SOLVARG
Conn Iggulden
Albert Bonniers förlag, 2015
ISBN: 9789100141004
(Wars of the Roses II: Trinity, 2014)

Recensent: Marika Mandrean

SolvargConn Iggulden är författaren bakom de historiska äventyrsböckerna om Caesar och Djingis Khan. Han har nu gått vidare till en ny serie om Rosornas Krig, det långdragna och utarmande inbördeskrig som pågick i England på 1400-talet.

Detta är perfekt material för Iggulden och vilken annan författare som helst då kriget innehåller många komponenter för en spännande historia; en sinnessjuk kung som är oförmögen att regera, makthungriga och skrupellösa män redo för allt, drottningar som tar plats i maktens centrum, tronarvingar som försvinner, magiska ljusfenomen… Listan kan göras lång.

Första delen i serien, Stormfågel, kom ut för något år sedan och recenserades här på Bibliophilia. I våras kom del två, Solvarg, som jag nu precis läst.

När Solvarg börjar har kung Henry befunnit sig i ett slags vaken dvala i ett år. Han vaknar varje morgon men när han öppnar ögonen är de tomma och det går inte att kommunicera med honom. I hans plats har hertigen av York tagit över och kungatrogna adelsmän misstänker att han vill göra sig själv till kung.

När kung Henry plötsligt vaknar upp på juldagen full av handlingskraft drar de en suck av lättnad. Henry avsätter snabbt York och för en tid verkar lugnet ha fallit.

Men Henry behöver ge sig ut på ett kungståg, en Eriksgata, för att visa upp sig så att befolkningen ser att han lever, är frisk och kan styra landet. York och hans allierade Salisbury och Warwick är inte redo att ge upp sin makt och arméerna drabbar samman i St Albans.

Detta är början på en lång kamp där drottning Margaret av Anjou spelar en av huvudrollerna mot York. Vem som ska gå segrande ur maktkampen är helt omöjligt att förutse och med alla oväntade vändningar stämmer verkligen ordspråket ‘verkligheten överträffar dikten’.

Rosornas Krig var ett inbördeskrig där olika adelsätter slogs om makten. Det var inte ett folkets krig. Ingen av nyckelpersonerna brydde sig om vad som var bäst för befolkningen, de ville bara befästa sin egen makt och använde sig av folket som kanonmat i de olika slagen. Detta får Iggulden fram väldigt bra i Solvarg, där adelsmännen på sin höjd kan känna lite ånger efter en drabbning för att så många dött.

När jag tidigare läst om den här perioden har min lojalitet alltid legat hos kung Henry. Detta eftersom han var den rättmätige kungen, han var skyddslös i sin sjukdom och hans motståndares drivkraft var bara att själva få makten. När jag läser Solvarg börjar min uppfattning ändras. Ja, York, Salisbury och Warwick porträtteras fortsatt som ganska obehagliga personer. Men Iggulden framhåller också att York styrde landet väl under sin period som riksföreståndare. Han visar också hur landet föll i bitar när kungen visserligen hade tronen men inte kunde regera.

Som läsupplevelse är Solvarg för mig lite trögare än den första delen, Stormfågel. Det har att göra med två saker. För det första har Iggulden en tendens att beskriva människors karaktärer utan nyanser. Är någon en ”bov” så är allt med dem otäckt; från deras personlighet till deras ruttnande tänder.

Det andra som gör Solvarg lite långsam är att mycket handlar om fältslag. Självklart är det viktigt i en bok om ett inbördeskrig, men jag är själv inte intresserad av militär strategi och exakt vad som händer på ett slagfält. För mig ligger fascinationen i vad som motiverar människor att göra det de gör.

Med det sagt är Solvarg underhållande och intressant. Och för dem som otåligt väntar på fortsättningen kan nämnas att del tre, Bloodline, vid det här laget har publicerats på engelska.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Rosornas Krig böljar fram och tillbaka
Taggar:                                                                 

En reaktion på “Rosornas Krig böljar fram och tillbaka

  • 04/11/2015 kl. 17:39
    Permalänk

    Jag har precis börjat läsa Stormfågel och hoppas att denna serie skall vara lika bra som de andra som jag läst.

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *