GRYNINGSTIMMEN
Tamara McKinley
Forum bokförlag, 2012
ISBN: 9789137137056

Recensent: Andrea Zackrisson

GryningstimmenJag brukar inte vara den som ser ner på ”viss litteratur” eller tycker att det finns litteratur som är finare än någon annan. Men i det har fallet, min första bekantskap med författaren Tamar McKinley, så måste jag säga att den här romanen hamnar i botten av alla böcker som jag har läst i mitt liv. Och det är en hel del.

Berättelsen kretsar kring Fleur, en nyutexaminerad arkitekt som är gift med en framgångsrik kirurg. De verkar vara det perfekta paret med lovande karriärer och en het våning i centrala Brisbane, men deras äktenskap är hotat på grund av den anledning att Greg inte vill skaffa barn. Varje diskussion om saken tär alltmer på äktenskapet, och efter ett ovanligt uppslitande gräl lämnar Greg hemmet.

I samma veva som de flyttar isär får Fleur reda på att hon har ärvt en okänd fasters egendom ute i Australiska buschen: Savannah Winds, en välmående ranch. Fleur bestämmer sig för att ta reda på varför just hon fått ärva sin faster och reser iväg för att ta reda på vad det är hon har blivit ägare till. Det visar sig resultera i att ett gammalt familjedrama avslöjas.

Gryningstimmen är en ytlig roman som spär på de stereotypa könsroller som jag trodde att vi i västvärlden hade kommit bort från. Men i McKinleys Australien är kvinnor fortfarande antingen hemmafruar eller har en karriär tack vare männen i deras liv. Det är männen som styr och tjänar storpengarna, kvinnorna lever på deras villkor. Och för kvinnorna verkar det inte vara några konstigheter att de själva inte kan skapa sina egna möjligheter, och McKinley ger inte sina kvinnliga karaktärer chansen att göra det heller. Fleur blir ekonomiskt oberoende från sin pappa först när hon ärver en annan rik släkting. Det är alltså inte tack vare sig själv som hon blir självständig, det är för att någon annan skänker henne den chansen.

Dessutom tycker jag att storyn är för spretig. Jämte romanens kärnberättelse pågår det minst tre ytterligare spår som avslutas hastigt när huvudstoryn drar mot sitt slut. Det värsta är att de är dessa sidospår som bjuder på lite djup och äkthet, lite verkliga känslor och problem.

När jag läste boken skämdes jag lite för att jag valde att fortsätta att läsa och till sist läsa ut den, och det är aldrig ett bra betyg för en bok. Jag är en aning chockad att såna här berättelser, som är uppbyggd på dammiga värderingar, faktiskt ges ut idag.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Spretig roman med gamla värderingar
Taggar:                                         

En reaktion på “Spretig roman med gamla värderingar

  • 15/06/2015 kl. 18:03
    Permalänk

    Har läst flera böcker av henne och denna är nog en av de sämre. Trilogin om nybyggarna med bla Landet bortom havet och Arvet är betydligt bättre. Och där finns starka kvinnor med skinn på näsan 😉

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *