Att växa upp med vetskap om att man är annorlunda, inte riktigt veta hur man skiljer sig från andra och att behöva ta omgivningens fördömande handlar Johan Ehns nyutkomna ungdomsroman Down under om.

Down under av Johan Ehn. Lilla Piratförlaget, 2017.

Jim sitter på ett flygplan från Sverige till Nya Zeeland. Han vill lämna allt som hänt bakom sig och starta på nytt på ett ställe där han själv kan välja vem han ska vara.

Jim är nitton år, året är 1987 och han ska få bo hos sin farbror och hans familj tills han fått jobb och kan betala för en egen lägenhet. Men en kväll hämtar hans faster honom efter jobbet och lämnar av honom utanför ett hostel. Familjen har förstått att Jim är homosexuell och därför vill de inte ha honom kvar.

Detta blir startskottet för en hisnande resa för Jim, där han balanserar mellan destruktivitet och att få ordning i sitt liv. Steg för steg närmar han sig förståelse för vem han är och vad han gjort. Men hur ska Jims livs resa sluta?

För den yngre generationen

Down under startar i högt tempo, mitt i handlingens centrum, och det känns som att jag hamnat i en thriller. Jim är på väg ut på ett äventyr på andra sidan jorden och bara ledtrådar ges till varför han så ivrigt vill bort från Sverige.

Genom att kapitlen växelvis utspelas i ”nuet” och växelvis gör nedslag i dåtiden, Jims skolgång, vilken dominerades av utanförskap och mobbing, får jag som läsare långsamt insikt i vad som ligger bakom Jims flykt och hans starka drivkraft att skapa ett nytt liv.

Men efter att ha läst en tredjedel av boken inser jag att jag tappat intresset. Orsaken är att jag känner igen historien från många andra böcker jag läst. Redan i början av 1990-talet läste jag den i Jonas Gardells då banbrytande roman En komikers uppväxt.

Med detta vill jag inte på något sätt förminska Ehns upplevelser, boken anges vara delvis självbiografisk. Jag tror också att för den yngre generation som inte varit med under den utveckling mot acceptans för olika sexuell läggning som skett de senaste 30 åren, så kan Down under ge något.

För mig blir romanen dock tyvärr bara en upprepning av böcker jag tidigare läst.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Tiden före Pride och regnbågsflaggor
Taggar:                                                     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *