Finns det hjärterum: sista delen om Kouplan

I den fjärde och sista delen i Sara Lövestams serie om Kouplan har han till sist fått uppehållstillstånd. Men var finns hans bror? Finns det hjärterum är en fin avslutning på serien.

Finns det hjärterum av Sara Lövestam. Piratförlaget, 2017.

Kouplan kan nu lämna sitt gamla liv bakom sig. Han har sitt uppehållstillstånd och behöver inte längre sova under broar eller fly från polisen. Detektivuppdragen har bytts ut mot en praktik på Farsta bibliotek. Men tankarna på sin bror lämnar honom inte.

I Uppsala vaknar Victor kallsvettig om nätterna. Han känner sig jagad, hans förflutna vill inte lämna honom. Just som han trodde att han kunde gå vidare har de börjat söka efter honom igen.

Fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer trängs i en trea i Hagsätra. För femton kronor i timmen städar de, lagar mat och serverar, samtidigt som de försöker hålla sig utom synhåll för gränspolisen och våldet deras arbetsgivare utsätter dem för. När en av dem mördas är det som om det aldrig har hänt.

I sökandet efter sin bror hamnar Kouplan i det som kommer att bli hans sista detektivuppdrag. Han tvingas möta sina skuggor igen, men får samtidigt chansen att skingra inte bara sitt egna utan även andras mörker.

Värdig avslutning på en stark serier

Det är tråkigt att behöva ta farväl av Kouplan. Jag har gillat karaktären och hans livshistoria, som speglar många svenskars liv. Dels är han en papperslös invandrare och böckerna speglar rädslan av att leva illegalt i ett land. Dels är han transsexuell och möter många olika slags fördomar. I första boken tar det ett tag innan man förstår den, att han har bytt kön, men sedan faller alla bitar på plats.

Finns det hjärterum är inte lika stark som de andra delarna i serien, men är en värdig avslutning på en fin bokserie. Lövestam är en skicklig författare, hon lyckas ständigt överraska mig som läsare och i serien om Kouplan extra mycket så. Hon ifrågasätter fördomar och för varje bok som jag läst har min syn på sexualitet och individen utmanats och förändrats.

Jag är ett stort fan Sara Lövestam och ser fram emot att läsa det hon skriver framöver.

Böckerna i serien om Kouplan är Sanning med modifikation, Önska kostar ingenting, Luften är fri och Finns det hjärterum.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

”Jag ville skriva en bok till mitt artonåriga jag”: Ivana Vukadovic om sin roman Innan ankorna drunknar

Innan ankorna drunknar är en trovärdig skildring av hur en ung vuxen försöker få kontroll på sitt liv och utvecklar en ätstörning. Vi på Bibliophilia imponerades av romanen och blev nyfikna på författaren Ivana Vukadovic.

Ivana Vukadovic är aktuell med boken Innan ankorna drunknar. Foto: Desiré Östergren.

Vem är du?
Jag är trettioplussare, Linköpingsbo, mamma, kvinna, dotter, storasyster, flickvän, student, andra generationens invandrare. Jag gillar att tänka, drömma, dricka kaffe, läsa, skriva, springa, sjunga falskt när ingen hör och lyssna högt på musik.

Vad har du för bakgrund?
Jag har jobbat som journalist i över tio år och har skrivit tre böcker: en roman och två fackböcker. Just nu läser jag till beteendevetare och ska inrikta mig på psykologi. Jag tror att jag vill jobba med samtal på något sätt i framtiden.

Beskriv vad din bok handlar om!
Den handlar om artonåriga Zandra med Z som åker till New York där hon är otrogen mot sin pojkvän Johannes. När Zandra kommer hem drabbas hon av dåligt samvete och ätstörningar som genomsyrar hennes tankar i hög grad.

I korthet kan man säga att boken handlar om kärlek som gör ont, rastlösheten som tiden mellan gymnasiet och vuxenlivet innebär och förvirringen över vem man är och var man hör hemma.

Inspiration till boken fick jag från mitt liv, människor jag har träffat, men även andra människors liv har inspirerat mig. En stor del av historien utspelar sig på en tidningsredaktion, och där utgår jag en del från vad jag själv har upplevt. Jag ville skriva en bok till mitt artonåriga jag. Det var just den här boken jag själv hade behövt läsa då.

Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic.

Huvudkaraktären i din bok kämpar med ätstörningar. Det beskrivs på ett sätt som känns väldigt realistiskt. Hur mycket av det du skildrar är självupplevt?
En del är självupplevt, men mycket har jag också läst mig till genom att kolla in pro ana-bloggar och facklitteratur, i researchsyfte. Jag tror tyvärr att de flesta tjejer har upplevt problem med maten och kroppen i olika hög grad.

Varför ska man läsa din bok?
För att förstå hur unga tjejer tänker när de drabbas av ätstörningar och befinner sig i en destruktiv relation. Och så hoppas jag att mitt språk ska beröra folk också.

Varför är din bok viktig?
Den är viktig eftersom det är en nutidsberättelse som många kan känna igen sig i. Jag tror att både äldre och yngre kan känna igen sig i hur Zandra resonerar och agerar.

Vilka böcker tycker du själv om att läsa?
Jag gillar böcker som är stilistiskt snyggt skrivna. Språket är viktigare än innehållet för mig. Några bra böcker jag har läst de senaste åren är: Geir Gulliksens roman Berättelse om ett äktenskap, Linn Ullmanns roman Nåd och Josefine Klougarts roman En av oss sover (svårläst bok men oh lord vilka metaforer!).

Ge oss ett boktips! Vilken bok skulle du rekommendera dina läsare att läsa?
Sara Villius debutbok, Nej, det är en snöklump. En kort, helt underbar bok med grymt skönt, enkelt och ironiskt språk. Den handlar om en ung tjej som är kaxig och har attityd men hela berättelsen känns rakt igenom sorglig och ensam. Den boken har betytt mycket för mig.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Blod och förräderi i Igguldens final om Rosornas krig

I Ravenspur, den fjärde och avslutande delen av Conn Igguldens romaner om Rosornas krig, flödar det över av blod, intriger och förräderi. Men Iggulden har inte behövt lägga till några sådana ingredienser för att fånga läsaren, verklighetens medeltida inbördeskrig var verkligen fyllt av detta.

Ravenspur av Conn Iggulden. Albert Bonniers förlag, 2017.

Edward av York har suttit tryggt på tronen ett bra tag. Men hans fiender har inte gett upp. Den avsatta drottningen som hör till Lancaster har tagit skydd hos det franska hovet.

När Warwick, som en gång satte Edward på tronen, försökt göra uppror mot Edward och själv måste fly landet, ser den franske kungen sin chans. Genom att sammanföra de två landsflyktiga och hjälpa dem ekonomiskt kan den franske kungen störta Edwards starka styre.

Snart är rollerna ombytta. Edward är på flykt. Hans hustru och barn söker fristad i Westminster Abbey.

Men varken Edward av York, Warwick eller den kungliga ätten Lancaster är beredda att ge upp. Och medan de sliter varandra i stycken bidar Henry Tudor sin tid. Inget kommer att bli sig likt igen efter Bosworth Field.

Richard III – en ensidig bild

Jag beundrar Conn Igguldens sätt att ta komplexa historiska perioder och göra dem lättillgängliga och intressanta. Samtidigt är underhållningsvärdet stort med alla dessa maktgalna män och kvinnor. Det är som Dallas eller Dynastin fast i en fjärran epok vilket gör det hela ännu mer fantasieggande.

Ravenspur innehåller perioden med Richard III på tronen. Denne är en av Englands historias mest beryktade män. Han förrådde sin döde bror Edward genom att tillskansa sig tronen istället för att agera förmyndare åt brorsonen, den rättmätige arvtagaren. Han sägs ligga bakom morden på sagda brorson och dennes bror. Två små barn, som försvann in i Towern för att aldrig ses igen.

Richard har gått till historien genom Shakespeares pjäs om honom. Han karakteriseras där som helt igenom ond. Men det är svårt att acceptera en så ensidig bild. Det blir som att titta på en Hollywoodfilm där den gode är ett helgon och den onde helt igenom svart.

Jag skulle därför ha uppskattat om Iggulden hade gett mer av sin tolkning av hur Richard gick från att vara sin bror Edwards trogne följeslagare till att döda Edwards söner.

Sätter historien på kartan

I slutändan är det bara att konstatera att Conn Iggulden genom sin serie böcker om Rosornas krig återigen sätter historien på kartan genom sina historiska äventyrsromaner. Jag hoppas många hittar denna serie om inbördeskriget som sägs varit inspiration för George R.R. Martins Game of Thrones.

Tips: Även Warwick är en fascinerande historisk person. Vill man veta mer om honom har Philippa Gregory dramatiserat turerna i hans liv i The Kingmaker’s Daughter.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Välskriven, men utan något nytt

Jag älskar historiska romaner och såg fram emot att läsa Min mammas hemlighet, som precis getts ut på svenska. Men mina höga förväntningar krossades av känslan av att ”jag har läst det här förut”.

Min mammas hemlighet av Nikola Scott. Historiska media, 2017.

Sommaren 1958 spenderar Elizabeth i det lantliga Sussex. Hemma i London ligger hennes mamma sjuk och Elizabeth vill egentligen inte lämna henne. Men till sin förvåning trivs hon bra på landet. Det blir en sommar hon aldrig kommer glömma, av flera anledningar.

Nästan 40 år senare, bara något år efter att Elizabeth gått bort, dyker en främmande kvinna upp hos Addie, Elizabeths dotter. Hon hävdar att de båda är systrar, att Elizabeth lämnade bort henne när hon var nyfödd. Addie tror henne inte, men inser snart att kvinnans berättelse stämmer, de båda kvinnorna är tvillingar, och att hennes föräldrar har ljugit för henne större delen av livet.

Addie och hennes nyfunna syster börjar söka bakåt i tiden, till sommaren 1958 i Sussex, för att ta reda på vad som egentligen hände och varför en av dem lämnades bort.

Har jag redan läst den här?

Min mammas hemlighet är förutsägbar. Det var faktiskt det som lockade mig innan jag började läsa, det är avkopplande att läsa en välskriven roman som bjuder på lite spänning i form av hemligheter som avslöjas samtidigt som jag vet hur romanen kommer fortskrida och att den kommer sluta lyckligt.

Detta är dessutom en bok som har allt jag önskar mig av en historisk roman. Den är välskriven, hoppar mellan tidsperioder och har välskrivna karaktärer, men känslan av att ”jag har läst det här förut” är för stark. Det finns inget originellt och nytt i boken, och jag kände mig faktiskt lite uttråkad när jag läste den.

Jag hoppas att den här känslan bara har med den här boken att göra, och inte att min kärlek för historiska romaner håller på att slockna.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Ett sista möte med Kalmars jägarinna

Från den övermodiga tonårstiden som en av Kalmars stolta jägarinnor, alltid på jakt efter fest och äventyr, till den första tiden som sökande vuxen har vi följt Eva Zackrisson. I den avslutande delen i Tove Folkessons trilogi söker Eva nu lösa upp de sista knutarna från sin barndom för att kunna leva fritt och lyckligt.

Ölandssången av Tove Folkesson. Weyler förlag, 2017.

I Ölandssången är Eva tillbaka på Öland. Hon har fått ordning på sitt liv men har fortfarande frågor kring sin barndom. Minnena av mamman är undflyende och hur var det egentligen med pappans drickande?

Livet pågår dock här och nu och Evas uppmärksamhet splittras mellan det förflutnas dimslöjor och familjemedlemmars vacklande hälsa. Kanske är det inte bara gamla trauman hon ska säga farväl till. Kanske måste hon även ta adjö av en som alltid varit en stabil och trygg influens.

Poetisk prosa som kräver läsarens uppmärksamhet

Tove Folkessons författarstil präglas av att korta glimtar från det förgångna och av nuet varvas. Svaret på vad som egentligen händer uttalas sällan direkt utan kräver uppmärksamhet av läsaren. Stundtals är prosan poetisk. Dessa element är mer uttalade i Ölandssången än i tidigare böcker och gör den mer krävande att läsa.

Kanske var jag inte i rätt sinnesstämning, kanske var Evas situation inte lika akut som tidigare. Oavsett hade jag svårt att fångas av berättelsen.

Det finns dock andra som hyllar Folkesson. Nyligen tillkännagjordes att hon får Svenska Dagbladets litteraturpris för Ölandssången.

De tidigare böckerna i trilogin är Kalmars jägarinnor och Sund.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

När skräcken och obehaget ligger på lur

Tycker du om spänningsromaner som kryper under skinnet? Historier där allt verkar normalt på ytan men där verkligheten egentligen har tagit en grotesk vändning? Då är det dags att testa Kåda av danska författaren Ane Riel.

Kåda av Ane Riel. Modernista, 2017.

Barnet Liv bor med sin familj på en ensligt belägen gård i skogen. De har inte mycket kontakt med folket som bor i samhället en bit bort. Förutom förstås när Liv och pappa gör nattliga utflykter dit för att ”låna” saker från folks hus.

Liv försöker förstå vad som händer omkring henne. Hon har stort stöd i tvillingbrodern, men visst är det något konstigt med att han är så undflyende? Och så är det mamman som med åren har blivit så stor att hon inte kan lämna sitt sovrum. Varför blev det så?

Men pappa finns alltid där och han kan så mycket och förklarar för Liv hur det fungerar i skogen omkring dem och hur man balsamerade döda människor i Egypten.

Vad han inte riktigt kan förklara är varför stämningen blir konstig när farmodern kommer och hälsar på. Ännu svårare är det för Liv att förstå varför farmodern är tvungen att dö. Och varför hon själv måste gömma sig i en container.

När pubägaren i samhället börjar ana att allt inte står rätt till hemma hos Liv och försöker närma sig dem ställs allt på sin spets. Det blir en människojakt där Liv måste fundera över sina lojaliteter.

Starkt och spännande, men för obehagligt

Ane Riel har vunnit priser för Kåda och jag fick genast ett positivt intryck av boken. Man förstår omedelbart att något är väldigt fel i Livs situation och dras in i historien med stor nyfikenhet över vad som egentligen pågår. Gården, orten, skogen och havet därbortom tecknas med ett nästan förtrollat skimmer som gör historien ännu mera förtätad.

Men ungefär halvvägs in i boken får jag problem. Där är några scener som är så groteska, fasansfulla, ja rent ut sagt äckliga att jag inte klarar av att fortsätta att läsa. Det är synd för boken är psykologiskt stark och spännande och jag inte vill ge upp den. Men det blir helt enkelt för obehagligt för mig.

Min slutsats är alltså: om man har en stark mage, inte har problem med att läsa om hur utsatta barn kan vara och dessutom inte äcklas av scener med blod och inälvor, då är Kåda att rekommendera.

Nytt från Denise Mina

Vi blev skräckslagna av den rysliga stämningen i Garnethill-trilogin och chockade av det ojämlika samhälle som beskrevs i böckerna om journalisten Paddy. Nu är Denise Mina tillbaka med en bok som bygger på ett verkligt rättsfall om en seriemördare.

Långt fall av Denise Mina. Forum bokförlag, 2017.

I Långt fall möter vi den plumpe affärsmannen William Watt som vill kunna frottera sig med de inflytelserika i Glasgow. Men skandalen är ett faktum. Hans familj har kallblodigt mördats i sina sängar och han är den ende polisen misstänker för morden.

När sexualförbrytaren och fängelsekunden Peter Manuel kontaktar William och säger att han vet vem den verklige mördaren är nappar därför William. Han påbörjar en egen mordundersökning och chockar Glasgows undre värld genom att ge sig ut på en hejdundrande pubrunda med Manuel som tar det omaka paret till ställen ingen respekterad Glasgowbo vill synas.

William Watt håller dock fast vid målet, att rentvå sig själv. Men kan han lita på vad Peter Manuel säger? Manuel är en lögnare med sina egna mål och de två försöker nu utmanövrera varandra.

Sanning och lögn i Glasgow

Som läsare slås jag av några saker:

  • Vad är egentligen sanning och vad är lögn? Kan man lita på någon i denna gruvliga historia om en dömd seriemördare?
  • Denise Mina måste verkligen älska Glasgow. I alla böcker jag läst av henne är själva staden en huvudperson precis som karaktärerna är det. Vi har både mött nutidens Glasgow och här i Långt fall det rökiga, sotiga, smutsiga Glasgow som det var innan rucklen revs och dagens moderna, trendiga stad växte fram. Eftersom jag själv varit i Glasgow många gånger är det extra roligt att läsa om karaktärernas färder genom stan, och följa med på kartan. Om och om igen tänker jag ”men där har jag ju varit!”
  • Minas storhet ligger i den stämning av fara, osäkerhet, misstänksamhet och skräck som hon lyckas skapa. Allra mest framträdde det i Garnethillböckerna men jag kommer inte att glömma Watts och Manuels irrfärder i nattens Glasgow i denna bok. En natt som överskuggas av en hotfull stämning och där hotet verkar komma från många olika håll.

Långt fall är inte den allra bästa av Denise Minas böcker, men den har många kvaliteter och är väl värd att läsa.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Ätstörningens fula ansikte

När man är 18 år och har vunnit en resa till New York för en dikt man skrivit, så borde det kännas som om allt är möjligt och man har en fantastisk framtid framför sig. Men Zandras liv styrs till stor del av hennes ätstörning, som lägger en skugga över hennes liv.

Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic.

18-åriga Zandra vill göra misstag. Någon gång måste hon ju göra dem, och det är bättre att göra dem när man är ung, efter 40 skulle det bara vara tragiskt. Dessutom kan misstagen ge henne inspiration till att skriva fler uppmärksammade dikter.

Hon har vunnit en resa till New York och redan på planet träffar hon Oliver. Han verkar vara det perfekta misstaget att göra. Men allt blir fel. Istället för att komma hem med fantastiska minnen från några dagar i städernas stad får Zandra svårt att koncentrera sig på annat än att få pojkvännen Johannes att förlåta henne. Med inspiration från bloggen Happyandskinny blir kläderna snart för stora och vågens siffror rasar nedåt, men hon ser bara sina feta lår.

Under sommaren praktiserar Zandra som fotograf på en tidningsredaktion i en mindre ort utanför Linköping. Där träffar hon småbarnsmamman Tanja som bara tänker på politik och sin exman. Johannes spelar mest datorspel och äter nudlar. Och inget är som det var innan Oliver.

Intensiv skildring av ätstörningar

Innan ankorna drunknar är en bok som borde läsas i skolan. Den skulle vara ett bra diskussionsunderlag om ätstörningar, hur man har det hemma och att ta ansvar som ung vuxen. Boken behandlar flera frågor som är svåra att prata om och som både unga och vuxna väljer att undvika.

Detta är en intensiv skildring av hur det kan vara att leva med ätstörningar. Av hur svårt det kan vara för omgivningen att agera även då de står inför en person som så tydligt har problem, men ingen vågar fråga eller reagera. Jag hoppas att jag vågar fråga, om jag någonsin har en person i min omgivning som inte verkar må bra.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Kärlekstrubbel när vi tar farväl av Rosengädda

Alla sagor har ett slut och så även Emma Hambergs böcker om Tessans äventyr i Rosengädda. Under hösten kom fjärde och sista delen, Hjärtslaget i Rosengädda. En bok i samma anda som övriga delar.

Hjärtslaget i Rosengädda av Emma Hamberg. Piratförlaget, 2017.

Det lilla samhället på Kinnekulle växer och frodas tack vare dess nya invånare. Farbod har öppnat en läkarmottagning, en förskola startas och affären renoveras. Sammanhållningen är stark bland byborna och energin är hög.

Men Tessans restaurang är stängd efter en vattenskada och hon ser inte röken av Farbod som med hull och hår går in för att ta hand om sina patienter. Hon känner sig ledsen och isolerad och distansen mellan henne och Farbod ökar. Likadant är det för hennes ex Flatan som var Kung i Förorten men inte riktigt hittar sin plats i Rosengädda.

När Tessan ser ett välkänt namn i en restaurangguide ger hon sig ut på en resa för att hitta sig själv. Men eftersom hon håller det hela hemligt för familj och vänner blir de misstänksamma och snart hopas missförstånden på varandra.

Kommer Tessan, Farbod, Flatan, Camilla och de andra att hitta tillbaka till den gemenskap de tidigare kunnat ta för självklar?

Klassisk feelgood med humor

Som jag tidigare nämnde har Hjärtslaget i Rosengädda samma atmosfär och uppbyggnad som Hambergs tidigare böcker i serien. Vi känner igen humorn, matglädjen, karaktärerna och stämningen. Som alltid är också fokus på personers sökande efter lycka i den verklighet som ibland kan vara ganska komplicerad. Ingen som tyckte om de andra böckerna kommer därför att bli besviken.

Vi har tidigare läst om hur Tessan, Flatan och Bror träffade kärleken på varsina håll. Men som vi alla vet tar historien inte slut när hjältarna faller i varandras armar. När åren går ska förälskelsens heta låga orka fortsätta brinna lugnt och stabilt trots att vardagen tar över.

Och det är här Hjärtslaget i Rosengädda tar vid. Hamberg beskriver hur lätt tystnaden kan breda ut sig i ett förhållande, något jag faktiskt precis läste om i Fredrik Backmans Vi mot er.

Till skillnad från Backmans Björnstadserie är dock Rosengädda feelgood vilken tar upp svåra ämnen men där man ändå vet att det kommer att sluta lyckligt.

Vad som också verkar vara en gemensam nämnare för feelgood nuförtiden är djur. Jag kommer att tänka på Jenny Colgans böcker om det lilla bageriet på strandpromenaden. Där hon hade en lunnefågel som gavs mänskliga egenskaper så har Hamberg en get som alltid ser till att vara där det finns kärlek och mat!

De tidigare böckerna i Emma Hambergs Rosengädda-serie är Rosengädda nästa!, Larma, släcka, rädda i Rosengädda, och Vårjakt i Rosengädda

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Andra säsongen i Björnstad

När Björnstad av Fredrik Backman kom ut skrev jag här på Bibliophilia att ”jag tycker Björnstad ska bli en obligatorisk del av skolans läsning på mellanstadiet eller högstadiet”. Detta på grund av de viktiga frågeställningar som togs upp. Nu har del två i trilogin kommit och frågan är om Vi mot er kommer upp i samma nivå.

Vi mot er av Fredrik Backman. Forum bokförlag, 2017.

Människorna i Björnstad försöker gå vidare och läka efter den våldshandling som fick dem att välja lojaliteter och som ställde vänner mot varandra. Man hade kunnat tro att långa lata sommarmånader skulle kunna ge en nystart i samhället. Men bakom kulisserna jobbar en politiker hårt. Han vill vinna nästa val. Och hans sätt att göra det är att spela ut människor mot varandra.

Vännerna Maya och Ana går in i en egen värld och det verkar som om inget kan komma emellan de två. Men en barnsligt svartsjuk handling av en av dem får ödesdigra konsekvenser för en lovande hockeyspelare och bryter vänskapspakten.

Under tiden försöker ett par föräldrar komma över att de inte kunde skydda sitt barn mot våld men de kan inte ens nå varandra längre. Och hämndens ursinne brinner i ett syskon.

När hockeysäsongen börjar igen är Björnstad ett skört lag och motståndarklubben i grannstaden Hed kommer att utnyttja denna svaghet för att försöka krossa dem.

Men människorna i Björnstad må ha konflikter internt, men mot omvärlden står de enade. Och våldet trappas upp, långsamt men säkert….

Mångsidiga skildringar

Backmans Björnstad är ett land i miniatyr. Det innehåller alla slags människor och grupperingarna är tydliga: de välbeställda och de mindre bemedlade, politiker och väljare, hockeylaget och deras supportrar och så vidare. Mot rivalen, grannstaden Hed, är de dock ett och Backman lyckas fånga hur lätt krig mellan länder uppstår.

En annan sak jag uppskattar med Vi mot er är att Backman konsekvent lyckas undvika att porträttera karaktärerna som antingen goda eller onda. Allt ryms i en och samma person och, som Backman själv uttrycker det, ibland gör människor rätt och ibland gör de fel.

Hade en del farhågor

När jag började läsa Vi mot er fick jag dock genast vissa farhågor. Till exempel, skulle detta bli en politiskt korrekt pamflett mot partier som beskrivs som populistiska? Backman lyckas dock avhålla sig från att skriva sina läsare på näsan hur man ”ska” tänka.

En annan farhåga var om denna uppföljare till Björnstad hade något nytt att tillföra. Där är jag inte riktigt säker och håller mig avvaktande. Jag tycker Vi mot er är en bra bok och jag uppskattar att få veta hur det gick för karaktärerna. Backman tar också upp nya frågeställningar som är relevanta. Men vad är syftet med boken? Är tanken att detta ska översättas till en TV-serie så att, när det första dramat utspelats, nästa kan komma?

Kommer läsa tredje boken

Att detta är just ett drama är något Backman inte för en sekund låter sina läsare glömma. Med jämna mellanrum för han in en ödesmättad stämning genom sin författarröst, nästan som när en speaker talar i bakgrunden i en film.

Med det sagt så räddar dock Backman boken genom att han skapar karaktärer som jag bryr mig om. Det finns ingen tvekan om att jag även kommer att läsa den tredje boken, eller med Backmans språk, den tredje säsongen, om staden som lever för sin hockeyklubb och nästan förgör sig själv för dess skull.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.