Stark skildring av en av världens största fartygskatastrofer

Ruta Sepetys är en författare med stor talang. Hon skapar böcker som på samma gång är spännande, gripande och som levandegör en del av vår historia som är jobbig att bli påmind om, men som vi aldrig aldrig får glömma. I Tårar i havet skildrar hon historiens största fartygskatastrof som nästan är helt okänd.

Tårar i havet av Ruta Sepetys. B Wahlströms, 2016.

När det tyska fartyget Wilhelm Gustloff förliste i januari 1945 omkom 9 000 människor. Det gör händelsen till historiens största fartygskatastrof, men är trots det nästan helt okänd. När fartyget förliste var det 15 mil från den svenska kusten och var överfylld med tyska soldater och civila flyktingar som var på väg från Ostpreussen och den sovjetiska armén. Men jag hade aldrig hört talas om det.

Det är den här händelsen som kulminerar berättelsen i Ruta Sepetys Tårar i havet. Det är en roman som binder ihop flera människors berättelser med varandra. Det är den vackra litauiska sjuksköterskan Joana som ständigt räddar människors liv men som trots det inte kan komma över att hon själv har orsakat andra människors död. Gravida Emilia, en polsk flicka på flykt från övergrepp. Den unge tysken Florian som är ute på ett livsfarligt uppdrag. Och August, den tyske soldaten som stänger ute krigets fasor genom att fantisera och skapa sin egen verklighet. Alla är de unga och alla är på flykt, antingen från sina krigsdrabbade hemländer, från en säker död, eller från en verklighet som är så fasansfull att den ibland är svår att få grepp om.

Sepetys skriver den bästa typen av romaner

Att Sepetys väljer att skildra en och samma händelse, och upptakten till den, utifrån så många olika individers perspektiv ger läsaren en bra bild av hur andra världskriget var för olika grupper av människor. Jag har tidigare läst Strimmor av hopp som har ett liknande tema, och hon är fantastiskt bra på att skildra händelser som är så hemska att de nästan är ofattbara.

Eftersom hon inte fegar när hon väljer ämnen för sina romaner gör hennes böcker ont att läsa, men de är samtidigt fantastiska läsupplevelser. Med romanen som verktyg ger hon sina läsare en historielektion om sånt som vi annars inte hört så mycket om. Hon skriver den bästa typen av böcker: romaner som griper tag om mig, samtidigt som jag lär mig något om människans mörka historia.

Hälsotrendens nya inriktning

Idag är samhället väldigt inriktat mot hälsa. Man springer marathon, tränar på gym, utövar yoga och mindfulnes och följer bokstavskombinationsdieter. Man försöker på alla sätt preppa kroppen med hälsosamma ämnen, träna den till styrka och uthållighet och ge själen lugn och ro. De senaste åren har fokus för de hälsomedvetna vänts mot tarmen. Detta organ har tidigare ignorerats och setts som lite skämmigt att prata om.

Charmen med tarmen och Food pharmacy är två exempel på en nya hälsotrend.

Forskning visar dock att tarmen har stor påverkan på vår hälsa. Böcker dyker därför upp som behandlar vad som egentligen händer i tarmen, hur den påverkas av vad vi äter och dricker och hur dess tillstånd påverkar resten av vår kropp.

Här vill jag uppmärksamma två böcker som pedagogiskt lär ut, ger handfasta råd och framför allt, som använder sig av humor för att lätta upp ämnet.

Charmen med tarmen – allt om ett av kroppens mest underskattade organ av Giulia Enders

Giulia Enders tar verkligen sitt ämne på allvar och går igenom tarmens funktion från a-ö. Hon stannar inte där utan diskuterar det som de flesta håller tyst om: avföring, vad händer när man behöver göra nummer två, varför spelar det roll hur man sitter på toaletten.

Hon går sedan vidare till tarmfloran och det blir nog en aha-upplevelse för de flesta läsare hur stor påverkan tarmfloran (goda och dåliga bakterier) har på övervikt, allergier och depressioner. Och hur stor påverkan yttre faktorer som stress har på tarmen.

Jag har inte för vana att läsa medicinsk litteratur men efter att själv blivit diagnosticerad med en kronisk tarmsjukdom ville jag lära mer. Det blev en fullpoängare att läsa Charmen med tarmen som inte bara ger information som man som lekman kan ta till sig utan som också gör det med en massa humor.

Det visade sig något otippat att Charmen med tarmen ledde till en massa småprat och diskussioner med familj och vänner. Helt uppenbart är många intresserade av detta viktiga organ men vem hade trott att tarmen var ett samtalsämne för fikabordet?!

Food pharmacy – En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat av Mia Clase & Lina Nertby Aurell

Food pharmacy bygger på författarnas blogg och låg länge på topplistorna över facklitteratur. Bokens grundtema är att ett friskt liv är kopplat till vad man äter. Fakta kommer från professor Stig Bengmark och Mia Clase & Lina Nertby Aurell diskuterar antiinflammatorisk mat, hur våra livsomständigheter påverkar vår hälsa, skriver checklistor och ger tips på recept.

Jag har själv inte läst denna bok men efter att ha gjort lite efterforskningar på webben och läst ett smakprov verkar Food pharmacy vara en handfast bok att bläddra i och se vad man själv kan och vill införa i sitt liv. Något som uppskattas av läsare är att det inte handlar om förbud av diverse matvaror utan att fokus är på att tillföra goda vanor.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Nytt från Norges deckardrottning

Unni Lindell är en mycket produktiv författare som skrivit böcker i olika genres. Mest känd är hon som deckarförfattare av böckerna om polisen Cato Isaksen. I precis nyutkomna Där Satan har sin tron har Cato dock en biroll. Här står istället hans kollega Marian Dahle i fokus.

Där Satan har sin tron av Unni Lindell. Piratförlaget, 2017.

Marian Dahle är sjukskriven efter att nästan ha dött i tjänsten som polis. Men så hör Cato Isaksen av sig och vill att hon ska ta sig an ett cold case. Tanken är att Marian ska jobba deltid i ett lågprofilärende och långsamt vänja sig vid att jobba igen.

Så blir det inte. Marian kastar sig med hull och hår in i utredningen om den lilla flicka som för många år sedan försvann i ett koloniträdgårdsområde.

Samtidigt försvinner män och hittas sedan mördade med tecken på att ha utsatts för gruvlig tortyr. Marian hittar plötsligt kopplingar mellan dessa mord och sitt eget cold case.

Medan hon gräver djupare och djupare i fallen stöter hon sig med människor som har mycket att dölja. Inte ens i sin etagelägenhet i det ståtliga trähuset kan Marian känna sig säker. Men är hoten verkliga eller en följd av den paranoia hon lider av efter tidigare skräckupplevelser?

Klassisk kriminalroman  som inte skiljer sig från mängden

Där Satan har sin tron är fylld av kriminalromanernas klassiska ingredienser. Här finns polisen som har massor av personliga problem och som fixerar på arbetet för att slippa ta itu med dem. Vi möter de oskyldiga offren för andras ondska och blir som läsare ställda öga mot öga med tortyrredskap. Självklart finns här också pedofiler i samhällets alla klasser och människor som smyger omkring i mörka, kusliga utrymmen.

Tycker man om deckare är alltså Unni Lindell ett bra val för en stund av avslappning. Själv läste jag tidigare ofta deckare men tröttnade någonstans på vägen. Det kändes inte som att böckerna gav något nytt eller att genren utvecklades. Istället var böckerna variationer av samma förlopp och likartade i bakgrundshistorien. Ska en deckare fånga mitt intresse behöver den särskilja sig från den stora massan som årligen publiceras. Som tur är hittar jag då och då guldkorn, som till exempel Peter May.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

När overklighetens dimma ligger tung

En dimma av oförklarlig skräck och overklighetskänsla hänger över historien om den lilla familjen som åker till landet för en semesterhelg i sensommarens värme. Samhället är tomt på folk när semesterfirarna lämnat men de som är kvar verkar hotfulla. Vad döljer sig under vattenytan på sjön Maran och vad händer egentligen ute på ön? Caroline Eriksson fortsätter i De försvunna att skapa riktigt bra psykologiska thrillers.

De försvunna av Carolina Eriksson. Forum bokförlag, 2015.

Greta, Alex och dottern Smilla gör en utflykt till den lilla ön i sjön Maran. Medan Greta stannar i båten tar Alex med sig Smilla för att utforska ön. De är fulla av glädje, livslust och nyfikenhet, allt är ett äventyr för en liten flicka och pappa Alex är med på noterna.

Men Alex och Smilla kommer aldrig tillbaka till båten. Greta väntar och väntar. Till slut ger hon sig ut och letar, men ön är folktom. Vart har Alex och Smilla tagit vägen? Greta blir alldeles ifrån sig och ger sig ut på jakt efter dem. Hon blir misstrodd, hotad och känner en annalkande fara varthän hon ser. Hon förstår inte vad som pågår, och hur två människor bara kan försvinna från en liten ö. Till slut vet hon inte vad som är verklighet och vad som är hallucinationer.

Men snart ska det mesta klargöras, för faran nalkar sig. Men kommer den utifrån eller mynnar den från Greta själv?

Spänning, fara och drag av skräckhistoria

På Bibliophilia har både jag och Andrea tokhyllat Caroline Erikssons tidigare två verklighetsbaserade mordhistorier Djävulen hjälpte mig och Inga gudar jämte mig.

De försvunna är en något annorlunda bok. Till exempel är den rakt igenom fiktiv, den utspelas i nutid, den fokuserar på känslan av fara och har drag av skräckhistoria i sig. Det är en riktigt bra bok som inger samma spänning som Kvinnan på tåget och Gone Girl och har blivit en säljsuccé utomlands.

Jag är i grund och botten snarare en fantast av historiska romaner än av skräckhistorier, varför jag föredrar Erikssons tidigare romaner framför De försvunna. Men det är riktigt orättvist att göra den jämförelsen eftersom De försvunna i jämförelse med vad som helst, förutom Caroline Erikssons egna romaner, är en riktig höjdare.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Allende spinner sin väv

Isabel Allende skriver episka böcker som följer familjer över tid och som samtidigt ger en god bild av den tid de utspelas i. Det ligger lite av ett magiskt skimmer över dem, tänk till exempel på Zorro – Så föddes legenden eller Andarnas hus.

Porträtt i Sepia av Isabel Allende. Norstedts, 2001.

I Porträtt i sepia utspelas handlingen i San Franciscos Chinatown och i Chile under 1800-talet och vi får en god känsla av livet där under den tiden, en hel del (för mig) ny information om Sydamerikas historia, samtidigt som vi får se interaktionen mellan huvudpersonens familjemedlemmar.

Auroras barndom är en salig blandning av tragedier, trygghet, lycka, förändringar, och framför allt gåtor. I sitt minne har hon bilden av en leende man som håller henne i handen och som inger henne trygghet. Men bilden är undflyende. Vem var han? Och varför vill farmor Paulina del Valle inte svara på Auroras frågor?

Auroras liv blir därför ett sökande efter förklaring på denna bild men också efter vad som orsakar hennes hemska mardrömmar. I brist på information utbildar hon sig till fotograf och lever sitt liv. Men så börjar pusselbitarna falla på plats, en efter en. Kommer det att leda till en känsla av ro hos Aurora eller krossa hennes bild av familjen?

Mer handfast än Allendes andra böcker

Inbitna Allendeläsare kommer att känna igen personaget i Porträtt i sepia från tidigare böcker. Själv var det många år sedan jag senast läste en bok av henne så det ringer ingen klocka. Jag tycker dock mycket om idén att möta karaktärer från andra böcker när man slår upp pärmarna i en ny. Det är igenkänning, nyfikenhet på vad som hänt ”sedan sist” och kan visa nya sidor hos karaktären då den belyses från annat håll. Och inte minst är det en spegel av verkligheten: vi har alla händelser som är centrala i våra liv, men efter dem fortsätter livet.

Det är något med historierna i Allendes böcker som är lika undflyende som Auroras barndomsminnen. Man läser, är helt inne i historien, men när man sedan tänker tillbaka på den är det svårt att komma ihåg vad den handlade om. Jag har läst Andarnas hus flera gånger men skulle idag inte kunna ge en synopsis. Jag menar inte det som kritik utan tror att de handlar om att fokus är ett stort antal människors liv under en lång period samtidigt som atmosfären ofta är drömsk. Porträtt i sepia känns mer handfast än andra jag läst av Allende så vi får väl se framöver hur den stannar i mitt minne.

Jag älskade Allendes första böcker, men sedan kom jag mer och mer ifrån hennes författarskap. Porträtt i sepia visade sig vara ett mycket trevligt återseende. Jag tror inte det kommer att ta tio år innan jag läser något av henne igen.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap

Magiska växter, tjejer som förvandlas till killar över en natt och kärlek och vänskap. Det låter ju som ett spännande upplägg till en fantasyroman, men Pojkarna är framförallt en skildring av att ta sig igenom tonåren.

Pojkarna av Jessica Schiefauer. Bonnier Carlsen, 2011.

Kim, Bella och Momo är mitt i tonåren och bästa vänner. Det mesta av tiden de spenderar tillsammans, spenderar de i Bellas trädgård, eller allra helst i hennes växthus. Bella är en trädgårdsentusiast och när hon en dag får hem en beställning med fröer får hon med något som kommer visa sig vara en vacker blomma. Den växer snabbt och snart inser tjejerna att detta inte är vilken blomma som helst. Den verkar nästan levande och snart inser de att den har magiska egenskaper.

På dagarna utstår tjejerna killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från den fantastiska blomman som förvandlar dem till pojkar. Kim kan inte få nog av friheten i en annan kropp och blir som pojke också kär i Tony. Tillsammans upplever de både spänning och attraktion, men som tjej är inte Kim intressant för Tony.

Originell tonårsskildring som det ändå går att relatera till

Det här är en fantastisk ungdomsroman på många sätt, men jag vill lyfta två saker:

Språket. Jessica Schiefauer är en författare med stor talang, både när det gäller hur hon bygger upp sina böcker men också med tanke på språket. Det finns en anledning till att hon vunnit Augustpriset vid ett flertal tillfällen. Pojkarna är nästan poetisk, och med tanke på handlingen så upplever jag att boken svävar någonstans mellan tonårsskildring och saga. Resultatet är en häftig läsupplevelse, jag slukade verkligen den här boken.

Skildringen av tonåren. Schiefauer beskriver tiden på högstadiet på ett sätt som jag, tyvärr, kan känna igen mig i. Killarnas kladdande och skränande, och lärarna som väljer att titta bort. Att inte känna sig bekväm i sin kropp och att försöka hitta sig själv. Vänskapen som kan vara väldigt skör. Även om den här boken har ett stort inslag av fantasy i sig, eller kanske just på grund av det, så är det lätt att knyta an till det som beskrivs och att sätta sig in i karaktärernas känslor och handlingar.

Jag blir lika imponerad varje gång läser någon av Schiefauers böcker, hon är en stor talang och kan också varmt rekommenderar När hundarna kommer.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Skandal i Bryssels salonger inför slaget vid Waterloo

Vi känner igen Julian Fellowes som “Kilwillie” i Karl för sin kilt/Monarch of the Glen. Och vi har sett hans namn flimra förbi, kanske utan att ha reagerat, i Downton Abbey. Julian Fellowes är adelsmannen som sitter i brittiska överhuset, som skådespelat, skapat en av de senaste årens största TV-succéer och som även skriver böcker. Gillar man Downton Abbey, med dess personage, tidsepok och intriger, är hans roman Belgravia att rekommendera.

Belgravia av Julian Fellowes. Printz publishing, 2016.

Napoleon är på marsch mot Bryssel och aktiviteten i staden är frenetisk. Främmande soldater och deras följen förbereder drabbningen, det historiska Slaget vid Waterloo närmar sig.

Bland dessa främmande fåglar finns den nyrike James Trenchard, hans hustru och vackra dotter. James är en handelsman med ambitioner, han vill röra sig bland aristokratin. Men de högmodiga adelsmännen ser ner på honom på grund av hans börd. Kanske kan hans charmerande dotter bli inträdesbiljetten till de finare salongerna?

Händelserna dessa brådskande dagar i Bryssel kommer att påverka mångas liv de kommande åren. För varför tar den fina Lady Brockenhurst emot Trenchards medelklasshustru på te? Vad kan de två ha att diskutera? Varför är ladyns unge släkting så intresserad av Trenchards skyddsling i affärslivet att han anlitar Trenchards tjänstefolk som spioner?

Skandalen ligger på lur, förmögenheter står på spel och allt måste skötas så att den vackra, respektabla ytan i Belgravia inte krackelerar.

En hit om du gillar Downtown Abbey

Belgravia må ha andra karaktärer än Downton Abbey, men romanen och TV-serien är samma andas barn. Och ja, jag tycker om Downton Abbey så självklart tycker jag är Belgravia är en hit.

Den historiska andan, klyftan mellan de rika och deras tjänstefolk, den brittiska kulturen, intrigerna, spänningen, romantiken och vänskapsbanden, allt detta får mig att djupdyka in i boken och inte vilja ta mig upp på ett bra tag.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

En klassiker på semestern?

Det finns en anledning till att vissa böcker får status som klassiker. Det är något med den som gör att den inte bara är ”ett barn av sin tid” utan att människor i olika generationer och utspridda över världen kan relatera till den. Så visst vill man läsa en klassiker då och då. Men det är inte alltid man riktigt har energi att göra den djupdykningen.

Och kanske tror man att klassiker är svårlästa, tunga och komplexa. Och visst är det fallet med en del. Jag har till exempel gett mig på Krig och fred flera gånger men inte kommit någon vart. Men många klassiker är inte bara väldigt bra utan också lättillgängliga.

Så här på semestern tänkte jag alltså testa Buddenbrooks : en familjs förfall av Thomas Mann. Vi får se hur det går!

Här kommer några tips över klassiker som jag själv har djupdykt i och tyckte väldigt bra om:

  • Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
  • Anna Karenina av Leo Tolstoj
  • Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
  • Utvandrarna av Vilhelm Moberg
  • Samhällets olycksbarn av Victor Hugo
  • Möss och människor av John Steinbeck

Ta gärna en av dessa, sträck ut dig i hammocken eller kryp upp på verandan medan regnet smattrar och njut av sommar, semester och en god bok!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Uppföljaren som var en besvikelse

Snösommaren är fortsättningen på Kleptomania, som jag älskade. Det är svensk fantasy med inslag av dystopi och spänning. Uppföljaren håller inte samma klass som första delen, vilket var en stor besvikelse.

Sverige har gått in i en ny istid. Snö, is och kyla har lamslagit landet och regeringen har tvingats fly till Danmark. Från ett slitet vandrarhem försöker de styra över ett Sverige där lagar och ordning inte längre gäller.

Det är Linus Kaisers död som har orsakat klimatförändringen. Hans imperium är byggt på guld han stulit från troll och förbannelsen de lagt på skatten slår igenom när han går bort. En dag får finansminister Erik Skog besök av en man som vet var Linus Kaiser fann guldet och som dessutom påstår att det finns mer kvar att hämta.

Inte lika bra som första boken

Snösommar är inte alls lika stark som första delen i Hårds serie. Kleptomania slutade med en riktig cliffhanger, mitt i all action, så jag blev väldigt besviken när Snösommar började med ett långsamt tempo, en lång tidsperiod från där första boken slutade. Det var inte alls vad jag hade föreställt mig efter att ha läst ut Kleptomania.

Efter att ha läst Snösommar är jag inte lika sugen längre på att rekommendera Kleptomania till andra, eftersom den slutar så på stört utan svar och uppföljaren inte tillräckligt fort ger svar på frågorna. Tyvärr visade sig Snösommar vara en besvikelse.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Äventyr och mordgåtor i Romarriket

Steven Saylor har långsamt men säkert blivit en av mina favoritförfattare. Hans böcker utspelas i det gamla Romarriket, en spännande period i det som ses som embryot till dagens civilisation.

Venuskastet av Steven Saylor. Wahlström & Widstrand, 2008.

I Rom (se recension här) skapade Saylor en mytisk stämning och använde sig både av legender och fakta för att berätta om Roms uppkomst. I serien Roma Sub Rosa blandar han sitt stora historiska kunnande med mordgåtor vilka i slutändan handlar om mänskligt beteende. I seriens fjärde del Venuskastet börjar huvudpersonen Gordianus känna av sin ålder men fallet som dyker upp på hans tröskel är ett han inte kan lämna därhän.

Maktspel och mord

Gordianus har slagit sig till ro i ett magnifikt hus på Palatinen. Hans grannar är de rika och mäktiga och Forum är samlingsplatsen där allt händer. Gordianus har gift sig med sin frigivna slavinna och han ser med förvirring på hur deras dotter växer upp och blir mer och mer lik sin mor. Varför kan han inte få samma gemenskap med henne, sitt biologiska barn, som han har med sina två adoptivsöner?

Familjelivet får dock stå tillbaka när Gordianus en kväll får besök av två förklädda män som söker hans hjälp. Den ene av dem visar sig vara Dio som en gång i tiden var Gordianus filosofilärare. Nu är Dio del av den delegation som rest från Egypten till Rom för att försöka lösa ”den egyptiska frågan”. En avsatt egyptisk kung, Ptolemaios, lever i lyx och flärd i Rom, och söker Roms hjälp att återfå tronen. Men egyptierna vill inte ha honom tillbaka. Delegationen utsätts för hot och våld och Dio ber nu Gordianus om hjälp.

Gordianus inser faran med att bli indragen i ett maktspel på så hög nivå. Han säger nej till Dio.

Nästa morgon hittas Dio knivmördad och Gordianus översköljs av skuldkänslor. Han kan inte låta mordet vara utan börjar göra efterforskningar för att få mördaren fälld. Han möter då den vackra Clodia vars vidlyftiga liv sätter fart på skvallret. Hon säger sig vilja ge Dio upprättelse. Är det hennes verkliga motiv? Och hur är poeten Catullus inblandad? När Cicero, med sin sluga retorik, blir försvarsadvokat i målet, kan då rättvisa skipas? Och varför uppför sig Gordianus egyptiska hustru så konstigt när Dios mord förs på tal?

Saylor levandegör romarriket

Romarriket har något slags dragningskraft på mig och när jag hittar romaner, filmer eller TV-serier om denna period blir jag genast entusiastisk. Allt är självklart inte bra och intressant men Steven Saylors böcker gör mig aldrig besviken.

Språket är bra, intrigen/berättelsen intressant, personkaraktärerna mångbottnade, det kryddas med verkliga historiska händelser och personer och livet i det gamla Rom levandegörs på ett sätt som får mig att känna att jag går där bredvid Gordianus på vägen från Palatinen till Forum.

Som jag tidigare har nämnt är deckare är inte min favoritgenre, det behövs en extra krydda jämfört med ”det svenska deckarundret” eller Midsumer Murders för att jag ska bli intresserad. Och det finns med råge i Roma Sub Rosa-serien. Trots att jag precis läst ut Venuskastet finns därför en annan bok ur serien väntande på mitt nattduksbord. Och den ser jag fram emot!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.