Systrarna Åsa Träff och Camilla Grebe skriver psykologiska thrillers där orsaken till varför en människa begår onda gärningar står i fokus. Så även i Eld och djupa vatten som jag precis läst.

Två syskon försvinner med ett par veckors mellanrum från sina respektive fosterhem. Rädslan över att en pedofil fört bort dem leder till intensivt polisarbete.

På sociala medier dyker det plötsligt upp bilder på barnen tillsammans med en okänd kvinna. De poserar på hemtrevliga bilder i ett kök som är inrett som på 80-talet. När kvinnan på bilderna hittas död djupnar mysteriet.

Psykologen Siri Bergman jobbar på polisens grupp för gärningsmannaprofiler. Hon kopplas in på fallet och känner hur klockan tickar för snabbt och möjligheten att rädda barnen i tid håller på att försvinna. Samtidigt håller hennes äktenskap på att gå i kras och alltför ofta sover den lille sonen redan när hon kommer hem. Hur mycket kan hon negligera dem hon älskar till förmån för att rädda okända?

Detta är femte boken i serien om Siri Bergman, psykologen som själv inte är i balans. Medan de första böckerna kretsade kring mysterier i Bergmans närhet och där hon själv blev utsatt för fara verkar författarna ha kommit fram till att hur mycket elände som helst inte kan hända en och samma person. I de senare böckerna är alltså kriminalfallen externa från Bergmans person och hennes privatliv har blivit en sidohistoria, ungefär på samma sätt som i till exempel Läckbergs eller Rosmans deckare.

Att Siri Bergman nu har rollen som polis som löser fall istället för att vara den som ondskan vänds emot innebär att nerven, spänningen och den krypande känslan av fara i böckerna ofrånkomligen falnat.

Träff och Grebe är dock bra på att måla upp porträtt av personer som skadats i livet och att bygga upp historier om hur de reagerar på detta. Med önskemål om hårdare redigering (det blir upprepande och långrandigt emellanåt) ser jag därför ändå fram emot fler thrillers av systrarna.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Moriarty slår till igen

Andras vänner av Liane Moriarty. Albert Bonniers förlag, 2017.

Liane Moriarty har snabbt etablerat sig som författare till spännande och humoristiska romaner om vardagslivets dramer. Det är relationerna mellan människor och de hemligheter som döljer sig under ytan som skapar en thrilleraktig stämning i hennes böcker. Senast utkommen är Andras vänner.

Vem kunde tro att en grillkväll för tre familjer i en lugn villaförort kunde vända upp och ned på livet?

Erika hade inte den lättaste uppväxten men har hittat en säker plats i livet med sin trygge, korrekte man. De har dock en stor önskan i livet. Kanske kan Erikas bästa vän Clementine hjälpa till att uppfylla den?

Clementine är cellist och försöker balansera sin konstnärssjäl med rollen som mamma till två små flickor. Vänskapen med Erika är komplicerad, de är hårt bundna till varandra och har alltid delat sina liv med varandra. Samtidigt grumlas vänskapen av motvilja och agg.

En vacker eftermiddag ska Clementine och hennes familj till Erika och Oliver på middag. Erikas grannar, Vid och Tiffany, insisterar dock på att allihop kommer över till dem på en grillkväll i deras frodiga trädgård.

Väl där glömmer paren det ansvar de har som vuxna, och katastrofen närmar sig.

Jag nämnde tidigare att Moriartys böcker liknar thrillers. Det beror på det upplägg hon har, där läsarens nyfikenhet kittlas från första sidan. Hon antyder att ”något” stort, viktigt, dramatiskt, tragiskt, skräckinjagande har hänt, men håller sedan läsaren på halster. Detta tillsammans med förmågan att skapa trovärdiga miljöer och karaktärer gör Moriartys böcker svåra att lägga ifrån sig.

Jämför jag Moriartys böcker är Öppnas i händelse av min död den som är mest spännande, Stora små lögner har bäst upplägg och Tre önskningar den roligaste, och är dessutom min personliga favorit.

Andras vänner når alltså inte upp till dessa böckers nivå men är fortfarande riktigt bra.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.