Genom otaliga filmer, böcker och tidningsartiklar har Charles Mansons sekt och de gruvliga mord de utförde i 1960-talets Kalifornien stannat kvar i våra medvetanden 50 år efter att det hände. Det är dessa händelser som Emma Clines debutroman Flickorna grundas på. Här går vi rakt in i den varma amerikanska sommaren, när ungdomen skulle göra upp med den sippa medelklassens vuxna genom att låta kärleken och drogerna flöda.

Flickorna av Emma Cline. Natur & kultur, 2016.

Men vad händer när man söker bekräftelse och kärlek och samtidigt avskyr de som vill styra en? Vad händer när man tappar fotfästet och människorna omkring en verkligen är helt rubbade?

Jag dras in i den drömska men samtidigt mycket prosaiska historien om Evie, vars idoldyrkan av Suzanne drar in henne i kretsen kring den karismatiske Russell. Sällan har jag stött på en roman som ger en så tydlig bild över den tid den utspelas i och som också ger en bild över hur det är att växa upp.

Karismatisk ledare – brutala mord

Evie Boyd är fjorton år och väntar på att börja på internatskola efter sommarlovets slut. Hemma är skilsmässan ett faktum. Bästa vännen vill bara göra skönhetskurer för att vara redo för den stora kärleken. Evie väntar på att något ska hända, hon är redo för mer!

En dag i parken fångas hennes intresse av en grupp flickor som kommer gående. Trots att de är smutsiga, sjabbiga och letar mat i containrar väcks Evies intresse. För de är också vackra och orädda. Och de har en gemenskap som lyser igenom.

Genom en slump (eller är det verkligen en slump?) möter hon lite senare Suzanne som är ledare för gruppen av flickor. Det visar sig att Suzanne bor på en ranch utanför staden. Detta är ett hippiekollektiv som leds av Russell. Runt denne karismatiske man rör sig flickorna som insekter runt ett ljus. Och ja, de kommer att bränna sig.

För Evie är det ändå Suzanne som är dragningen dit. Och Suzanne verkar långsamt leda henne in i kretsen. Men har Suzanne Evies bästa för ögonen?

När Russell drabbas av en besvikelse och vill ha hämnd är Flickorna genast redo att agera för att hämnas sin store ledare. Och de brutala mord på helt oskyldiga människor som chockar USA är ett faktum.

Mannen i fokus – då som nu

Emma Cline väver en tydlig och förtätad bild av Kalifornien 1969. Medelklassens ideal med välskötta hem och barbecues i trädgården ställs mot kollektivets smuts och fester kring lägereldar.

I romanen varvas den vuxna Evies liv med hennes upplevelser som tonåring. Det som slår mig är hur maktbalansen mellan män och kvinnor porträtteras. Emma Cline framställer en värld som inte förändrats på femtio år; då som nu står mannen i centrum. Kvinnan fogar sig för att få hans gillande medan hon låtsas som om hon inte alls har problem med detta tillstånd, allt för att upprätthålla självrespekten.

Är det verkligen så? Nja, verkligheten är mer nyanserad. Visst har utvecklingen gått framåt. Men här finns en kärna av sanning.

En annan sak som slår mig är hur abrupt historien slutar. När Evie gått igenom sina minnen från denna intensiva sommar och berättar om sitt liv efter att hon lämnat hippiekollektivet, tar det bara några minuter.

Först blir jag irriterad och störd av detta. Sedan inser jag: sommaren var Evies defining moment. Det som påverkat hela hennes liv. Och när det var över, blev det bara vardag kvar. Inget kan mäta sig med sommarens känslostormar och dramatiska händelser.

Evie frågar sig själv hur väl hon förvaltat det liv hon fått. Något jag tror alla över en viss ålder gör.

Flickorna är en bok som går under huden och berör. Jag rekommenderar den!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Tonåringar, kärlekstörst och slaktade människor: Flickorna
Taggar:                                                         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *