Stalin – den röde tsaren och hans hov av Simon Sebag Montefiore.

Vissa böcker verkar så intressanta att man gärna vill läsa dem. Men själva omfattningen av boken verkar avskräckande. En bok om 650 sidor, tung, inbunden med liten text och fotnoter, en sådan bok kan jag inte ens bära med mig när jag tågpendlar, vilket är min lästid. Men ibland behöver man en utmaning och när boken är så fängslande som min egen personliga utmaning var, då är det värt det! Boken ifråga är Stalin – den röde tsaren och hans hov av journalisten Simon Sebag Montefiore.

Som titeln anger är fokus på Josef Stalins maktcenter i Kreml. Med korta återblickar på Stalins bakgrund och väg till makten tar historien sin verkliga början 1932, när Stalins hustru Nadja begår självmord efter en vidlyftig middag med övriga Kremlfamiljer. Vi får sedan följa Stalin i hans relationer med familjen och kollegerna ut i den sovjetiska realpolitiken; från den statligt iscensatta svälten som tvingade in bönderna i kollektivjordbruk, till Den stora utrensningen och vidare till andra världskriget.

För dem som redan är insatta i den här perioden blir Stalin – den röde tsaren och hans hov en fördjupning i kunskaperna. För mig öppnar den ögonen för en fruktansvärd tid i historien. Självklart visste jag att Sovjets befolkning utsattas för hemska saker, men att terrorn var så omfattande och så slumpmässig chockar mig.

Stalin pendlade mellan rollerna som charmerande värd, fadersfigur för landet, sarkastisk vän, och iskall och ombytlig massmördare. Han höll inte i vapnen, men utan hans beslut hade ingen av de skräckslagna medlemmarna av politbyrån vågat göra något. Stalin styrde med järnhand och hade runt sig en krets av karriärlystna män. Män som visste att om de förlorade Stalins förtroende så förlorade de också livhanken.

Att skriva en biografi på 650 sidor och behålla läsaren ända till slutet är inte lätt. Sebag Montefiore lyckades dock genast fånga mitt intresse genom att börja historien mitt i ett dramatiskt skeende och då snabbintroducera personaget.

I mitt tycke läggs för mycket tid på kommunikationsflödena och krigsstrategier under andra världskriget. Författarens tanke med detta är naturligtvis att visa hur oförberett Sovjetunionen var för krig. Faktum är att Sebag Montefiore lyckas så väl att beskriva den amatörmässiga ledningen och vapentillverkningen att man blir förvånad när krigslyckan vänder, tyskarna retirerar och ryssarna till slut går in i Berlin.

Förutom denna överdrivet långrandiga genomgång av krigsutbrottet är en annan nackdel med biografin att den beskriver så många olika personer att det är svårt att hålla ordning på dem alla, deras bakgrund och deras öden. Stalins ”hov” bestod av ett stort antal män och dessa byttes ut allteftersom de föll i onåd och nya män gjorde karriär. Mitt fokus är att förstå de övergripande skeendena och vad som drev Stalin och därför läser jag om dessa personer utan att försöka lägga alla namn på minnet.

Det är tack vare den lättillgängliga, drivna prosan och det intressanta ämnet jag aldrig tröttnar på denna bok. Jag blir fascinerad och skrämd över att dessa män kunde göra som de ville, åsamka så mycket lidande för sina medborgare, och ändå sitta kvar vid makten. Och jag tvingar mig själv att lyfta blicken till dagens världspolitik och börja fundera över var historien upprepar sig.

I slutet av mars 2017 ger Norstedts ut Sebag Montefiores Romanov – Den sista tsardynastin 1613-1918. Självklart finns denna bok på min önskeläslista.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Stalin – den röde tsaren
Tagged on:                                             

2 thoughts on “Stalin – den röde tsaren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *