SEKTEN PÅ DIMÖN
av Mariette Lindstein

Mörkersdottir, 2015
ISBN: 9789175990651

Recensent: Marika Mandrean

sekten-pa-dimonAllt började så bra. Livet på Dimön var avslappnande och stimulerande med studerande av Via Terras teser blandat med långa sköna promenader på ön. Det fanns till och med möjlighet till förälskelse. Men tiden går och plötsligt omgärdas Via Terra av taggtrådsstängsel som håller medlemmarna fångna och bestraffningar utdelas för varje avvikande åsikt.

I Sekten på Dimön, första delen av Mariette Lindsteins planerade trilogi om hur det är att hamna i en sekt, möter vi en helt vanlig ung tjej, Sofia. Hon har precis blivit klar med sina universitetsstudier och är osäker på vad hon ska göra nu. När den karismatiske Franz Oswald, ledaren av en New Age-rörelse, erbjuder henne arbete på hans egendom på Dimön tänker Sofia att detta är något nytt och spännande som hon kan testa en period.

Och den första tiden är verkligen bra. Men undan för undan förändras Via Terra. Medan höstens dimmor drar in över ön krymper Sofias och de andra anställdas frihet. Varje steg de tar övervakas, de förväntas arbeta dygnet runt, och rädslan att själv hamna i onåd gör att kollegerna anger varandra för Oswald.

Sekten på Dimön är uppbyggd som en thriller, som en spänningsroman, där man med andan i halsen läser vidare för att få reda på hur det kommer att gå för Sofia. Det riktigt intressanta är dock beskrivningen av hur det går till när människor långsamt dras in i sekter. Lindstein säger själv att hon vill visa att vem som helst kan hamna i den situationen. Tvånget, ofriheten och våldet kommer så långsamt smygande att sektmedlemmarna själva ofta inte förstår vad som händer förrän de sitter fast.

Och Lindstein talar av erfarenhet. Hon har gått ut och berättat att hon själv var medlem i en sekt i tjugo år och hennes eget öde speglas tydligt i karaktären Sofias. För Lindstein blev författandet ett slags terapi efter det att hon flytt från scientologerna i USA.

Jag har en invändning mot Sekten av Dimön och det är demoniseringen av sektledaren Oswald. Han beskrivs som groteskt ond som en förklaring till sitt beteende. Min uppfattning är att det som behövs för att skapa en diktator inte är genuin ondska utan bara ett uppsvällt ego i kombination med målmedvetenhet och möjligheten att agera på ett visst sätt och komma undan med det.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Trilogi om livet i en sekt

8 reaktion på “Trilogi om livet i en sekt

  • 02/11/2016 kl. 11:05
    Permalänk

    Den här serien verkar så spännande. Måste läsas.

    Svar
    • 02/11/2016 kl. 16:45
      Permalänk

      Vi har läst första boken båda två och vi rekommenderar den verkligen.

      /Andrea

      Svar
    • 02/11/2016 kl. 16:46
      Permalänk

      Den är verkligen läsvärd, så jag tycker du ska ta mod till dig 😉

      Svar
  • 02/11/2016 kl. 13:01
    Permalänk

    Hej Marika! Tack för superfin recension. Det där med sektledares ondska varierar nog. När det gäller charm (otrolig) och ondska (oerhörd) är Franz Oswald en kissekatt jämfört med ledaren jag jobbade under i så många år. I andra delen berättar jag hur det kan gå efter en sekt. Det blir ännu värre. Tack igen!

    Svar
    • 02/11/2016 kl. 18:59
      Permalänk

      Hej Mariette och tack för din feedback! Min tanke är att det inte alltid behövs ondska i karaktären eller en hemsk uppväxt för att någon ska behandla andra illa. Det är en skrämmande tanke att det ibland bara behövs en position av makt för att en person ska ta en diktators roll. Med det menar jag inte dina erfarenheter utan tänker på mänskligt beteende i allmänhet. Vi ser fram emot att läsa fortsättningen av din historia. Ju mer vi lär om sekter desto bättre rustade är vi att hantera det. Hej så länge

      Svar
      • 15/11/2017 kl. 15:36
        Permalänk

        Förlåt för supersent svar på denna kommentar. Såg den just nu. Jag känner precis som du att demonisering kan vara väldigt missledande. Men om du läser tredje boken, Sektens barn, så får du uppleva en mer insmickrande och manipulativ sida av Franz. Folk förändras ju. Även psykopater, tror jag. Och med åren blir man också ibland listigare. Mariette

        Svar
      • 05/05/2018 kl. 21:21
        Permalänk

        Men nu ser jag att du svarade på min kommentar. Och jag såg det inte förrän nu! Du har rätt i att det tar skrämmande lite för att erövra en maktposition. Jag tror också att psykopater förändras, drabbas av paranoia, allt möjligt. I Sektens barn blir Franz mer slug och manipulativ, inte längre som en arg skällande hund. Vi får se om du tycker han är trovärdigare i den rollen. Mariette

        Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *