När vänner blir fiender: En dag ska jag lämna allt det här

En liten amerikansk stad, människor som känner varandra utan och innan på gott och ont, vänskap och förtroende som går sönder på grund av olika livsstilar, det är handlingen i Katarina Bivalds En dag ska jag lämna allt det här.

En dag ska jag lämna allt det här av Katarina Bivald. Forum bokförlag, 2018.

Som alltid tycker jag om Bivalds historier och hennes berättarperspektiv som gör att det känns som att karaktärerna är ens egna vänner. Hennes grundtema är också tidlöst och intressant. Men kunde inte en redaktör ha gått in och tagit bort onödiga avsnitt?

Stanna och kvar och hjälpa efter döden

Henny är lycklig, hennes ungdomskärlek har kommit tillbaka till hemstaden Pine Creek och de har hittat tillbaka till varandra. Och så, helt plötligt, är hon inte lycklig längre. Hon är död.

Men det verkar inte som att det omtalade ljuset väntar på henne så att hon kan lämna jorden och få frid. Istället flyter hon omkring och ser vad som händer när hennes familj och vänner får reda på att hon är död.

Det hon ser är svårt. Hon ser sorgen och hopplösheten de känner. Både över att hon själv inte finns längre och över andra saker de tampas med i sina liv.

Henny känner att hon inte kan lämna dem ännu, hon måste stanna och hjälpa dem.

Men det blir inte lätt. För saker och ting förvärras. Henny och hennes bästa vän förestår motellet strax utanför staden. För invånarna i Pine Creek är både motellet och de som jobbar där suspekta. Vad pågår det egentligen för osedligheter där? Fientligheten trappas upp och de känslomässiga sår det river upp är djupa.

Vad kan Henny göra för att hennes vänner ska bli lyckliga och Pine Creek få tillbaka sin sammanhållning igen?

Frågor som splittrar

Jag har följt Bivalds författarskap sedan Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Det är en bok jag planerar att läsa om något år när vinterns mörker kommer och man behöver förflyttas till en annan värld. Bivalds feelgood är fyllda av mörker och sorg vilket långsamt förvandlas till ljus och hopp.

I En dag ska jag lämna allt det här är vi åter i en liten amerikansk stad. En stad där livet går sin gilla gång, alla har koll på varandra och kyrkans gemenskap är en grundbult.

Pine Creek får stå som symbol för vad människans behov av att höra till kan göra. När någon tänker annorlunda än gruppen, när någon beter sig annorlunda än gruppen kommer ”vi” och ”dem” tankarna som på posten. I Pine Creek blir splittringen djup och man är beredda att vända sig mot dem som tidigare stått en nära.

I det här fallet är det frågan om homosexualitet som splittrar. När det blir känt att en av invånarna är lesbisk kommer alla sorters reaktioner. De som inte bryr sig, de som kommenterar men inte ändrar sin uppfattning om personen och så de som tar avstånd och bara vill få bort denna person ur staden.

Detta blir så tragiskt i boken eftersom den som tar djupast avstånd och den som är homosexuell har känt varandra i många år, har ett förhållande som är så nära att det kan räknas som fostermamma-barn. Sveket är alltså totalt.

Idag är HBTQ-frågor på tapeten och blir därför ett tacksamt ämne att bygga splittringen på. Vi kan dock utan problem byta ut den frågan till andra för att göra boken tidlös och passa in på fler människor. Tänk till exempel på ensamstående ogifta mödrar förr, människor som bryter mot rådande religiösa inställning och missbruk.

För mig är det viktigaste temat i boken just hur vänskap kan bytas mot rädsla och förakt när två människors ideal och livsstil är annorlunda.

Långrandig

Tyvärr blir boken alltför långrandig. Många delar känns som en transportsträcka som inte behövs eftersom plotten redan är tydlig och dessa sidor inte tillför historien något. Jag hade önskat att en redaktör gått in och strukit obarmhärtigt.

Detta då jag, trots att jag tycker om historien, människorna och staden faktiskt är ganska lättad när jag äntligen når sista sidan. Jag är redo att gå vidare till nya berättelser.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Gustav III:s spioner

Att Gustav III var en stor vän av allt franskt vet vi. Också att han stod på Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes sida när den franska revolutionen bröt ut. Vad jag däremot inte visste var att han var aktiv i att försöka starta upp en internationell motåtgärd där diverse länder skulle gå samman för att krossa revolutionen.

Gustav III:s spioner av Thorsten Sandberg. Historiska media, 2006.

I Gustav III’s spioner – Historien om när Sverige skulle slå tillbaka franska revolutionen av Thorsten Sandberg får vi veta hur det gick till när den svenske kungen samlade information för att stoppa revolutionsandan som spreds över Europa.

Till Frankrike på konungens uppdrag

De två svenska officerarna Carl Fredrik König och Otto Carl von Fieandt får Gustav III:s uppdrag att inkognito ge sig ut på resa genom Europa med Frankrike som huvudmål. Tiderna var annorlunda, de får inget för sina resekostnader. Istället utlovas de eftertraktade jobb när de kommer tillbaka.

Om de kommer tillbaka levande vill säga. Att snoka runt i ett Paris fullt av upphetsade mobbar som är redo att lyncha alla som misstänks ha rojalistiska lojaliteter är riskabelt.

Det är också riskabelt att som kung tro på andra kungars och drottningars ord. Och att som undersåte lita på att ens makthavare ska hålla sina löften.

Intressant historia men tråkigt upplägg

Gustav III:s spioner ger mig en intressant inblick i det internationella spelet när Europas monarker insåg att om den franska befolkningen kunde resa sig mot sin kung så kunde med all säkerhet deras egen befolkning det också.

Boken ger också en bra bild av hur det var att ta ett jobb för en enväldig kung. Det är ingen överdrift att säga att König och von Fieandt förväntas riskera liv, lem och tillgångar för att utföra kungens uppdrag.

Historien som berättas av Sandberg är alltså mycket intressant. Däremot är bokens upplägg och språk tyvärr ganska tråkiga. Sandberg inleder med att berätta om sin egen relation till de historiska karaktärerna. Jag kan inte se att det är intressant för någon som inte är släkt med författaren. Boken hade alltså kunnat få en riktig rivstart om Sandberg startat med ett skede mitt i den mycket intressanta historien. Istället får man som läsare helt enkelt vänta ut att det kommer igång.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Spännande thriller ända till sista: Det som göms i snö

Det som göms i snö är en smart och spännande roman som gör mig nyfiken. Trots att jag inte grips av berättartekniken och karaktärerna är storyn så spännande att jag måste läsa ända till slutet.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen. Bookmark förlag, 2018.

Två bilar möts på en snötäckt väg. Det slutar med att en av dem hamnar i botten av en ravin, med föraren döende i bilvraket. Personen i den andra bilen väljer att köra därifrån, utan att kontakta räddningstjänsten. Men någon har sett vad som har hänt, och det blir starten på ett drama som kommer att påverka många människor i flera år framöver.

Ett otroget kärlekspar, en ung vilsen kvinna, en våldtäktsman. Det är några av de personer som passerat ravinen samma dag som olyckan. Från att inte ha känt varandra kommer deras liv knytas samman, och trots att ingen av dem känner till hela historien så kommer bitarna ändå falla på plats och hela bilden bli tydlig.

Spännande ända till slutet

Det här är verkligen en oförutsägbar thriller. Historien berättas ur flera personers perspektiv och allteftersom tiden går och deras vägar korsas så blir bilden av vad som egentligen hände den där dagen då en bil körde ner i en ravin. Det är omöjligt att förutse vad som kommer att hända, hur berättelsen kommer att sluta.

Det tog tid att komma in i boken. Språket fångar mig inte, karaktärerna är en aning tråkiga, för simpla och platta. Men upplägget av boken är briljant, de olika separata berättelserna knyts ihop på ett sådant sätt att läsaren sakta med säkert får hela bilden klar för sig. Gerhardsen vet precis hur hon ska portionera ut ledtrådarna för att hålla mig som läsaren nyfiken. Och nyfiken är jag, ända till slutet.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Böcker att bläddra i

Ibland känner man inte för att läsa en bok från pärm till pärm. Istället vill man bläddra lite, se vad som fångar intresset och stanna upp där för en stund. Inom de flesta områden finns faktaböcker som är späckade med information. Här kommer några tips.

Litteraturhistoria

Böcker som förändrade världen av Andrew Taylor

Här tas böcker upp som drivit utvecklingen de senaste tusen åren och som är en grund för det samhälle vi har idag. Från religiösa verk som Bibeln och Koranen, till naturvetenskapliga av Darwin och Newton och romaner som visar på samhällsproblem, som Onkel Toms stuga och den rättsliga karusell som innehållet i Lady Chatterleys älskare ledde till.

Brott och straff

Svenska mord av Jan-Öjvind Swahn

Uppmärksammade rättsfall i Sverige beskrivs på Swahns eget sätt. Han går igenom allt från kungamord på tidigt 1000-tal via prästen i Silbodal som mördade gamla och sjuka i sin församling på 1800-talet till mordet på Olof Palme.

Monster av Micael Dahlén

Dahléns beskrivning av sina möten med fem ökända och bestialiska mördare runt om i världen är obehaglig men samtidigt intressant.

Historia

Historiens underbara värld av Carsten Ryytty

Uppdelat i kategorier som bisarra dödsorsaker, mat och dryck, hygien, och berömda slutord får vi kortfattade fakta.

101 historiska myter av Thomas Oldrup och Åke Persson

Vi har alla en massa historier i bakhuvudet som låter för bra för att vara sanna men som vi matats med. I denna bok tas många av dem upp och det är hela tiden spännande att få veta vilka sanningskorn som finns i dem. För hur var det egentligen med äpplet som fick Newton att förstå tyngdlagen, Marie-Antoinettes utrop att man borde ge de svältande massorna bakelser och Cajsa Wargs ”Man tager vad man haver”?

Pengar

Svenska förmögenheter av Göran Hägg

Historierna om hur kända och förmögna svenska familjer som Carnegie, Dixon, Rausing, Wallenberg och Bonnier fick sina pengar och förvaltade eller förlorade dem.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Långt från den romantiserade bilden av Södern: Den underjordiska järnvägen

Ibland undrar jag över min fascination över den amerikanska gamla södern. Denna kultur vars särdrag idag har kokats ner till plantagernas gentlemen och vackra damer vars livsstil byggde på slavarnas fruktansvärda liv. 

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead. Albert Bonniers förlag, 2017.

Självklart kommer det först från den dag jag som barn hittade en bok med många bilder från filmen Borta med vinden. Och snart upptäckte jag romanen i mina morföräldrars bokhylla.

Idag har jag mer kritiska ögon eftersom jag växt upp, samtidigt som romantiseringen av livsstilen i filmer och böcker tonats ner. Mitt intresse för perioden finns dock kvar.

Jag är inte ensam. För det kommer med jämna mellanrum romaner och TV-serier om perioden. Under sommaren gjorde också eminenta Historiepodden en serie om det amerikanska inbördeskriget.

2017 fick Colson Whitehead Pulitzerpriset för sin roman Den underjordiska järnvägen. Detta är en roman om slavars livsvillkor och om en starka längtan efter att äga sitt eget liv. Kritiker poängterar att boken har relevans för många människors kamp idag, ett par hundra år senare.

Nätverk som hjälper slavar fly

Cora är 16 år och slav på en bomullsplantage i Georgia. Efter att hennes mor rymt och lämnat henne kvar är hon utstött ur slavarnas gemenskap. När slaven Caesar närmar sig henne och föreslår att de ska försöka fly tillsammans tar hon chansen.

Till hjälp har de den underjordiska järnvägen, ett nätverk av människor som hjälper slavar att fly. Flykten blir lång. Ibland verkar det som att Cora och Caesar kommer att klara det. Men de har fått slavjägaren Ridgeway efter sig.

Dessutom förstår Cora snart att även de vita som stödjer avskaffandet av slaveri inte vill ge de svarta full bestämmanderätt över sina egna liv. Cora blir tvungen att lita till andra människors välvilja för att själv få sin frihet, men framför allt måste hon lita till sin egen styrka.

Om mänsklig grymhet, men även hopp och styrka

Ibland avstår jag från att läsa böcker där människors ondska mot varandra är ett tema eller som handlar om hemskheter. Detta då jag inte alltid orkar ta in det. Det finns ett övermått av själviskhet och gruvligheter i Den underjordiska järnvägen men här finns ändå ett hopp och är en bok om styrka.

I verkligheten var den underjordiska järnvägen ett nätverk av människor som samarbetade för att hjälpa slavar att fly till stater där slaveri var förbjudet och där de alltså kunde leva i frihet. Whitehead har dock valt att göra om det till en faktisk järnväg, som går under jord. Jag tycker det är ett genidrag och här finns en stark symbolik som jag funderar mycket över.

Den underjordiska järnvägen ger en bra historisk insikt ur slavarnas perspektiv, den är intressant och får mig som läsare att bry mig om huvudpersonerna.

Framförallt uppmuntrar den till frågeställningar. Vad betyder dess symbolik? De som arbetar för det goda, varför gör de det? Och är deras ”goda” det som de ”behövande” behöver? Vad kan historien lära oss om dagens samhälle?

Den underjordiska järnvägen är en riktigt bra bok på många olika nivåer och rekommenderas!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Det oåterkalleliga slutet? En otippad kärlekshistoria

När deckarförfattaren Anna Jansson började skriva inom genren feelgood blev det böcker om de svårigheter och tragedier helt vanliga människor genomlever i vardagen. Grundtemat är dock att vi klarar oss igenom dem, om vi människor bara finns där för varandra.

En otippad kärlekshistoria av Anna Jansson. Norstedts, 2018.

Den fjärde fristående delen, En otippad kärlekshistoria, är så ny att trycksvärtan nästan inte torkat. Huvudpersonen Angelika har tidigare funnits där för att hjälpa andra; kunder på frisersalongen, vänner och bekanta. Men nu är det Angelika själv som drabbas, tufalt, och hon inser att det inte är så lätt att vara den svaga och behövande och acceptera andras hjälp.

Går igenom en svår tid

Angelika känner sig ensam. Visst har hon sin frisersalong och arbetskamraten Ricky, sina systrar och vännernas barn som hon umgås med. Men sambon Magnus har gett sig av till fastlandet för att studera och skaffat sig en studentlägenhet där.

Magnus är inte särskilt bra på telefonsamtal, och det är dyrt och tidskrävande för dem att försöka träffas helger. Det känns som att Magnus håller på att försvinna bort från henne, inte bara geografiskt.

I samband med en regelbunden mammografiundersökning upptäcker Angelika en knöl i bröstet. Har den varit där förut? Känns det inte som att den blir större och större för varje dag?

Angelika får en välkommen distraktion när hon hjälper sin syster att röja ur ett hus som ska ut till försäljning. Hon åker tur efter tur till soptippen med gamla trasiga saker som behöver röjas ut. Och är inte soptippen en mötesplats för de som har förlorat något och för de som vill gå vidare? Man gör sig av med det som inte är tjänligt, det som det gör ont att behålla efter ett dödsfall eller separation.

Angelika går mot en mycket svår tid. Vad ska behållas och vad får vara kvar? Vilka vänner finns kvar vid hennes sida när hon själv inte kan finnas där för dem?

Liv, död och svek

Anna Janssons böcker om Ödesgudinnan Angelika på Salong d’Amour har långsamt ändrat karaktär. De är typiska feelgood där man trots jobbiga ämnen kan förlita sig på ett lyckligt slut. Men medan problemen i de två första böckerna är vad man förväntar sig i genren, har Jansson i de två senaste flyttat sig till mörkare delar av verkligheten.

I En otippad kärlekshistoria handlar det om liv eller död, om de värsta svek man kan begå i en relation. Men här finns också de små vardagstingen som ger ögonblick av lycka och om de små gester av stöd och omtanke som betyder så mycket för den som är på botten.

Oväntat slut

Efter allt som händer i boken blir jag både paff och frågande för det, för att raljera på titeln, ”otippade” lyckliga slutet.

Efter en handling med elände, sjukdom och svek kommer plötligt det sista kapitlet där allt ordnar upp sig och sagan får ett lyckligt slut. Det verkar komma för plötsligt, vara för tillrättalagt och överge det realistiska som hittills präglat romanen.

Jag börjar fundera över det. Känner Anna Jansson att allt måste ordna upp sig för att det förväntas? Eller fick hon bråttom med att nå en ljusglimt innan bokens sista sida och låter därför handling gå från svärta till happy ending?

Jag kommer fram till att jag själv väljer att se det så här:
Angelika går igenom mycket elände. Det lyckliga slutet i sista kapitlet är den första situation av äkta glädje hon upplevt på mycket länge. Men det innebär inte att allt har ordnat upp sig. Tragedier lämnar spår, hennes sjukdom är tyvärr inget man kan känna sig säker på är över för att behandlingen avslutas. Vi kommer alltså att fortsätta att följa hennes kamp i kommande böcker.

Böckerna om Ödesgudinnan Angelika har blivit något jag ser fram emot. Och efter En otippad kärlekshistoria är jag otålig att få reda på fortsättningen!

Mer om Ödesgudinnan Angelika

  

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Thriller att sträckläsa: Och sen var hon borta

Lisa Jewell vet hur man bygger upp stämningen och skapar en spännande story. Och sen var hon borta är en thriller man sträckläser.

Och sen var hon borta av Lisa Jewell. Printz publishing, 2018

Något av det värsta som kan hända en mor händer Laurel. En dag försvinner hennes dotter Ellie spårlöst. Laurel och resten av familjen har ingen aning om var hon har tagit vägen, eller om hennes försvinnande är frivilligt eller om det någon ondsint person som ligger bakom. Teorierna är många, men Laurel vet instinktivt att Ellie inte bara skulle dra iväg. Något hemskt har hänt henne.

Tio år efter efter Ellies försvinnande har Laurel en dålig kontakt med sina andra barn, hon har skilt sig från deras far och har flyttat från familjens hemtrevliga hus till en opersonlig lägenhet. Hennes liv går på tomgång tills den dag hon träffar en karismatisk man, Floyd, och blir handlöst förälskad i honom. När hon träffar Floyds nioåriga dotter hoppar Laurels hjärta över ett slag. Den lilla flickan är nämligen oroväckande lik Ellie.

Plötsligt står Laurel inför alla obesvarade frågor. Vad hände egentligen med Ellie? Lever hon fortfarande? Dessutom ser hon tillbaka till de gångna tio åren och hur hon har spenderat dem. Och inser att hon måste försöka göra något bättre av framtiden.

Gripande thriller

Jag sträckläste den här boken. Detta är en sådan bok som jag önskar jag hade oläst, bara för att kunna uppleva den på samma sätt igen. Den är spännande, gripande och omöjlig att lägga ifrån sig.

Jag har tidigare läst Den tredje hustrun av Lisa Jewell, som jag älskade, så jag vet att hon är en skicklig författare som kan bygga upp spänning och överraska läsaren. Trots det blev jag väldigt positivt överraskad av Och sen var hon borta.

Och sen var hon borta visade sig vara en spännande, originell thriller vars story inte gick att förutspå. Berättelsen bjuder på många överraskningar och oväntade händelser. Det är full fart från början, storyn är tajt och har ett bra flow – här finns inga onödiga utsvävningar.

Från första sidan fram till den rafflande upplösningen hade jag svårt att lägga den ifrån mig.

Mer av Lisa Jewell

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Högtidsstund när det kommer nytt från Khemiri: Pappaklausulen

Jag är inte ensam om att se det som en högtidsstund när Jonas Hassen Khemiri kommer ut med en ny bok. Han är kritikerrosad och syns nu i alla medier i och med att Pappaklausulen precis publicerats.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Albert Bonnier förlag, 2018.

Vi känner igen den underliggande historien från hans tidigare böcker, den trasiga relationen mellan far och son. Men det blir ingen upprepning eftersom Khemiri som alltid har en ny infallsvinkel och använder nya tekniker.

De starka familjebanden

En pappa som bor utomlands reser tillbaka till Sverige för att hälsa på den familj han lämnade för många år sedan. Det finns en överenskommelse om att han får bo i sonens kontorslägenhet under dessa besök.

Men sonen har tröttnat på att ta hand om fadern. Fadern som förväntar sig att han ska servas av sina barn samtidigt som han själv inte finns där för dem.

Sonen har i sin tur blivit pappa och är föräldraledig. Han älskar sina barn men har en inneboende rädsla för att inte räcka till för dem. Och framför allt för att han ska upprepa sin egen pappas misstag och lämna dem.

Mitt emellan fadern och sonen finns en syster som får ta på sig rollen som medlare mellan de två. Men hon har sina egna bekymmer. En tonårig son har brutit kontakten med henne. Ett barn i magen och en pojkvän hon inte är redo att skaffa barn med.

Det blir några intensiva dagar i Stockholm där fadern, sonen och dottern älskar varandra, kämpar mot varandra, missförstår varandra. Men aldrig kan bryta de band som finns mellan dem.

Med få ord beskrivs så mycket

När jag läser Pappaklausulen får jag först stanna upp för att vänja mig vid den berättarteknik Khemiri använder sig av. Inga personer har namn utan vem det gäller förklaras genom den relation de har till de andra. Vi läser alltså om ”en pappa som är en farfar”, ”en mamma som är en dotter”, ”en son som är en pappa”.

Detta är naturligtvis ett genidrag då boken är ett relationsdrama där denna familjs inre relationer är i fokus. Namn har ingen betydelse.

Min nästa förvånade reaktion är hur rolig boken är. Här finns en humor jag inte känner igen från tidigare böcker. Men det kan naturligtvis vara så att jag då helt enkelt missat humorn. Jag blir inspirerad att läsa om dessa, se om jag hittar komiken i dem.

Vissa situationer berättas först ur en karaktärs perspektiv och sedan, mer kortfattat, ur en annans. Detta ger en ny, mer fullständig bild, av vad som hänt. Framför allt visar det hur många missförstånd som kan uppstå när två personer interagerar vilka har en lång historik med varandra. Gamla svek och misstag gör att vi feltolkar nya situationer. Och det visar också hur vi editerar vårt eget agerande, till vår egen fördel. Khemiri är ju inte först med att skriva på detta sätt. Men jag har aldrig stött på någon författare som med så få ord får fram hur en och samma händelse kan tolkas så olika.

Om människors styrkor och svagheter

Jag har här skrivit om olika tekniker Khemiri använder för att få fram familjens inre dynamik. Men det innebär inte på något sätt att Pappaklausulen är en kall, teknisk bok. Långt ifrån, teknikerna lyfter bara fram alla de känslor som boken handlar om. Det här är en bok om människors styrkor, svagheter och allt man kan känna för en och samma person.

Boken har också ett driv framåt där historien rusar fram under en definierad tidsperiod, faderns besök i Sverige. Det är spännande, man vill veta hur det går. Det här är en bok som direkt går in på min lista över bästa böcker jag läst under 2018.

För den som föredrar ljudböcker så läses Pappaklausulen upp med bravur, känsla och komik av Hamadi Khemiri.

Jonas Hassen Khemiri, kan jag få önska mig något till din nästa bok? Jag skulle med spänning se vad som händer om du tar karaktärerna och bryter dem ur sin stockholmska stadsmiljö och sätter dem på den svenska landsbygden. Vad händer om storstadslivet inte längre utgör gränserna för deras liv utan istället det lilla svenska samhället där så många bor? Här finns helt andra underliggande faktorer som påverkar livet. Jag tror det skulle bli en väldigt intressant mix.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Satir om brittisk aristokrati från en som vet

Det är ett faktum att vi är fascinerad av brittisk överklass. Från TV-serier till reality TV och böcker verkar vi sluka allt vi kommer över. I detta sammanhang har Julian Fellowes på senare år blivit ett namn att räkna med. Han skrev Downton Abbey och romanen Belgravia som jag gav högt betyg här på Bibliophilia.

Fint folk av Julian Fellowes. Printz publishing, 2017.

Eftersom Fellowes själv är aristokrat, närmare bestämt en baron, blir hans satiriska berättelser om sättet brittiska aristokrater beter sig på och hur de ser på världen extra pikant.

Fellowes roman Fint folk, en historia som utspelas i nutid, gavs för ett år sedan ut på svenska. Jag njuter av varje sida.

Skandal i den brittiska aristokratin

Det må vara 1990-tal men att få umgås i kungafamiljens kretsar är ändå något många står efter. Åtminstone gör den vackra Edith Lavery det. Hon vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv, har inga ambitioner vad gäller karriär. Men hon vill lämna sitt liv i den övre medelklassen och bli en del av aristokratin!

När hon träffar Charles Broughton, eftertraktad ungkarl och arvinge till markisen av Uckfield spelar hon alltså sina kort väl. Snart är Edith och Charles gifta. Charles är en vänlig själ, men inte alltför intelligent. Han lever sitt liv som hans klass alltid har levt och Edith upptäcker snart att livet på landet med jakter och skvaller om andra aristokrater är … tråkigt.

Det är inte heller helt lätt att dela hem med sin svärmor. Lady Uckfield är en dam som alltid följer etikettsreglerna och som kan konsten att förolämpa så att offret tackar och bugar och inte förstår vad som hände. Lady Uckfield hade velat att Charles gifte sig med en från deras kretsar och Edith är en främmande fågel som kan rucka på deras tillvaro.

När ett filmteam kommer till Broughton Hall händer det Lady Uckfield befarat. Edith kan inte stå emot den manlige huvudrollsinnehavarens charm.

Skandalen är ett faktum. Och Edith inser att det går snabbare att bli utstött än inkluderad hos det fina folket.

Kritik och satir på egna erfarenheter

Julian Fellowes hör själv till den brittiska aristokratin. När han går loss och bitskt sätter strålkastarljus på denna grupps sämre sidor tänker jag mig att han borde veta hur det är. Att hans kritik och satir bygger på egna observationer. Han är en av dem, men han hänger ut dem.

Vad säger dagens adel om Fellowes? Känner de sig förrådda? Kan de skratta och vifta bort det med att det Fellowes skriver om hör till det förgångna och att de minsann hör till modern tid där klassamhället inte längre är av vikt?

Tja, det räcker med att läsa om prinsessan Dianas liv, se på vilket TV-program om slott och herresäten som helst där slottsägaren visar runt för att förstå att ja, livet har förändrats för aristokratin, men vissa saker finns kvar.

Vid ett tillfälle i boken poängterar till och med romanens ”jag” att nu har han skrivit så mycket om aristokratins dåliga sidor att nu behöver han berätta om en av dess goda sidor.

Sträckläsning

Fint folk är en roman jag sträckläser. Det är självklart pikant att läsa om överklassen men romanen tar också upp frågan om vad som händer när man nått sitt mål. Hur blir det om tillvaron man strävat efter inte riktigt är det man förväntat sig? Och hur är det att inte längre ha något att sträva efter?

Fellowes är duktig med personporträtt och att driva handlingen framåt. Precis som med Belgravia fångas jag in av Fint folk och har svårt att lägga den åt sidan.

Läs också gärna vår recension av Belgravia här.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Skybäck flyttar sin feelgood till nutid: Bokhandeln på Riverside Drive

Frida Skybäck hör till den ökande grupp svenska författare som skriver feelgood. Hon har tidigare valt historiska miljöer men i sin senaste, Bokhandeln på Riverside Drive, möter vi dagens liv med kämpande småföretagare, marknadsföring via sociala media och vår konstanta stress att hinna hit och dit.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck. LB Förlag, 2018.

Charlotte driver ett framgångsrikt företag men det ger inte längre någon glädje. Hon startade det med sin man, men nu när han gått bort har hon tappat fotfästet.

När hon blir kontaktad av en engelsk advokat som informerar henne om att hon ärvt ett hus och en bokhandel ger hon sig motvilligt iväg till London för att ta itu med arvet. Hennes intention är att snabbt sälja och åka tillbaka till Sverige.

Men bokhandelns personal väntar på henne, förhoppningsfulla om att hon kommer att se till att bokhandeln fortsätter drivas och att Charlotte blir en länk till dess ägare som de alla älskade.

Bokhandeln drevs av Charlottes moster, en kvinna Charlotte inte vet något om. Men tydligen har mostern hållit koll på henne under alla år. Charlotte undrar vad som hänt mellan de två systrarna.

Allt eftersom dras Charlotte in i det nät som bokhandeln, personalen och grannskapet i London består av. Hon vill att bokhandeln ska kunna fortsätta finnas och hon vill veta vad som hände mellan hennes mamma och moster.

Och plötligt är livet inte så tråkigt längre!

Lever upp till förväntningarna

Jag har tidigare läst Skybäcks Norrsken som ingår i serien om Systrarna Stiernfors. Helt ärligt tyckte jag den var ganska tråkig. Det tycker jag dock inte om Bokhandeln på Riverside Drive. Trots att den är förutsägbar har jag det trevligt när jag läser den. Den ger helt enkelt det som förväntas av en roman i denna genre.

Recension av Frida Skybäcks Norrsken

Skybäck är bra på att beskriva känslor och drivkrafter. Genom återblickar till de två systrarnas ungdom får vi också en inblick i den konflikt som under så många år terroriserade invånarna i Nordirland och England.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.