Årets skräckäventyr kallade jag den när jag recenserade den i början av året. Vackra kyrkor jag besökt – och de fruktansvärda väsen jag där mött av Johannes Pinter utspelar sig i dagens Sverige, men i en verklighet där det bland människorna existerar väsen och oknytt. Det är en skräckroman som utspelar sig bland de väsen som finns i den nordiska mytologin, med en stor portion drama, äventyr och humor.

Johannes Pinter
Johannes Pinter debuterar med sin roman Vackra kyrkor jag besökt.

I skräckromanen Vackra kyrkor jag besökt är det en väl förborgad hemlighet att det runt om i Sveriges kyrkor kryllar av väsen, oknytt och monster. Det är endast några få som vet om detta, och en av dem är Valdemar Aurelius. Det är hans uppgift att hålla varelserna i schack. En rad händelser får Valdemar att inse att det är något riktigt stort i görningen på den andra sidan. Samtidigt blir han sjuk i cancer.

I Johannes Pinters debutroman får vi följa en huvudperson som slåss mot ett yttre hot som utgör en fara för hela mänskligheten samtidigt som han slåss mot ett inre som hotar med att utplåna honom själv. Det är en berättelse som har sin förankring i den svenska folktron.

– Jag har alltid varit fascinerad av sagor med väsen, som tomtar, troll och vättar, och av vackra kyrkor. Framförallt har jag alltid gillat att skapa mer komplexa mytologier när jag funderat kring nya manusidéer. Och en dag bara sammanföll dessa olika beståndsdelar i en idé som blev Vackra kyrkor jag besökt.

Vackra kyrkor jag besökt av Johannes Pinter.
Johannes beskriver Vackra kyrkor jag besökt som en ”actionskräck” influerad främst av filmer som Trolljägaren och Hansel and Gretel – witch hunters, men även Ghostbusters. Du som gillar de filmerna, romaner som Stallo, Borde vara död och Udda verklighet¸eller Nordiska väsen kommer att uppskatta Vackra kyrkor jag besökt.

Ny svensk skräck
Resultatet blev en mörk berättelse som tänjer på de gamla gränserna för svensk skräcklitteratur. Mötet mellan dagens samhälle och den gamla tidens folktro skapar intressanta möten och miljöer, samtidigt som huvudkaraktärens inre konflikt ger berättelsen ett djup.

– Vackra kyrkor jag besökt var från början en filmidé, men vartefter jag arbetade med den så kom jag på att det inte skulle vara lönt att försöka pitcha in den hos något svenskt filmbolag, eftersom den skulle bli avancerad och kostsam att göra. När jag fick en anledning att börja arbeta med den som roman så kände jag att det var det ultimata formatet för den – här kunde jag smaska på med allting utan att behöva oroa mig för hur det skulle återskapas på film.

Johannes Pinter arbetar till vardags inom tv- och filmbranschen som regissör, klippare och manusförfattare. Vackra kyrkor jag besökt är hans debutroman, men han har tidigare skrivit en stor mängd noveller. Den största skillnaden mellan att jobba med spelfilm och skönlitteratur menar Johannes är hur karaktären och miljön gestaltas.

– På film har du tillgång till så väldigt många fler ”färger på paletten” när du ska måla upp en scen. Du kan lägga på musik och ljudeffekter, du behöver inte beskriva ett rum eftersom det finns där för kameran att bara registrera, du kan klippa från helbilder med en svepande kamera till extrem närbild på något som ska fokuseras. Och en duktig skådespelare kan få fram abstrakta känslor genom ett ansiktsuttryck som du i en bok behöver en massa ord för att konkretisera. Jag kan sakna det där filmmålandet. Däremot har du i en text tillgång till karaktärernas inre liv och tankar som inte går att få fram på film, och det går mycket lättare att sömlöst kasta in en kort tillbakablick eller en återkoppling till något som inte är i Nuet.

Skräck för att lära läsaren en läxa
Skräck är en genre som Johannes ofta återkommer till och en stor del av hans verk har tagit avstamp där, både då han jobbat med tv och film och i hans noveller.

– Jag finner skräckgenren vara ett utmärkt redskap för att berätta om egentligen alla ämnen på ett lite mer ”edgy” sätt. Skräcken är egentligen den enda genre där man inte bara kan utan ska låta sin huvudkaraktär förlora matchen. I alla andra genrer handlar det om att få sin karaktär att övervinna alla motstånd och gå segrande ur striden. I skräckgenren kan huvudpersonen bli galen, eller förlora det hen håller kärt, eller kort och gott dö. Det finns en härligt grym möjlighet att ge läsaren en sedelärande läxa med det.

Johannes jobbar just nu bland annat på sin andra roman som kommer ut i september i år. Men han har fler planer än så.

– I god tid till bokmässan kommer jag ut med en ny roman betitlad 1007. Jag har en annan roman skriven som ska rewritas när jag får tid, och ytterligare en som är detaljplanerad, och som ska skrivas. Sen arbetar jag med ett hemligt projekt med en författarkollega som vi får se vad det kan bli av. Dessutom skulle jag vilja samla ihop alla mina hittills publicerade noveller i en novellsamling, en hel del av dem finns just nu bara att få tag på i amerikanska antologier. Så jo, det finns planer.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

”Skräck är en genre där man ska låta sina karaktärer förlora matchen” – intervju med Johannes Pinter
Taggar:             

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *