Vad spelar egentligen roll när ditt liv snart är över? Slutet ​

En del böcker griper verkligen tag på djupet, och Slutet visade sig vara en sådan bok för mig. Som mamma till en ettåring berör allt som handlar om död och ett oåterkalleligt slut mig extra mycket just nu. Dessutom väcker jordens undergång många frågeställningar och ger utrymme att utforska hur vi människor skulle agera i en sådan situation. Mats Strandberg har gjort ett jättebra jobb när det gäller de frågorna i sin senaste bok Slutet.

Det är sommar, till och med en fin sådan med svenska mått mätt, och Simons liv går ut på att festa med sina vänner och att längta efter sin exfl

Slutet av Mats Strandberg. Rabén & Sjögren, 2018.

ickvän. Hans liv hade varit ett rätt normalt tonårsliv om det inte hade för det faktum att han vet att han kommer att dö om en månad. Det är då den stora kometen kommer träffa Jorden och utplåna allt liv. Det här är alltså hans sista sommar någonsin, och han vill festa sig igenom den tillsammans med sina vänner.

Men hans sommar kommer ta en oväntad vändning. En tragedi binder honom samman med Lucinda, en jämnårig tjej som har utmärkt sig genom att vara dödsjuk i cancer men som nu bara är en av de miljarder människor som ska dö inom en snar framtid. Tillsammans försöker de hitta svar på vad som har hänt en person de båda har en nära relation till, och det växer snart till en besatthet. I en värld där alla ska dö, vad har då ett enstaka liv för värde? Och hur hanterar man kunskapen om att veta exakt vilket klockslag du ska dö?

Spännande ämne och en berättarteknik som utmanar fördomar

Som mamma till en ettåring går jag fortfarande igång på nyhetsinslag och berättelser som handlar om småbarn som far illa eller dör. Därför berör Slutet mig extra mycket. Många av karaktärerna i boken måste leva med kunskapen om att inte bara de själva utan även deras barn kommer att dö inom en nära framtid. Jag vet inte hur jag själv skulle kunna bära på en sådan kunskap.

Strandberg målar upp en mänsklighet som helt plötsligt har gått från att förstöra sig själv till att ha näst intill noll påverkan på klimatet. När man står inför döden är det inte prylar och resor till exotiska platser som spelar någon roll – man vill spendera sin sista tid tillsammans med människor som står en nära. I Mats Strandbergs Sverige ha konsumtionen i stort sett upphört, likaså produktionen av det mesta. Istället får religion en större betydelse och människor med små kontaktnät letar desperat efter personer de kan spendera sin sista tid i livet med.

Mats Strandberg har valt att centrera berättelsen kring en mordgåta. Mitt första intryck var att det var onödigt, det finns så mycket annat intressant i den här idén som skulle kunnat få mer fokus, men resultatet är en spännande berättelse med bra flyt.

Jag gillar också hur Strandberg utmanar mina fördomar när det gäller sexualitet, hudfärg och kulturell bakgrund. När jag läser Slutet och helt plötsligt måste ändra den bild jag skapat av karaktärerna inser jag i hur stor utsträckning jag utgår från det etniska svenska när jag läser böcker som utspelar sig i Sverige.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

När föräldrarna måste delas med världen: De oroliga

Ingen kan ha undgått att det förra året, 1918, var 100-års jubileet av Ingmar Bergmans födelse. Det har uppmärksammats genom artiklar, filmer, TV-serier och events.

De oroliga av Linn Ullman. Albert Bonniers förlag, 2016.

Utan att ha följt med i allt har jag fått uppfattningen att bilden av Bergman blivit mer nyanserad. Inget har ruckat på synen på honom som det konstnärliga geniet. Men man har nu vågat prata om hans personliga drag där kärlek och omtanke kunde bytas till vrede, tystlåten mobbingen och oförsonlighet.

I dottern Linn Ullmanns bok, De oroliga, finns självklart den nära familjens syn på Bergman. Här finns ömheten över den gamle mannens skörhet, blandad med den rädsla som levde kvar i henne för att bryta mot hans regler.

Men De oroliga är inte en renodlad biografi över Bergman. Det är en uppväxthistoria från en liten flicka med två kända konstnärer som föräldrar, och en bild över hur relationen med föräldrarna förändras över åren. Hur det är att se sina föräldrar, som tidigare varit så starka och oövervinnerliga, bli svaga och sjuka.

Välskriven, intressant och insiktsfull

Linn Ullmans mamma Liv Ullman, skådespelare och regissör, spelade Kristina i Utvandrarfilmerna efter Vilhelm Mobergs böcker och fick därefter möjlighet att göra karriär i USA, i filmer och Broadwayuppsättningar.

Linn Ullmans uppväxt var alltså inte som alla andras. Föräldrarna hade inga nio till femjobb, de kunde inte lämna sitt arbete bakom sig när de kom hem, deras konst arbetade alltid inom dem.

Men medan Linn träffade Bergman en månad om året, då hon åkte till Fårö på sommaren, så var modern den fasta punkten, den riktiga föräldern. Det märks tydligt av författarens berättelse att hon var hårt fästad vid modern. Modern var tryggheten och dennas oregelbundna liv som skådespelare påverkade Linn Ullman. Fadern fanns inte i vardagen.

Linn Ullman reagerar över hur olika omvärlden såg på föräldrarna. De dömde Liv Ullman, ogift mor som istället för att vara hemma och ta hand om barnet reste på inspelningar och jobbade kvällar på teatern. Medan fadern Bergman … tja han var ju man och stor konstnär, klart han måste få arbeta och ge världen sina geniprodukter.

De oroliga är inte någon ren biografi. Medan barndomen diskuteras noggrant, den är grunden till allt, så sker sedan något med dispositionen. Modern Liv Ullman blir osynlig och det är den gamle förvirrade Bergman och Linns relation med honom de sista åren av sitt liv som står i fokus.

Linn Ullman berör några väldigt privata delar av sitt och sina föräldrars liv. Faderns sämre sidor kommer också fram. På det sättet är boken utlämnande. Men hon går en fin balansgång och det som med andras ord kunnat bli en anklagelseakt blir aldrig det. Här finns ingen dold aggression mot föräldrarna. Det blir en vuxen kvinnas balanserade berättelse över sig själv och sin barndom. En berättelse där föräldrarna inte är perfekta men där en insikt finns om att ingen människa är ofelbar.

Jag läste för en tid sedan Anita Haglöfs bok Jag var Ingmar Bergmans hushållerska. Att jag började läsa dottern Linn Ullmans bok var ett medvetet val för att få olika personers perspektiv. Deras relation med Bergman var så olika den andras; den ena anställd, den andra dotter. Jag tänkte att det kunde bli balans att läsa båda.

När jag jämför böckerna kan jag konstatera att deras bilder av Bergman ändå är likartade. Här finns en ömhet mot Bergman samtidigt som de berättar om hans maktfullkomlighet och strikta regelverk.

De oroliga är välskriven, intressant och insiktsfull i den mänskliga psykologin. Bergmanåret är slut och jag känner att jag fått en nyanserad bild av nationalhelgonet och kan gå vidare till andra outforskade ämnen.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

King lever upp till titeln mörkrets mästare: Outsidern

Stephen King kallas ofta för mörkrets mästare. Jag är inte hans största fan, men i The Outsider (Outsidern på svenska) lever han upp till sin titel som ”mörkrets mästare”.
Outsiderna av Stephen King. Albert Bonniers förlag, 2018.

Coach T, eller Terry Maitland som han egentligen heter, är en välkänd person i Flint City, han är en omtyckt baseballtränare med gott rykte. Därför blir chocken stor när han under stor dramatik arresteras av polis mitt under en av baseballssäsongens viktigaste matcher. Flera tusen åskådare ser på när han sätts i handfängsel och anklagas för några av de värsta brotten: sexuella övergrepp och mord på en elvaårig pojke.

Pojken har hittats våldtagen och mördad på det mest brutala sätt som går att tänka sig, och ett dussin vittnen säger sig ha sett Terry tillsammans med pojken eller nära brottsplatsen kvällen då pojken mördades. Samtidigt påstår Terry att han har varit i en helt annan del av landet den kvällen, och har vittnen som går i god för det.

Alla bevis pekar dock på att det är Terry som är mördaren och polisens utredare Ralph Anderson och åklagaren Bill Samuels är övertygade om att det fått tag på rätt gärningsman. Men det dyker upp märkliga inslag i utredningen som inte går att förklara och Ralph måste snart inse att utredningen inte går ihop. Bevisen pekar till slut på att Terry har varit på två ställen samtidigt, men det är ju omöjligt. Ralph måste snart ifrågasätta allt han trodde sig veta om hur världen fungerar. Det finns ingen naturlig förklaring på den här gåtan och han blir tvungen att inse att övernaturliga krafter ligger bakom mordet.

Berättelse som eskalerar

Jag är egentligen inte speciellt förtjust i Stephen Kings böcker, jag tycker han ofta blir för långrandig och att hans böcker är alltför långa. Men The Outsider lockade mig och boken gjorde mig inte besviken.

King kallas ofta för mörkrets mästare eftersom han skriver skräck som utspelar sig mitt i människors vardag. I det har fallet håller jag helt med. Boken börjar som vilken kriminalroman som helst. Fasansfullt mord i en vardaglig miljö, gripanden, hur familjerna till offer och gärningsman påverkas. Poliser som utreder, förhör och hittar bevis. Men mitt i boken tar berättelsen en tvär vändning. Karakäterna i boken ställs inför det faktum att världen inte är så endimensionell som vi tror och de måste försöka acceptera att det finns krafter som vi vanligtvis inte ser. En ondska som inte är mänsklig. Det kryper in ett mörker, något svart, i det vardagliga grå.

Jag gillar hur King beskriver hur karaktärerna hanterar det här faktumet, att det finns övernaturliga krafter. Handlingen eskalerar i takt med att de accepterar att det finns övernaturliga inslag som påverkar utredningen.

Jag lyssnade på den engelska uppläsningen, gjord av Will Patton. Den kan jag verkligen rekommendera.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Feelgood som inte följer normen: Sju dagar med familjen

Julen må ha passerat för den här gången, men låt inte det avskräcka er från att läsa en bok som utspelas under den perioden. Inte när det handlar om en tänkvärd och underhållande feelgood som Sju dagar med familjen av Francesca Hornak. En bok som dessutom inte riktigt följer genrens norm.

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak. Albert Bonniers förlag.

Olivia har precis kommit hem till Storbritannien efter att ha arbetat i ett epidemidrabbat land. För att vara säker på att hon inte har blivit smittad måste hon sitta i karantän i en vecka. Det gör hon med sina föräldrar och sin yngre syster på familjens lantställe.

Familjen har inte tillbringat så här mycket tid tillsammans på många år. Nu är de plötsligt helt utlämnade till varandra. Gamla mönster och oförrätter dyker genast upp. Samtidigt bär var och en av dem på en alldeles egen hemlighet som de inte vill avslöja för de andra.

Världen vägrar dock att hålla sig utanför deras karantäntillvaro. Och hemligheter har en tendens att avslöjas.

Det blir en julledighet utanför det vanliga för föräldrarna och systrarna. Kommer osämjan från det förflutna att ta över, eller kan hemligheterna föra dem samman igen?

Julböcker blivit en egen genre

För de flesta står det ett särskilt skimmer över julen. Man tänker sig mörka kvällar som lyses upp av gnistrande snö och en stjärnklar himmel. I all kyla och mörker blir hemmet en symbol för den varma, ombonade tryggheten. Där gör man fint, lagar festmat och får tid att umgås med dem som står en nära.

Ja, så kanske idealbilden ser ut i varje fall. Har verkligheten något gemensamt med den? Det finns nog lika många varianter av hur julen blir som det finns hem.

Men idealbilden leder också till att det finns en uppsjö av böcker som utspelas under julen. Jag kom först i kontakt med det via min syster som plockat upp specialgenren i England. Nu ser vi att både översättningar av utländsk litteratur och en del svenska romaner har kommit i bokhandlarna.

Sju dagar med familjen är ett bra exempel i genren. Den har det som behövs för att skapa julstämning, samtidigt som här finns dramatik vilken för handlingen framåt. Hornak har skapat en feelgood där mamma, pappa och deras två vuxna barn och deras inbördes relationer står i fokus.

Men boken har en twist på slutet som överraskade mig och som definitivt inte är vanlig i feelgood. Läs och upptäck vad som händer!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Bra, förutsägbar feel good: Strandcaféet och Snöfall över Strandcaféet

När det gäller feel good kan det bli för mycket av det goda, min kvot när det gäller den här genren har fyllts för det närmaste halvåret nu. I alla fall feel good av den sorten som är border line chic lit och har stort fokus på kärlek och relationer, har en klumpig huvudrollsinnehavare, och som till stor del handlar om matlagning.

Just en sådan feel good är Strandcaféet och Snöfall över Strandcaféet. Huvudpersonen Evie är familjens svarta får och när hon ärver ett café i Cornwall efter sin älskade moster så tror ingen i familjen att hon ska klara av att sköta det. Alla råder henne att sälja, men trots att ingen tror på henne och på att hennes pojkvän och familj finns i Oxford bestämmer hon sig för att satsa på caféet. Hon bryter upp och flyttar till Englands västligaste del. Men det är inte lätt att börja om från noll, och hon ställs inför utmaningar både när det gäller caféet och privatlivet.

Evie lyckas göra succé. Caféet blomstrar och hon hittar en ny kärlek. Det är utgångspunkten till uppföljaren, Snöfall över Strandcaféet, som utspelar sig under jul. Men såklart innehåller även den här boken kärleksbekymmer, familjegräl och andra slags motgångar.

Förutsägbart – men bra feel good

Min mättnad på den här typen av böcker ska dock inte påverka min uppfattning om de här specifika böckerna. Strandcaféet och Snöfall över strandcaféet är bra böcker, men de bjuder på intet nytt. De förutsägbara, men det är kanske just det som gör dem till bra feel good.

Liv som vänds upp och ned, trassliga kärleksrelationer, och pittoreska miljöer. Lucy Diamond bjuder på alla ingredienser för mysig läsning och levererar bra feel good. Det här är det första jag har läst av henne, och jag kommer läsa fler av hennes böcker i framtiden.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Sökandet efter ett liv som flytt: Madeleine F

En kvinna som inte riktigt hittat sin egen väg i livet blir uppslukad av en total främlings liv. Genom små ledtrådar börjar Hanna nysta i den mystiska Madeleine F:s liv. Men varför gör hon det? För att skjuta upp besluten om vad hon själv ska göra? För att hon ser likheter mellan sig själv och Madeleine F?

Madeleine F av Lena Einhorn. Natur & kultur, 2016.

Lena Einhorn har skapat en pusseldeckare med många bottnar i Madeleine F. Det är en bok som fångar mitt intresse men inte riktigt lyckas beröra mig.

Märklig radannons starten på jakten efter Madeleine F

Hanna har abrupt avslutat sina studier på Konstfack och ska istället gå en författarkurs. Första gången läraren ställer sig inför klassen ger han dem ett uppdrag. Alla ska utgå från samma tema och skapa sitt eget verk kring det.

Han håller upp ett antal gula lappar, det är åtta år gamla radannonser från en gratistidning. I annonserna erbjuder ”Madeleine F” sina tjänster. Men det är något konstigt med dem. För denna Madeleine F säger sig kunna hjälpa till med allt från lektioner i balett, piano och språk till tjänster som ingenjör och städhjälp.

Hur kan en enda person ha specialkunskaper i så många olika ämnen? Och om man har dessa kunskaper, varför erbjuds då också städhjälp?

Eleverna griper sig an projektet med iver. Alla utom Hanna som tycker att det hela är affekterat och ett intrång i en människas integritet. Men Hanna kan inte stå emot. Gåtan Madeleine F griper tag i henne och nästan mot sin vilja börjar hon göra efterforskningar i vem denna människa är och vad som lett fram till de märkliga radannonserna.

Om vår fascination för andra människors liv

Madeleine F är en roman som tar upp många brännaktuella teman. Här finns till exempel det individualistiska idealet där vi alla ska leva vår dröm. Men vad ska man göra om man brinner för många olika saker? Eller inte brinner för något särskilt? Då är beslutsångesten ett faktum.

Vi möter också den typiske kulturmannen i Einhorns roman. Det är en pedagog som Hanna omedelbart känner antipati för. Hon kan inte förstå varför alla svärmar kring honom. Men kanske var han inte riktigt en så egenmäktig charlatan som Hanna först trodde.

I romanen möter vi också vår fascination för andra människors liv och hemligheter. Där veckotidningar ensamma stod för människans aptit på skvaller och skandaler har de nu kompletterats med nätversioner, sociala media och bloggar. Vår lust efter en fönsterglugg in i andra människors liv har utökats från celebriteter till att också inkludera bekantskapskretsen vars utvalda ögonblick vi kan se på Instagram och Facebook.

Det finns alltså mycket intressant i Madeleine F. Problemet för min del är att trots att Madeleines livsöde rullas upp bit för bit, vilket leder till ett spänningsmoment, och trots att det är tragiskt, så griper historien aldrig tag i mig.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Min topp tio 2018: Andreas lista

Jag läste så många bra böcker under 2018 och är nöjd när jag konstaterar att alla de som hamnade på min topp tio-lista är sådana som har gjort stort avtryck och som jag kommer tänka på en lång tid framöver. Det är böcker som jag kommer rekommendera andra att läsa, då jag blir ombedd om boktips.

De här böckerna tyckte jag bäst om av de jag läste under 2018:

  1. Ormen i Essex av Sarah Perry
  2. Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò
  3. En man som heter Ove av Fredrik Backman
  4. Och sen var hon borta av Lisa Jewell
  5. Änkan av Fiona Barton
  6. Bakom stängda dörrar av B A Paris
  7. Floden om natten av Erica Ferencik
  8. Färgen på drömmar av Ruta Sepetys
  9. Ylvas bok av Maria Gustavsdotter
  10. Silvervägen av Stina Jackson

En man som heter Ove var den första boken jag läste ut. Den hade jag liggande på soffan, alltid till hands då jag ammade min son och han somnade på min arm. Bakom stängda dörrar sträckläste jag under ett par mörka nätter. Det tog tid innan jag fångades in av storyn men sedan var jag hooked. Stanna hos mig gjorde ett extra stort intryck eftersom berättelsen kretsar kring föräldraskap och jag själv var nybliven mamma. Och sedan var hon borta läste jag ut under ett par varma sommarkvällar, på en hotellbalkong i Kristianstad. Änkan, Floden om natten och Silvervägen är några av alla de ljudböcker jag lyssnat på under alla barnvagnspromenader. Just dessa böcker gjorde att jag tog extra långa rundor då de bjöd på spänning och massor av cliff hangers.

I slutet av januari är jag tillbaka på jobbet igen. Föräldraledigheten är över och det ska bli spännande att se hur min läsning påverkas av det. Men jag ser fram emot andra läsupplevelser som lämnar andra slags minnen under 2019.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

2018 års bästa: Marikas lista

Så är det dags igen! Ett litet retrospekt över 2018 års bästa böcker. Som vanligt handlar det inte om en topplista över utgivningen under året utan min egen lista över de böcker jag läst och som stannat kvar i minnet.

Romaner
Fakta

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Tonåringar, kärlekstörst och slaktade människor: Flickorna

Genom otaliga filmer, böcker och tidningsartiklar har Charles Mansons sekt och de gruvliga mord de utförde i 1960-talets Kalifornien stannat kvar i våra medvetanden 50 år efter att det hände. Det är dessa händelser som Emma Clines debutroman Flickorna grundas på. Här går vi rakt in i den varma amerikanska sommaren, när ungdomen skulle göra upp med den sippa medelklassens vuxna genom att låta kärleken och drogerna flöda.

Flickorna av Emma Cline. Natur & kultur, 2016.

Men vad händer när man söker bekräftelse och kärlek och samtidigt avskyr de som vill styra en? Vad händer när man tappar fotfästet och människorna omkring en verkligen är helt rubbade?

Jag dras in i den drömska men samtidigt mycket prosaiska historien om Evie, vars idoldyrkan av Suzanne drar in henne i kretsen kring den karismatiske Russell. Sällan har jag stött på en roman som ger en så tydlig bild över den tid den utspelas i och som också ger en bild över hur det är att växa upp.

Karismatisk ledare – brutala mord

Evie Boyd är fjorton år och väntar på att börja på internatskola efter sommarlovets slut. Hemma är skilsmässan ett faktum. Bästa vännen vill bara göra skönhetskurer för att vara redo för den stora kärleken. Evie väntar på att något ska hända, hon är redo för mer!

En dag i parken fångas hennes intresse av en grupp flickor som kommer gående. Trots att de är smutsiga, sjabbiga och letar mat i containrar väcks Evies intresse. För de är också vackra och orädda. Och de har en gemenskap som lyser igenom.

Genom en slump (eller är det verkligen en slump?) möter hon lite senare Suzanne som är ledare för gruppen av flickor. Det visar sig att Suzanne bor på en ranch utanför staden. Detta är ett hippiekollektiv som leds av Russell. Runt denne karismatiske man rör sig flickorna som insekter runt ett ljus. Och ja, de kommer att bränna sig.

För Evie är det ändå Suzanne som är dragningen dit. Och Suzanne verkar långsamt leda henne in i kretsen. Men har Suzanne Evies bästa för ögonen?

När Russell drabbas av en besvikelse och vill ha hämnd är Flickorna genast redo att agera för att hämnas sin store ledare. Och de brutala mord på helt oskyldiga människor som chockar USA är ett faktum.

Mannen i fokus – då som nu

Emma Cline väver en tydlig och förtätad bild av Kalifornien 1969. Medelklassens ideal med välskötta hem och barbecues i trädgården ställs mot kollektivets smuts och fester kring lägereldar.

I romanen varvas den vuxna Evies liv med hennes upplevelser som tonåring. Det som slår mig är hur maktbalansen mellan män och kvinnor porträtteras. Emma Cline framställer en värld som inte förändrats på femtio år; då som nu står mannen i centrum. Kvinnan fogar sig för att få hans gillande medan hon låtsas som om hon inte alls har problem med detta tillstånd, allt för att upprätthålla självrespekten.

Är det verkligen så? Nja, verkligheten är mer nyanserad. Visst har utvecklingen gått framåt. Men här finns en kärna av sanning.

En annan sak som slår mig är hur abrupt historien slutar. När Evie gått igenom sina minnen från denna intensiva sommar och berättar om sitt liv efter att hon lämnat hippiekollektivet, tar det bara några minuter.

Först blir jag irriterad och störd av detta. Sedan inser jag: sommaren var Evies defining moment. Det som påverkat hela hennes liv. Och när det var över, blev det bara vardag kvar. Inget kan mäta sig med sommarens känslostormar och dramatiska händelser.

Evie frågar sig själv hur väl hon förvaltat det liv hon fått. Något jag tror alla över en viss ålder gör.

Flickorna är en bok som går under huden och berör. Jag rekommenderar den!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Förutsägbar men läsvärd feel good: Flytten till Cornwall

Trots att det känns som om jag har läst den här boken förut, och den därför är förutsägbar, tänker jag på den långt efter att jag har läst ut den. Brittiska landsbygden, kärlek och relationer, och gamla hus som sitter på hemligheter. Det är upplagt för bra feel good.

Flytten till Cornwall av Liz Fenwick. Norstedts, 2017.

38-åriga konstnären Maddie Hollis blir änka samtidigt som hon ärver ett hus i Cornwall efter en kvinna hon inte känner. Hon beslutar sig för att ta vara på arvet och lämnar sitt liv i London i förhoppning om att flytten till Cornwall ska ge henne och hennes tonåriga styvdotter Hannah en ny start.

Trevenen, som huset heter, är en vacker men förfallen byggnad med urgamla anor. Och i stort behov av renovering. Maddie har inte några pengar, eftersom hon inte kunnat måla under den långa tid då hon hand om sin man då han låg för döden. Medan Hannah gör livet surt för dem båda och drömmer om att få flytta tillbaka till London så fort som möjligt, börjar Maddie intressera sig för Trevenen. Hon hittar foton och ett gammalt släktträd, och hon upptäcker generationer av tidigare husägare, kvinnor som hon känner sig besläktad med.

Samtidigt som hon försöker få ordning på huset letar hon vidare i dess historia. Sakta börjar ett nytt liv ta form, med vänner och en vardag i långsammare tempo än det i London. Men ju mer Maddie får reda på om Trevenens tidigare ägare och ju mer relationen med Hannah blir allt sämre avslöjas fler och fler hemligheter, tills allt ställs på sin spets.

Har läst detta förut – men en bra feel good

Flytten till Cornwall är på många sätt identisk med Jojo Moyes Toner i natten. Kreativ kvinna mitt i livet som blivit änka, som av ekonomiska skäl tvingas lämna London för ett fallfärdigt hus på den brittiska landsbygden. Barn som längtar tillbaka till gamla livet i storstaden. En attraktiv granne som hjälper till med renoveringen. Det är lätt att se hur historien kommer utveckla sig, men trots att det känns som om jag har läst den här boken förut kan jag inte låta bli att läsa vidare. Den är bra. Det är uppenbarligen ett bra upplägg för en välskriven feel good.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.