Krigarkungen Gustav II Adolf och hans administrative vapenbroder Axel Oxenstierna utgjorde ett starkt team på 1600-talet. Ulrika Kärnborg har tagit deras livsöden som utgångspunkt för den något underliga romanen Saturnus tecken.

Saturnus tecken av Ulrika Kärnborg. Natur & kultur, 2016.

Sverige, ett litet land i utkanten av världen, vill mer. Det vill säga konungen vill mer. Och rikskansler Oxenstierna vill mer. Det första steget är att ordna ett gifte med en prinsessa som kan leda till allianser med andra länder. Det stora religionskriget väntar runt hörnet.

Vi hör omväxlande historien berättas ur rikskansler Oxenstiernas, drottning Maria Eleonoras, dvärgen Lisbetas och andras perspektiv. Det hela blir en mustig berättelse fylld av dolda agendor, personliga sorger och storslagna politiska vändpunkter.

Distans till läsaren

Man skulle kunna säga att Kärnborgs roman Saturnus tecken är likartad Hilary Mantels Wolfhall. Detta både på grund av temana i böckerna men framförallt eftersom de historiska skeendena ligger under en sorts dimma som gör dem svåra att se igenom och där något övernaturligt hänger i luften.

Men medan Mantels böcker griper an mig som läsare, gör mig fascinerad, finns en distans mellan Kärnborgs prosa och mig. Det stör mig att Saturnus tecken blir som mest levande när den vältrar sig i odörer från smutsiga människor och dunkla, smutsiga sexuella fantasier. Och varför har en skamfull sexualitet som lurar under ytan så stor plats i en historisk roman om en de mest omvälvande tiderna i Sveriges historia?

Jag kommer för egen del fram till att om jag vill lära mer om 1600-talets Sverige så gör jag bäst i att vända mig till Göran Redins Lövbergaserie.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Stormaktstiden i ett diffust skimmer

En reaktion på “Stormaktstiden i ett diffust skimmer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *