Eld och djupa vatten av Åsa Träff och Camilla Grebe. Massolit förlag, 2015.

Systrarna Åsa Träff och Camilla Grebe skriver psykologiska thrillers där orsaken till varför en människa begår onda gärningar står i fokus. Så även i Eld och djupa vatten som jag precis läst.

Två syskon försvinner med ett par veckors mellanrum från sina respektive fosterhem. Rädslan över att en pedofil fört bort dem leder till intensivt polisarbete.

På sociala medier dyker det plötsligt upp bilder på barnen tillsammans med en okänd kvinna. De poserar på hemtrevliga bilder i ett kök som är inrett som på 80-talet. När kvinnan på bilderna hittas död djupnar mysteriet.

Psykologen Siri Bergman jobbar på polisens grupp för gärningsmannaprofiler. Hon kopplas in på fallet och känner hur klockan tickar för snabbt och möjligheten att rädda barnen i tid håller på att försvinna. Samtidigt håller hennes äktenskap på att gå i kras och alltför ofta sover den lille sonen redan när hon kommer hem. Hur mycket kan hon negligera dem hon älskar till förmån för att rädda okända?

Detta är femte boken i serien om Siri Bergman, psykologen som själv inte är i balans. Medan de första böckerna kretsade kring mysterier i Bergmans närhet och där hon själv blev utsatt för fara verkar författarna ha kommit fram till att hur mycket elände som helst inte kan hända en och samma person. I de senare böckerna är alltså kriminalfallen externa från Bergmans person och hennes privatliv har blivit en sidohistoria, ungefär på samma sätt som i till exempel Läckbergs eller Rosmans deckare.

Att Siri Bergman nu har rollen som polis som löser fall istället för att vara den som ondskan vänds emot innebär att nerven, spänningen och den krypande känslan av fara i böckerna ofrånkomligen falnat.

Träff och Grebe är dock bra på att måla upp porträtt av personer som skadats i livet och att bygga upp historier om hur de reagerar på detta. Med önskemål om hårdare redigering (det blir upprepande och långrandigt emellanåt) ser jag därför ändå fram emot fler thrillers av systrarna.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Vem är offer och vem är förövare?
Taggar:                                     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *