Långt från den romantiserade bilden av Södern: Den underjordiska järnvägen

Ibland undrar jag över min fascination över den amerikanska gamla södern. Denna kultur vars särdrag idag har kokats ner till plantagernas gentlemen och vackra damer vars livsstil byggde på slavarnas fruktansvärda liv. 

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead. Albert Bonniers förlag, 2017.

Självklart kommer det först från den dag jag som barn hittade en bok med många bilder från filmen Borta med vinden. Och snart upptäckte jag romanen i mina morföräldrars bokhylla.

Idag har jag mer kritiska ögon eftersom jag växt upp, samtidigt som romantiseringen av livsstilen i filmer och böcker tonats ner. Mitt intresse för perioden finns dock kvar.

Jag är inte ensam. För det kommer med jämna mellanrum romaner och TV-serier om perioden. Under sommaren gjorde också eminenta Historiepodden en serie om det amerikanska inbördeskriget.

2017 fick Colson Whitehead Pulitzerpriset för sin roman Den underjordiska järnvägen. Detta är en roman om slavars livsvillkor och om en starka längtan efter att äga sitt eget liv. Kritiker poängterar att boken har relevans för många människors kamp idag, ett par hundra år senare.

Nätverk som hjälper slavar fly

Cora är 16 år och slav på en bomullsplantage i Georgia. Efter att hennes mor rymt och lämnat henne kvar är hon utstött ur slavarnas gemenskap. När slaven Caesar närmar sig henne och föreslår att de ska försöka fly tillsammans tar hon chansen.

Till hjälp har de den underjordiska järnvägen, ett nätverk av människor som hjälper slavar att fly. Flykten blir lång. Ibland verkar det som att Cora och Caesar kommer att klara det. Men de har fått slavjägaren Ridgeway efter sig.

Dessutom förstår Cora snart att även de vita som stödjer avskaffandet av slaveri inte vill ge de svarta full bestämmanderätt över sina egna liv. Cora blir tvungen att lita till andra människors välvilja för att själv få sin frihet, men framför allt måste hon lita till sin egen styrka.

Om mänsklig grymhet, men även hopp och styrka

Ibland avstår jag från att läsa böcker där människors ondska mot varandra är ett tema eller som handlar om hemskheter. Detta då jag inte alltid orkar ta in det. Det finns ett övermått av själviskhet och gruvligheter i Den underjordiska järnvägen men här finns ändå ett hopp och är en bok om styrka.

I verkligheten var den underjordiska järnvägen ett nätverk av människor som samarbetade för att hjälpa slavar att fly till stater där slaveri var förbjudet och där de alltså kunde leva i frihet. Whitehead har dock valt att göra om det till en faktisk järnväg, som går under jord. Jag tycker det är ett genidrag och här finns en stark symbolik som jag funderar mycket över.

Den underjordiska järnvägen ger en bra historisk insikt ur slavarnas perspektiv, den är intressant och får mig som läsare att bry mig om huvudpersonerna.

Framförallt uppmuntrar den till frågeställningar. Vad betyder dess symbolik? De som arbetar för det goda, varför gör de det? Och är deras ”goda” det som de ”behövande” behöver? Vad kan historien lära oss om dagens samhälle?

Den underjordiska järnvägen är en riktigt bra bok på många olika nivåer och rekommenderas!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Det oåterkalleliga slutet? En otippad kärlekshistoria

När deckarförfattaren Anna Jansson började skriva inom genren feelgood blev det böcker om de svårigheter och tragedier helt vanliga människor genomlever i vardagen. Grundtemat är dock att vi klarar oss igenom dem, om vi människor bara finns där för varandra.

En otippad kärlekshistoria av Anna Jansson. Norstedts, 2018.

Den fjärde fristående delen, En otippad kärlekshistoria, är så ny att trycksvärtan nästan inte torkat. Huvudpersonen Angelika har tidigare funnits där för att hjälpa andra; kunder på frisersalongen, vänner och bekanta. Men nu är det Angelika själv som drabbas, tufalt, och hon inser att det inte är så lätt att vara den svaga och behövande och acceptera andras hjälp.

Går igenom en svår tid

Angelika känner sig ensam. Visst har hon sin frisersalong och arbetskamraten Ricky, sina systrar och vännernas barn som hon umgås med. Men sambon Magnus har gett sig av till fastlandet för att studera och skaffat sig en studentlägenhet där.

Magnus är inte särskilt bra på telefonsamtal, och det är dyrt och tidskrävande för dem att försöka träffas helger. Det känns som att Magnus håller på att försvinna bort från henne, inte bara geografiskt.

I samband med en regelbunden mammografiundersökning upptäcker Angelika en knöl i bröstet. Har den varit där förut? Känns det inte som att den blir större och större för varje dag?

Angelika får en välkommen distraktion när hon hjälper sin syster att röja ur ett hus som ska ut till försäljning. Hon åker tur efter tur till soptippen med gamla trasiga saker som behöver röjas ut. Och är inte soptippen en mötesplats för de som har förlorat något och för de som vill gå vidare? Man gör sig av med det som inte är tjänligt, det som det gör ont att behålla efter ett dödsfall eller separation.

Angelika går mot en mycket svår tid. Vad ska behållas och vad får vara kvar? Vilka vänner finns kvar vid hennes sida när hon själv inte kan finnas där för dem?

Liv, död och svek

Anna Janssons böcker om Ödesgudinnan Angelika på Salong d’Amour har långsamt ändrat karaktär. De är typiska feelgood där man trots jobbiga ämnen kan förlita sig på ett lyckligt slut. Men medan problemen i de två första böckerna är vad man förväntar sig i genren, har Jansson i de två senaste flyttat sig till mörkare delar av verkligheten.

I En otippad kärlekshistoria handlar det om liv eller död, om de värsta svek man kan begå i en relation. Men här finns också de små vardagstingen som ger ögonblick av lycka och om de små gester av stöd och omtanke som betyder så mycket för den som är på botten.

Oväntat slut

Efter allt som händer i boken blir jag både paff och frågande för det, för att raljera på titeln, ”otippade” lyckliga slutet.

Efter en handling med elände, sjukdom och svek kommer plötligt det sista kapitlet där allt ordnar upp sig och sagan får ett lyckligt slut. Det verkar komma för plötsligt, vara för tillrättalagt och överge det realistiska som hittills präglat romanen.

Jag börjar fundera över det. Känner Anna Jansson att allt måste ordna upp sig för att det förväntas? Eller fick hon bråttom med att nå en ljusglimt innan bokens sista sida och låter därför handling gå från svärta till happy ending?

Jag kommer fram till att jag själv väljer att se det så här:
Angelika går igenom mycket elände. Det lyckliga slutet i sista kapitlet är den första situation av äkta glädje hon upplevt på mycket länge. Men det innebär inte att allt har ordnat upp sig. Tragedier lämnar spår, hennes sjukdom är tyvärr inget man kan känna sig säker på är över för att behandlingen avslutas. Vi kommer alltså att fortsätta att följa hennes kamp i kommande böcker.

Böckerna om Ödesgudinnan Angelika har blivit något jag ser fram emot. Och efter En otippad kärlekshistoria är jag otålig att få reda på fortsättningen!

Mer om Ödesgudinnan Angelika

  

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Thriller att sträckläsa: Och sen var hon borta

Lisa Jewell vet hur man bygger upp stämningen och skapar en spännande story. Och sen var hon borta är en thriller man sträckläser.

Och sen var hon borta av Lisa Jewell. Printz publishing, 2018

Något av det värsta som kan hända en mor händer Laurel. En dag försvinner hennes dotter Ellie spårlöst. Laurel och resten av familjen har ingen aning om var hon har tagit vägen, eller om hennes försvinnande är frivilligt eller om det någon ondsint person som ligger bakom. Teorierna är många, men Laurel vet instinktivt att Ellie inte bara skulle dra iväg. Något hemskt har hänt henne.

Tio år efter efter Ellies försvinnande har Laurel en dålig kontakt med sina andra barn, hon har skilt sig från deras far och har flyttat från familjens hemtrevliga hus till en opersonlig lägenhet. Hennes liv går på tomgång tills den dag hon träffar en karismatisk man, Floyd, och blir handlöst förälskad i honom. När hon träffar Floyds nioåriga dotter hoppar Laurels hjärta över ett slag. Den lilla flickan är nämligen oroväckande lik Ellie.

Plötsligt står Laurel inför alla obesvarade frågor. Vad hände egentligen med Ellie? Lever hon fortfarande? Dessutom ser hon tillbaka till de gångna tio åren och hur hon har spenderat dem. Och inser att hon måste försöka göra något bättre av framtiden.

Gripande thriller

Jag sträckläste den här boken. Detta är en sådan bok som jag önskar jag hade oläst, bara för att kunna uppleva den på samma sätt igen. Den är spännande, gripande och omöjlig att lägga ifrån sig.

Jag har tidigare läst Den tredje hustrun av Lisa Jewell, som jag älskade, så jag vet att hon är en skicklig författare som kan bygga upp spänning och överraska läsaren. Trots det blev jag väldigt positivt överraskad av Och sen var hon borta.

Och sen var hon borta visade sig vara en spännande, originell thriller vars story inte gick att förutspå. Berättelsen bjuder på många överraskningar och oväntade händelser. Det är full fart från början, storyn är tajt och har ett bra flow – här finns inga onödiga utsvävningar.

Från första sidan fram till den rafflande upplösningen hade jag svårt att lägga den ifrån mig.

Mer av Lisa Jewell

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Högtidsstund när det kommer nytt från Khemiri: Pappaklausulen

Jag är inte ensam om att se det som en högtidsstund när Jonas Hassen Khemiri kommer ut med en ny bok. Han är kritikerrosad och syns nu i alla medier i och med att Pappaklausulen precis publicerats.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Albert Bonnier förlag, 2018.

Vi känner igen den underliggande historien från hans tidigare böcker, den trasiga relationen mellan far och son. Men det blir ingen upprepning eftersom Khemiri som alltid har en ny infallsvinkel och använder nya tekniker.

De starka familjebanden

En pappa som bor utomlands reser tillbaka till Sverige för att hälsa på den familj han lämnade för många år sedan. Det finns en överenskommelse om att han får bo i sonens kontorslägenhet under dessa besök.

Men sonen har tröttnat på att ta hand om fadern. Fadern som förväntar sig att han ska servas av sina barn samtidigt som han själv inte finns där för dem.

Sonen har i sin tur blivit pappa och är föräldraledig. Han älskar sina barn men har en inneboende rädsla för att inte räcka till för dem. Och framför allt för att han ska upprepa sin egen pappas misstag och lämna dem.

Mitt emellan fadern och sonen finns en syster som får ta på sig rollen som medlare mellan de två. Men hon har sina egna bekymmer. En tonårig son har brutit kontakten med henne. Ett barn i magen och en pojkvän hon inte är redo att skaffa barn med.

Det blir några intensiva dagar i Stockholm där fadern, sonen och dottern älskar varandra, kämpar mot varandra, missförstår varandra. Men aldrig kan bryta de band som finns mellan dem.

Med få ord beskrivs så mycket

När jag läser Pappaklausulen får jag först stanna upp för att vänja mig vid den berättarteknik Khemiri använder sig av. Inga personer har namn utan vem det gäller förklaras genom den relation de har till de andra. Vi läser alltså om ”en pappa som är en farfar”, ”en mamma som är en dotter”, ”en son som är en pappa”.

Detta är naturligtvis ett genidrag då boken är ett relationsdrama där denna familjs inre relationer är i fokus. Namn har ingen betydelse.

Min nästa förvånade reaktion är hur rolig boken är. Här finns en humor jag inte känner igen från tidigare böcker. Men det kan naturligtvis vara så att jag då helt enkelt missat humorn. Jag blir inspirerad att läsa om dessa, se om jag hittar komiken i dem.

Vissa situationer berättas först ur en karaktärs perspektiv och sedan, mer kortfattat, ur en annans. Detta ger en ny, mer fullständig bild, av vad som hänt. Framför allt visar det hur många missförstånd som kan uppstå när två personer interagerar vilka har en lång historik med varandra. Gamla svek och misstag gör att vi feltolkar nya situationer. Och det visar också hur vi editerar vårt eget agerande, till vår egen fördel. Khemiri är ju inte först med att skriva på detta sätt. Men jag har aldrig stött på någon författare som med så få ord får fram hur en och samma händelse kan tolkas så olika.

Om människors styrkor och svagheter

Jag har här skrivit om olika tekniker Khemiri använder för att få fram familjens inre dynamik. Men det innebär inte på något sätt att Pappaklausulen är en kall, teknisk bok. Långt ifrån, teknikerna lyfter bara fram alla de känslor som boken handlar om. Det här är en bok om människors styrkor, svagheter och allt man kan känna för en och samma person.

Boken har också ett driv framåt där historien rusar fram under en definierad tidsperiod, faderns besök i Sverige. Det är spännande, man vill veta hur det går. Det här är en bok som direkt går in på min lista över bästa böcker jag läst under 2018.

För den som föredrar ljudböcker så läses Pappaklausulen upp med bravur, känsla och komik av Hamadi Khemiri.

Jonas Hassen Khemiri, kan jag få önska mig något till din nästa bok? Jag skulle med spänning se vad som händer om du tar karaktärerna och bryter dem ur sin stockholmska stadsmiljö och sätter dem på den svenska landsbygden. Vad händer om storstadslivet inte längre utgör gränserna för deras liv utan istället det lilla svenska samhället där så många bor? Här finns helt andra underliggande faktorer som påverkar livet. Jag tror det skulle bli en väldigt intressant mix.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Satir om brittisk aristokrati från en som vet

Det är ett faktum att vi är fascinerad av brittisk överklass. Från TV-serier till reality TV och böcker verkar vi sluka allt vi kommer över. I detta sammanhang har Julian Fellowes på senare år blivit ett namn att räkna med. Han skrev Downton Abbey och romanen Belgravia som jag gav högt betyg här på Bibliophilia.

Fint folk av Julian Fellowes. Printz publishing, 2017.

Eftersom Fellowes själv är aristokrat, närmare bestämt en baron, blir hans satiriska berättelser om sättet brittiska aristokrater beter sig på och hur de ser på världen extra pikant.

Fellowes roman Fint folk, en historia som utspelas i nutid, gavs för ett år sedan ut på svenska. Jag njuter av varje sida.

Skandal i den brittiska aristokratin

Det må vara 1990-tal men att få umgås i kungafamiljens kretsar är ändå något många står efter. Åtminstone gör den vackra Edith Lavery det. Hon vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv, har inga ambitioner vad gäller karriär. Men hon vill lämna sitt liv i den övre medelklassen och bli en del av aristokratin!

När hon träffar Charles Broughton, eftertraktad ungkarl och arvinge till markisen av Uckfield spelar hon alltså sina kort väl. Snart är Edith och Charles gifta. Charles är en vänlig själ, men inte alltför intelligent. Han lever sitt liv som hans klass alltid har levt och Edith upptäcker snart att livet på landet med jakter och skvaller om andra aristokrater är … tråkigt.

Det är inte heller helt lätt att dela hem med sin svärmor. Lady Uckfield är en dam som alltid följer etikettsreglerna och som kan konsten att förolämpa så att offret tackar och bugar och inte förstår vad som hände. Lady Uckfield hade velat att Charles gifte sig med en från deras kretsar och Edith är en främmande fågel som kan rucka på deras tillvaro.

När ett filmteam kommer till Broughton Hall händer det Lady Uckfield befarat. Edith kan inte stå emot den manlige huvudrollsinnehavarens charm.

Skandalen är ett faktum. Och Edith inser att det går snabbare att bli utstött än inkluderad hos det fina folket.

Kritik och satir på egna erfarenheter

Julian Fellowes hör själv till den brittiska aristokratin. När han går loss och bitskt sätter strålkastarljus på denna grupps sämre sidor tänker jag mig att han borde veta hur det är. Att hans kritik och satir bygger på egna observationer. Han är en av dem, men han hänger ut dem.

Vad säger dagens adel om Fellowes? Känner de sig förrådda? Kan de skratta och vifta bort det med att det Fellowes skriver om hör till det förgångna och att de minsann hör till modern tid där klassamhället inte längre är av vikt?

Tja, det räcker med att läsa om prinsessan Dianas liv, se på vilket TV-program om slott och herresäten som helst där slottsägaren visar runt för att förstå att ja, livet har förändrats för aristokratin, men vissa saker finns kvar.

Vid ett tillfälle i boken poängterar till och med romanens ”jag” att nu har han skrivit så mycket om aristokratins dåliga sidor att nu behöver han berätta om en av dess goda sidor.

Sträckläsning

Fint folk är en roman jag sträckläser. Det är självklart pikant att läsa om överklassen men romanen tar också upp frågan om vad som händer när man nått sitt mål. Hur blir det om tillvaron man strävat efter inte riktigt är det man förväntat sig? Och hur är det att inte längre ha något att sträva efter?

Fellowes är duktig med personporträtt och att driva handlingen framåt. Precis som med Belgravia fångas jag in av Fint folk och har svårt att lägga den åt sidan.

Läs också gärna vår recension av Belgravia här.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Skybäck flyttar sin feelgood till nutid: Bokhandeln på Riverside Drive

Frida Skybäck hör till den ökande grupp svenska författare som skriver feelgood. Hon har tidigare valt historiska miljöer men i sin senaste, Bokhandeln på Riverside Drive, möter vi dagens liv med kämpande småföretagare, marknadsföring via sociala media och vår konstanta stress att hinna hit och dit.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck. LB Förlag, 2018.

Charlotte driver ett framgångsrikt företag men det ger inte längre någon glädje. Hon startade det med sin man, men nu när han gått bort har hon tappat fotfästet.

När hon blir kontaktad av en engelsk advokat som informerar henne om att hon ärvt ett hus och en bokhandel ger hon sig motvilligt iväg till London för att ta itu med arvet. Hennes intention är att snabbt sälja och åka tillbaka till Sverige.

Men bokhandelns personal väntar på henne, förhoppningsfulla om att hon kommer att se till att bokhandeln fortsätter drivas och att Charlotte blir en länk till dess ägare som de alla älskade.

Bokhandeln drevs av Charlottes moster, en kvinna Charlotte inte vet något om. Men tydligen har mostern hållit koll på henne under alla år. Charlotte undrar vad som hänt mellan de två systrarna.

Allt eftersom dras Charlotte in i det nät som bokhandeln, personalen och grannskapet i London består av. Hon vill att bokhandeln ska kunna fortsätta finnas och hon vill veta vad som hände mellan hennes mamma och moster.

Och plötligt är livet inte så tråkigt längre!

Lever upp till förväntningarna

Jag har tidigare läst Skybäcks Norrsken som ingår i serien om Systrarna Stiernfors. Helt ärligt tyckte jag den var ganska tråkig. Det tycker jag dock inte om Bokhandeln på Riverside Drive. Trots att den är förutsägbar har jag det trevligt när jag läser den. Den ger helt enkelt det som förväntas av en roman i denna genre.

Recension av Frida Skybäcks Norrsken

Skybäck är bra på att beskriva känslor och drivkrafter. Genom återblickar till de två systrarnas ungdom får vi också en inblick i den konflikt som under så många år terroriserade invånarna i Nordirland och England.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Hög mysfaktor i Sommar på den lilla ön i havet

Underskatta aldrig böcker som följer ett mönster du känner igen och som du vet har ett happy ending. Det är avslappning om något, det ger dig möjlighet att hänge dig åt en bra story utan att behöva tänka för mycket. Därför Jenny Colgan så populär: hon lyckas få fram trevliga berättelser med hög mysfaktor.

Sommar på den lilla ön i havet av Jenny Colgan. Massolit förlag, 2018.

I London försöker Flora skapa sig ett nytt liv. Hon har valt karriär i storstaden framför den ödsliga skotska ön där hon växte upp. Där fanns det ingen framtid, bara människor som känt henne hela hennes liv och som inte skulle låta henne glömma sitt förflutna. Men när en ny klient ger henne ett uppdrag tvingas hon bryskt tillbaka till ön, där hon ska försöka få med sig de motvilliga öborna i ett projekt. Problemet är att öborna varken är förtjusta i henne eller hennes klient.

Flora har inte varit på ön sedan hennes mamma gick bort, men plötsligt bor hon åter med sina högljudda, storväxta bröder och deras tystlåtna pappa. Det är ett liv som hon kämpat hårt för att komma ifrån. Dessutom verkar ingen av dem ha städat huset sedan Flora var där sist. För att kunna lyckas med sitt projekt och komma vidare i livet måste hon sluta fred med de misstag hon en gång gjort. Hon måste bestämma sig för var hennes framtid egentligen finns, och hon måste sluta fly.

Riktig feelgood

Jag har tidigare läst Det lilla bageriet på strandpromenaden och Den lilla bokhandeln runt hörnet, och tyckt att de var okej. Jag tyckte mycket bättre om Sommar på den lilla ön i havet. Den följer samma mall som Colgans andra böcker, men av någon anledning tilltalande den här mig mer än de andra.

Man vet vad man får när man läser Jenny Colgan, och det är hennes styrka. Hon följer sitt framgångsrika upplägg och bjuder på mys och kärlek, riktig feelgood. Sådana böcker tror jag alla behöver läsa då och då.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

När allt verkar falla samman

När jag ger mig på en bokserie är det sällan jag läser böckerna i ett sträck. Jag vet att många gör det, att man vill veta hur det går och har gett sig in i en värld som fångar en och som man inte vill lämna. För min del behöver jag dock pauser emellan. Jag kan bli uttråkad om jag läser flera böcker på raken som är skrivna av samma författare och i samma stil. Jag behöver nya intryck däremellan.

En skärva hopp av Göran Redin. Historiska media, 2016.

Därför har det tagit tid, men nu har jag läst andra delen i Göran Redins Lövbergaserie som handlar om livet under 1600-talet, En skärva hopp. En bok som håller samma klass men som också har samma svaga punkter som sin föregångare.

Krig, segregation och häxjakt

De tre syskonen från Lövberga har skingrats för vinden och möter nu, var och en för sig, problem i de liv de försöker skapa sig.

Erik har blivit soldat och skeppas till kontinenten för att strida i Gustaf II Adolfs trettioåriga krig. Att krig inte är glamoröst blir snart väldigt tydligt. Det visar sig också att det inte bara är fältslag och lägersjukdomar som är farorna att se upp för.

Karin har tagit tjänst i bruksorten Finspång och får insikt i den segregering som finns mellan svenskarna och vallonerna. Men som läkekunnig kvinna under 1600-talet finns det dock allvarligare hot.

Anders är den av syskonen som blir kvar på gården Lövberga. Hans liv verkar gå i de fotspår som genom generationer mejslats ut för äldste sonen: ta över gården, bilda familj och se till att nästa generation kan fortsätta leva på jordbruket. Men syskonen Erik och Karin skaffade sig fiender på hemmaplan och när de gett sig av blir det Anders hämnden riktas mot.

Intressant men med banala intriger

En skärva hopp håller samma tempo och har samma byggstenar som första delen i Lövbergaserien. Den har därför också samma fördelar och nackdelar.

Jag tycker den är väldigt intressant att läsa eftersom jag får så mycket information om denna omvälvande tid i Sveriges historia. Samtidigt är personteckningarna och intrigerna i banalaste laget.

Det finns dock ingen tvekan om att jag kommer att läsa de följande delarna eftersom historieteckningarna är så bra.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Sommar, sol… och mord: Strandhotellet

Gamlingarna i Falsterbo fortsätter komma över lik och ställa till det i sommaridyllen. Fjärde boken i serien Mord i Falsterbo bjuder som vanligt på humor och sommarmys.

Strandhotellet av Olséni & Hansen. Bokfabriken, 2018.

Egon, 85 år, upplever sitt livs mest omtumlade sommar. Inte nog med att han har börjat nätdejta, han och Ragnar lyckas bli indragna i ännu en mordutredning. När Egon, Ragnar och de båda damerna i det lilla pensionärsgänget ger sig ut i Ragnars nyinköpta segelbåt går inte allt enligt plan. De har en fantastiskt dag… fram till då Egon och Ragnar hittar båtens tidigare ägare, Gustav Sparre, död ombord på båten. För att inte förstöra stämningen väljer de båda herrarna att kasta Sparre överbord. Tyvärr fastnar kroppen i en tamp och blir stor uppståndelse i Skanörs hamn när båten anlöper med Sparres lik i släptåg.

Det visar sig snabbt att han inte dött en naturlig död och Skanörs poliser har fått ett komplicerat spaningsmord på halsen. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i hamnen, riktas pressens blickar mot den idylliska badorten i söder.

Sommaridyll och humor

Man vet vad man får och kan förvänts sig av Olséni och Hansens böcker – och de fortsätter att leverera. Det här är ett säkert kort om man är ute efter sommaridyll, humor och mysdeckare. Jag kommer fortsätta se fram emot nya böcker i den här serien varje sommar.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Thriller med oväntade vändningar: Bakom hennes ögon

Den senaste tiden har det blivit många psykologiska thrillers för mig. Jag vet inte riktigt varför, det har bara blivit så. Den senaste är den riktigt spännande Bakom hennes ögon av Sarah Pinborough. En bok där man hela tiden undrar vad som egentligen pågår och vem man kan lita på.

Bakom hennes ögon av Sarah Pinborough. Massolit förlag, 2018.

Louise är en ensamstående mamma i London. Sedan skilsmässan har hon varit singel. Men en kväll möter hon en man på en bar som det helt enkelt klickar med. David är rolig och smart. Men där finns en sorg som tittar fram.

Ett par dagar senare är Louise på psykologmottagningen där hon jobbar som receptionist. Den nye läkaren kommer dit för att hälsa och med sig har han sin fru. Mannen är David. Hans hustru Adele är vacker, skör och törstar efter vänskap. När Adele väljer Louise som sin nya vän befinner sig Louise mitt i ett triangeldrama som hon verkligen inte vill vara i.

Men hon är kär i David, och Adele beter sig som en stöttande vän. Allteftersom tiden går inser Louise att allt inte är som det ska i Davids och Adeles äktenskap. David verkar kontrollerande och aggressiv gentemot sin fru, Adele å andra sidan har en historik med psykisk ohälsa.

Riktigt hur ohälsosamt dessa tre personers inbördes relationer är kan inte ens Louise förstå och frågan är om hon kan klara sig helskinnad ur det hela.

Bra skildring av dagens samhälle

Jag sträckläser Bakom hennes ögon och undrar hur det hela hänger ihop. Sarah Pinborough har lyckats skriva in vändningar som man absolut inte kan förutse och den stora frågan om vem man kan lita på hänger med genom hela historien.

Dessutom ger denna nutidsroman bra miljöskildringar av dagens samhälle, de vardagliga problem vi har. På det sättet kan den liknas med Liane Moriartys böcker, till exempel Öppnas i händelse av min död. Upplägget och den mystiska dimridå som ligger över historien kommer att tilltala de som tyckte om Kvinnan på tåget och Gone girl.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.