SPIONEN
av Paulo Coelho
Bazar förlag, 2016
ISBN: 9789170284878
(A Espiã, 2016)

Recensent: Marika Mandrean

spionen

Hon blev både berömd och ökänd när hon chockade samtiden med sin exotiska dans och vidlyftiga liv. Hon rörde sig i de finaste kretsarna men fann sig plötsligt ensam i världen när anklagelserna om spioneri briserade under första världskriget. Mata Hari är ett namn vi alla känner till. Men vem var hon, och var hon verkligen så ond som hennes eftermäle anger?

Mata Hari gjorde en fantastisk klassresa men föll till slut ännu längre och avrättades i Frankrike efter att ha dömts för att spionera för tyskarna. Hon har sedan dess utmålats som en ond kvinna, sinnebilden för en femme fatale som iskallt lindar män kring sitt lillfinger för att uppnå sina egna mål.

1999 blev brittiska underrättelsetjänstens dokument över Mata Hari offentliggjorda. Grundat på detta och andra källor ger Paulo Coelho i sin nya roman Spionen sin syn på Mata Haris öde.

För Coelho var Mata Hari ett lätt offer för franska staten när de behövde en syndabock för krigets förluster i människoliv. Genom att visa att de tagit fast en av fiendens spioner kunde de också boosta moralen på hemmafronten.

Spionen skrivs övervägande som Mata Haris sista brev från fängelset före arkebuseringen. Genom hennes röst får vi bilden av en kvinna som varit offer för mäns våld men som valt att kämpa emot, att gå sin egen väg och att alltid vara fri.

Porträttet är mångfacetterat, det är inte alls så att Coelho gör om Mata Hari till en ängel. Men det blir också tydligt att Mata Hari föddes i fel tidsålder. I början av 1900-talet var världen inte beredd att godta en kvinna som inte följde konventionerna, en kvinna som istället för att vara en prydnad för männen betedde sig som en man i det att hon hårdnackat kämpade för sina egna mål. Detta tillsammans med att hon själv målat in sig i ett hörn genom att ljuga om sin bakgrund gjorde att hon kunde dömas utan att hårda bevis mot henne fanns.

Jag är en av dem som hört den officiella linjen med Mata Hari som en förrädare. Jag har därför inte helt lätt att ta till mig Coelhos vinkling. Efter att ha gjort lite efterforskningar ser jag dock att det under de senaste 15 åren dykt upp röster mot bilden av henne som den ondskefulla kvinnan. Vad sanningen är vet jag inte, men det jag är säker på är att världen inte är svart eller vit. Det blir därför en ögonöppnare för mig själv att jag helt accepterat den historia som skrevs under första världskriget och som levt kvar.

Jag har tidigare läst en del böcker av Paulo Coelho och tyckt bra om dem. Det var visserligen ett tag sedan sist, men det som slår mig är att Spionen är annorlunda skriven. Temat i Alkemisten och andra böcker är människors väg mot sanningen och därigenom mot lyckan. Filosofi och psykologi blandas samman för att ge läsaren input att kunna använda i sina egna liv. Man skulle kunna kalla dem inspirations- eller självhjälpsböcker i romanform.

Spionen är däremot ett politiskt dokument där Coelho visar på maktens metoder att krossa starka kvinnor och hur vinnaren skriver historien. Det är intressant. Det jag tycker bäst om är dock djupdykningen i Mata Haris unika livsöde.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Paulo Coelho om Mata Hari

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *