I min temaläsning om Första Världskriget denna sensommar kom jag till sist till Ernest Hemingways klassiker Farväl till vapnen. Grundat på det jag hört om boken hade jag en del idéer om vad den handlade om och vad dess budskap var. Det visade sig inte riktigt stämma.

Farvlat_till_vapnen

Amerikanen Frederic arbetar som frivillig ambulansförare i Italien när kriget pågår i bergen mellan Italien och Österrike. Han är krigstrött, tillbringar permissionerna i alkoholångor på pubar och bordeller och verkar inte se någon mening vare sig med kriget eller med sitt eget liv. Men en dag träffar han sjuksköterskan Catherine och de inleder ett förhållande. Plötsligt finns det någon som han bryr sig om och detta ger en injektion av energi och målinriktning. Efter en mardrömslik reträtt lämnar han och Catherine Italien bakom sig, men det visar sig snart att det inte finns något lyckligt slut för dem.

Farväl till vapnen visar på meningslösheten i krig och den tomhet soldaterna kommer att känna. Hemingways skrivstil pendlar mellan långa beskrivande passager av miljön och rappa dialoger. Kärlekshistorien med Catherine beskrivs mestadels genom deras konversationer och dessa är bisarra. Men de fångar intresset! Jag ser mer en desperat önskan att höra till någon och att ha en mening med livet än äkta kärlek mellan dem. Det talas om att gå helt upp i varandra, och ordet ’storartat’ förekommer fler gånger än jag har lust att räkna. Kanske är det att jag läst en äldre översättning av boken, men även med ett modernare ord blir det udda.

Farväl till vapnen lämnar mig med en känsla av att inget spelar någon större roll, det går som det går oavsett vad vi gör och vi har ingen kontroll över våra liv. Och jag kan tänka mig att det var exakt det Hemingway ville förmedla.

Marika (1)

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Skönlitterärt om Första Världskriget: Farväl till vapnen

En reaktion på “Skönlitterärt om Första Världskriget: Farväl till vapnen

  • 21/09/2014 kl. 08:27
    Permalänk

    Hemingway var ju med själv, nyligen visade SVT Klockan klämtar för dig (For Whom the Bell Tolls 1940) av Ernest Hemingway, berättar om detta krig.

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *