Böckerna jag läste i mars

När jag tittar tillbaka på böckerna jag läste i mars känns det som om det var så länge sedan jag läste dem. Men i början av mars var det kallt och fullt av snö, nu är våren här.

Bland böckerna jag läste under förra månaden står två ut: Floden om natten och Änkan. Framförallt Änkan kommer jag komma ihåg länge, den gjorde stort intryck på mig.

Ficktjuven av Sarah Waters
Stor besvikelse. Boken känns tarvlig, handlingen är utdragen och det blir helt enkelt tråkigt att läsa. Vet inte om det beror på Waters eller översättaren, men språket är undermåligt.

Floden om natten av Erica Ferencik
Spännande thriller som jag sträckläste. I Maines djupa skogar förlorar ett gäng vänner sin flotte, all utrustning och sin guide, och måste helt på egen hand ta sig tillbaka till civilisationen.

Frågor jag fått om Förintelsen av Hédi Fried
Hédi Fried överlevde Förintelsen. Hon levde i flera av nazisternas läger och har vigt sitt liv att berätta om sina upplevelser. I den här boken besvarar hon de frågor som hon får när hon är ute och pratar om det hon varit med om. Den är rakt på sak. Osentimental, men samtidigt ärlig. Fried förskönar ingenting, och jag hoppas att denna bok blir en del av skolundervisningen.

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman
Backman har en härlig humor som går rakt in i hjärtat, och Saker min son behöver veta om världen är full av den. Detta är en kort men intensiv bok om Backmans erfarenheter av livet. Det är personligt och intimt, men antingen känner jag igen mig eller så känner jag med Backman. De känslor jag upplever när jag läser Backman är väldigt starka. Allt som Backman skriver går rakt in i mig, det blir starka känslor – åt alla håll. Jag har tidigare påstått att Fredrik Backman kommer visa sig vara vår tids stora författare, och jag blir mer och mer övertyga om det för varje bok jag läser.

Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein
Detta är en stark uppföljare till första delen i Mariette Lindsteins serie om sekten Via Terra, som är baserad på hennes egna erfarenheter av att leva i en sekt. Hennes böcker är spännande och obehagliga. Både jag och Marika läser Lindsteins böcker om sekten och gillar den skarpt. Jag ser fram emot att läsa tredje delen i serien, Sektens barn.

Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm
2008 attackerades en mamma och hennes två små barn, endast ett och tre år gamla, i sitt hem i Arboga. Det visade sig vara en exflickvän till den man som mamman precis flyttat ihop med. Det blev ett uppmärksammat rättsfall som kom att kallas Arbogamorden. I den här boken berättar mamman Emma om sina erfarenheter, av själva mordkvällen och tiden efter. Det är en gripande bok, men jag saknar sambons syn på händelsen. Det var ju hans före detta flickvän som dödade någon annas barn, och det hade varit intressant att läsa om hur han upplevde det som hände.

Änkan av Fiona Barton
Det här är en av de bästa böckerna jag läst de senaste månaderna. Den är spännande och obehaglig, och jag blir frustrerad, äcklad och arg. Änkan berör många aktuella frågor i vårt samhälle just nu: pedofili, barnporr och de mörka nätverk som finns kring det på webben, samtidigt som boken skildrar synen på kvinnor, ofrivillig barnlöshet, och medias drev mot privatpersoner som förstör livet för hela familjer.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Vardag som förtrollar

En ny tid av Ida Jessen är en roman om ett helt vanligt liv. Men prosan är skriven på ett sådant sätt att jag inte kan lägga boken ifrån mig. Jessens sätt att förmedla känslor imponerar.

En ny tid av Ida Jessen. Historiska media, 2018.

Året är 1904 och Lilly har precis blivit klar med sin utbildning som folkskolelärarinna. Hon ger sig iväg till en ny stad där hon fått anställning och hon börjar skriva dagbok.

Men det blir bara ett par meningar i dagboken, sedan tar livet över. Många år senare när hennes man ligger för döden på sjukhuset hittar hon den i en låda och tar vid i sitt skrivande.

Medan Lillys liv som plikttrogen hustru tar slut och ett nytt liv som änka tar vid, blir dagboken hennes sätt att bearbeta det liv hon levt. Men den blir också en hjälp att söka en ny väg för nästa fas i livet.

Om en vanlig kvinnas helt vanliga liv – det bästa jag läst på månader

Jag är glad att jag snubblade över En ny tid. Det här är en bok som fångar in mig. Inte genom spektakulära händelser eller nervkittlande spänning. För det har ingen plats i den här boken. Vi följer en helt vanlig kvinnas helt vanliga liv. Och då är det inte världsomvälvande händelser som är i fokus.

Men varje liv innehåller personliga omvälvningar och alla känslor på skalan. Jessen lyckas förmedla hopp, glädje, sorg och ilska i denna människas liv. Och hon gör det på ett eftertänksamt sätt.

Detta gör att En ny tid hamnar högst på listan bland de böcker jag läst de senaste månaderna. Missa den inte!

Fotnot: Jessen har även skrivit en bok ur Lillys makes perspektiv. Dess danska titel är Doktor Bagges anagrammer.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Om romance och chick-lit

Böcker inom genrerna romance och chick-lit är både väldigt populära med miljontals läsare världen över och samtidigt är de utskällda. Orsakerna till dessa fenomen är intressanta att fördjupa sig i. Vad är rättmätig kritik och vad grundas av vilka som är författare och läsare? Och vad är det som drar läsare till böckerna?

Vid Linnéuniversitetet kan man hitta kurser i populärlitteratur och här jobbar lektorerna Maria Nilson och Helene Ehriander. De två är också aktiva författare. Själv har jag läst:

  • Chick lit : brokiga läsningar och didaktiska utmaningar av Maria Nilson & Helene Ehriander
  • Kärlek, passion och begär : om romance av Maria Nilson

De går igenom de två genrernas definition, historia, subgenres, fördelar och nackdelar. Här kan man också få massor av boktips.

Jag och romance

Själv läste jag som så många andra i yngre tonåren Harlequin och fick någon slags prenumeration på dem. Det var en högtidsstund när månadens fyra böcker damp ner och jag läste dem om och om igen. Men med tiden växte jag ifrån dessa böcker. Faktum är att jag kan sakna den känsla av uppslukande i en berättelse och de känslor de frammanade. Det är helt enkelt svårare att uppnå ju äldre man blir.

Idag tycker jag dock om Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse, vilka ligger till grund för TV-serien True Blood. Enligt Nilson räknas de som paranormal romance och här är äventyren, spänningen och den parallella värld med vampyrer, varulvar och älvor i fokus. Under detta ligger dock Sookies längtan efter en man hon kan lita på och som accepterar henne som hon är.

Jag och chick-lit

Chick-lit slog igenom med dunder och brak på 90-talet. Men till skillnad från romance har jag inte fastnat för den under någon period av mitt liv. Jag kunde inte relatera till pratet om shopping, märkeskläder, glitz och glamour.

Men andra typer av böcker som inte var så fokuserade på mode kom och jag har läst och läst om Helen Fieldings böcker om Bridget Jones. Här har vi en långt ifrån perfekt hjältinna som är fylld av mod. Böckerna är humoristiska och Mr Darcy den missförstådde hjälten som vi inte kan låta bli att falla för.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Mord och mörka perioder i historien

Med översättningen av Lewistrilogin slog Peter May igenom i Sverige. Dessa böcker hade den traditionella deckarhistorien som grund (polis med trassligt privatliv som löser brott) men tillförde något mer. Detta ”mer” var gamla traditioner från skotska Hebriderna. Detta koncept hittar vi även i Mays Entry Island.

Entry Island av Peter May. Modernista, 2016.

På den isolerade kanadensiska ön Entry Island sker ett brutalt mord. Kriminalaren Sime med ett team av kolleger blir utskickade dit från Quebec. Mordet verkar inte vara komplicerat och de räknar med att snabbt komma hem igen.

Riktigt så lätt blir det inte. Affärsmannen James Cowell har mördats i sitt hem. Hans hustru Kirsty påstår att en inkräktare attackerat henne och att James dödats när han försökte hjälpa henne. Inga spår finns dock av inkräktaren och Kirsty blir misstänkt.

Sime är dock inte så säker. Han har en underlig känsla av att han träffat Kirsty tidigare, vilket är omöjligt, och ser brister i indicierna mot henne.

Sime är dock inte riktigt tillräknelig för närvarande. Hans privatliv har kraschat och han mår psykiskt dåligt. Allteftersom mordutredningen fördjupas hemsöks han av historier han som barn hört av sin mormor. Det är historier från en anfader som utvandrat från Skottland och hans upplevelser under den stora utrensningen i Skottland och som immigrant i Kanada.

Men hur hänger detta ihop med våldet på Entry Island?

Full av klichéer, men med intressanta historiska tillbakablickarna

Mitt intryck av Entry Island är tudelat.

Å ena sidan:

May är duktig på att ge det förflutna liv och förmedla levnadsvillkoren människor i forna tider hade. Jag lär mig massor av att läsa hans böcker: om Skottland, dess brutala historia av utrensningar där godsägare skickade iväg människor från deras hem till exempel eftersom det var lönsammare att ha får på marken.

I Entry Island får jag dessutom veta mycket om de vågor av immigranter som kom till Kanada under 1800-talet. Till skillnad från migrationen till USA är det inte lika välkänt.

Å andra sidan:

Nutidshistorien är en helt vanlig mordgåta med alla möjliga klichéer. Här finns den svårmodiga polisen med det trassliga privatlivet som tar dumdristiga beslut. Och här finns den vackra och mystiska mordmisstänkta kvinnan som polisen dras till. Inte mycket nytt under solen i polisromanernas genre alltså.

Jag har också svårt för den teknik May använder för att länka samman nutid och dåtid. I mitt tycke känns det krystat men jag kommer inte att gå närmare in på hur det görs. Det får varje läsare själv upptäcka.

Slutsats:

Eftersom jag ser både fördelar och nackdelar med Entry Island blir det egentligen två frågor till mig själv som avgör om jag rekommenderar boken:

  • Hade jag nöje av att läsa den?
  • Fick jag ut/lärde jag mig något av den?

Och svaret på båda frågorna är ”Ja”.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

En lite mörkare Dillon

Lucy Dillon är känd för sina feelgoodböcker som utspelas i fiktiva Longhampton och där omvårdnaden av hundar har en terapeutisk, läkande påverkan. Så är även fallet i Allt jag önskade men jag uppfattar i denna mörkare drag där omvärlden ibland är hotande.

Allt jag önskade av Lucy Dillon. Forum bokförlag, 2017.

Caitlins och Patricks äktenskap har gått i kras. Patrick flyttar iväg till en annan stad där han fått jobb och Caitlin blir kvar i familjehemmet med de två små barnen. De försöker verkligen ha en civiliserad skilsmässa. Men allt ställs på sin spets när dottern Nancy plötsligt förändras. Från att ha varit en fyraåring som pratade, skrattade och sjöng så blir hon tyst. Alldeles, alldeles tyst…

Något är fel och samtidigt som föräldrarna försöker vänja sig vid skilsmässan oroar de sig för vad som pågår med Nancy.

I Longhampton bor Patricks syster Eva. Hon blev änka för ett par år sedan men har verkligen inte gått vidare. Förutom de två hundarna och promenader med bästa vännen håller hon sig för sig själv i det stora huset som blivit så tomt efter makens död.

Hon vet att hon måste ta itu med sitt liv och inte bara låta åren gå. Men det är så svårt, för livet blev verkligen inte som hon tänkt sig. Var är barnen hon trodde hon skulle få? Varför kunde hon och maken inte få ett långt liv tillsammans?

När Patrick frågar om han och barnen kan tillbringa helgerna hos Eva så han kan träffa barnen är Eva motvillig. Men självklart vill hon hjälpa sin bror.

Denna nya situation ställer världen på ända, både för de tre trasiga vuxna och de två små barnen.

En Dillonbok är alltid god avslappning

Lucy Dillon är för tillfället en av de stora feelgoodförfattarna. Med staden Longhampton, hundarna, och huvudpersoner i en bok vilka återkommer som bifigurer i andra böcker har Dillon sina kännemärken.

I Allt jag önskade tycker jag mig dock se en liten förändring i stämning jämfört med tidigare böcker. Världen är lite större, mer skrämmande och människor kan vara ett hot. Det kan innebära att Dillon förändrat sin inställning. Det kan också vara ett sätt för Dillon att ställa stora vida världen i kontrast med den trygga småstad Longhampton utgör och där människor man möter är vänner eller bekanta.

Man vet ändå vad man får med Dillon och det är knappast någon spoiler om jag säger att trots den mer hotfulla stämningen så blir självklart slutet gott. Det gör även denna Dillonbok till god avslappning.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Den farliga, forsande floden

Den ultimata tjejresan för mig är att åka till en Europeisk storstad, turista genom att promenera runt i staden och besöka sevärdheter och museer, äta massor med god mat. Alternativt åka till ett spa eller bo ett par nätter på ett vackert ställe (även här är god mat och en skön säng viktigt). Det sista jag skulle vilja göra är att åka forsränning genom vildmarken. Därför kunde jag snabbt identifiera mig med huvudkaraktären i Floden om natten.

Floden om natten av Erica Ferencik. Printz publishing, 2018.

Winifred behöver verkligen semester. Bakom sig har hon ett misslyckat förhållande och hon har tvingats gå ner till halvtid på jobbet. Hon är i fyrtioårsåldern och känner sig gammal och slapp. Det enda hon har att se fram emot är att träffa sina bästa tjejkompisar. När de föreslår en adrenalinfylld resa genom Maines vilda, outforskade skogar är hennes första reaktion ett starkt nej. Men när hon ser på sig själv och sitt liv inser hon att det skulle bli första gången som hon gör något som tar henne ur hennes comfort zone.

Tillsammans med en ung, snygg guide ger sig tjejerna iväg. De ska genom forsränning färdas igenom den djupa skogen. Men i en fruktansvärd olycka förlorar de flotten och allt de behöver för att överleva i vildmarken. Plötsligt står de ensamma, med hemligheter och livslånga lögner som sällskap. Deras vänskap ställs på prov, men skogen och floden lockar inte bara fram deras inre demoner. Där lurar också livsfaror.

Maine perfekta stället för en spännande thriller

Maine lockar mig. Jag tror det är alla Dean Koontz romaner jag läste som tonåring. Precis som Stephen King utspelar sig många av hans böcker i Maine. Så för mig är Maine en spännande plats som både bjuder på det som är typiskt amerikanskt, med diners och Buicks i spetsen, men även faror och skräck i form av mycket vildmark och ondskefulla människor (och andra djur och varelser också, för den delen). Så Floden om natten hade mig vid ”Maines vilda skogar”, och det visade sig vara en gripande och spännande thriller.

Romanen inleds med stor igenkänning. Winifred är en bekväm medelålders kvinna, som tittar på sin slappa kropp med avsmak och sin äventyrslystna och snygga vän Pia med en blandning av avund och irritation. Hon hade hellre sett att tjejresan gick till en solig strand, men låter sig övertalas till en äventyrsresa när hon tittar på sitt liv och inser att hon aldrig har gjort något som hon känt sig obekväm med.

Floden om natten bjuder på klassiska konflikter i form av människor som utsätts för pressade situationer, men den är långt ifrån förutsägbar. Den bjuder på många oväntade vändningar, och medan karaktärerna ställs inför sina egna inre konflikter och konflikter i grupper, så måste de samtidigt försöka överleva farorna längs floden. Vissa delar känns lite väl overkliga och långsökta, men när jag läst färdigt inser jag att allt behövs för att skapa en spännande thriller.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Öst eller väst – en bok om Rysslands identitet

Det är veckorna runt det ryska presidentvalet 2018. Tidningarna är fulla av artiklar om Putins Ryssland, dissidenters uppgivenhet, landets militära rustning och dess uttalanden om kriget i Syrien och den diplomatiska krisen i Nordkorea.

Vi och dom – Bengt Jangfeldt om Ryssland som idé av Bengt Jangfeldt. Wahlström & Widstrand, 2017.

Då hittar jag en bok om Rysslands identitet, hur ryssar genom tiderna kategoriserat sitt land antingen som öst eller väst och därigenom hittat sin roll både i landets inre angelägenheter och dess utrikespolitik.

Vi och dom – Bengt Jangfeldt om Ryssland som idé ger inte bara en historisk återblick utan har också en förklaring till vad som nu pågår i landet.

Europa eller Asien? Eller något helt annat?

Peter den Store är känd som den mäktige tsaren som inte bara utökade det ryska riket utan som även införde reformer av västerländska modell. På detta sätt gick riket på många sätt från medeltid till en modern civilisation. Men efter Peter den Store kom bakslaget där mycket återgick till det gamla.

Genom att följa historien utifrån dels tsarernas politik och dels författarnas och filosofernas tankegångar visar Bengt Jangfeldt på den pendling som pågått och fortfarande pågår i Ryssland. Den stora frågan är: Hör Ryssland till den västeuropeiska sfären eller är de asiatiska dragen, närmare bestämt de slaviska, dominerande?

Eller är Ryssland något helt annat?

Bok som ger större insikt

Vi och dom är en faktaspäckad bok som kan kategoriseras inom historia, samhälle, politik och idéhistoria. Den innehåller mycket intressant information och Bengt Jangfeldt är tydlig och klar i sina slutsatser.

Ämnet är, som jag skrev inledningsvis, högaktuellt med tanke på det som pågår internationellt just nu.

När jag läst ut Vi och dom känner jag att jag förstår de internationella rörelserna bättre. Men även på ett mer personligt plan ger boken mig mer insikt.

Under en period bodde jag i Belgien och lärde där känna andra expats av vilka många var ryssar. Vi, som kom från de nordliga breddgraderna, hade mycket gemensamt. Men det var också ofta som jag blev förvånad och frågande inför deras inställning och reaktioner.

Varför var det statusmässigt viktigt att man bodde så nära Moskvas centrum som möjligt? Varför poängterade min vän när hon presenterade en tredje person för mig, att denna kvinna kom från den asiatiska delen? Och varför verkade ryssarna så tudelade när de talade om sitt land: dels stolta över deras gigantiska rike med flödande kultur och dels bittra för att individernas hälsa sattes åt sidan för utnyttjande av naturtillgångar och produktion?

Allt detta har jag ännu inte förstått betydelsen av men Vi och dom har hjälpt mig på vägen.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Läsdagboken avslöjar mig

När jag tittar igenom min läsdagbok och ser vilka böcker jag läst under de första två kalla månaderna av 2018 blir jag full i skratt! Det skrattet är dessutom lite nervöst.

För vad hittar jag? Jo, en salig blandning. Mest romaner, vilka pendlar mellan djuplodande och ren underhållning i form av paranormal romance och feelgood. Men här finns även faktaböcker om historia och verkliga brottsfall.

Här kommer en lista över de böcker jag läst och lyssnat på. Kanske kan det ge lite inspiration och lästips!

Romaner:

Spänning & krim:

Historia & politik:

Feelgood & Romance:

Vissa av dessa böcker har redan recenserats på Bibliophilia, andra är på gång, så ta gärna en titt i flödet.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Har jag redan läst den här boken?

Ni känner nog igen känslan: man tar en bok av en författare man gillar, börjar läsa, och ställer sig snart frågan om man redan läst boken. Det visar sig att man inte alls har det men att författaren hittat en plot hen gillar och återanvänder sig av den.

The Café by the Sea av Jenny Colgan.

Detta hände när jag kände för lite feelgod och vände mig till Jenny Colgan.

Om att skapa ett lyckligt liv

Jenny Colgans böcker om Det lilla bageriet på strandpromenaden har översatts till svenska och blivit blivit succéer. Vi har uppmärksammat dem här på Bibliophilia eftersom mysfaktorn är så hög.

Jag har nu läst en annan bok i Colgans stora produktion, The Café by the Sea, och som ni förstått är den väldigt lik Det lilla bageriet-böckerna.

Huvudpersonen är en annan, likaså hennes yrke och miljön den utspelas i. Medan Bageriet handlar om ett uppbrott från en miljö handlar Café om återkomst till barndomens värld.

Men detta är som ni ser yttre olikheter. Båda handlar om att hitta det yrke och liv som gör en lycklig, om rika amerikaner som styr och ställer, romantik är ett grundtema och båda har två rivaler där man tror att det välkända och trygga är det rätta men det visar sig vara fel.

Colgan hittat ett vinnande koncept

Med den här recensionen vill jag inte dissa Jenny Colgan eller The Café by the Sea. Visst är det så att hon hittat ett vinnande koncept som hon återanvänder och tjänar en massa pengar på. Ungefär som Harlequin och Vilda Västernböcker på sin tid.

Men så länge man inte förväntar sig nya upplevelser utan söker avslappning genom välskriven feelgood så finns det ingen anledning att undvika Colgan. Jag kommer själv att läsa hennes böcker när jag vill ha spännande miljöer och kärlekstrianglar medan jag sitter djupt nedsjunken i en fåtölj med lite te och choklad bredvid mig, och njuta.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

High school-story med drömskt skimmer

Det var något med Wink, Poppy, Midnight som lockade mig när jag första gången läste om boken. Det visade sig vara en amerikansk high school-story, men med en drömsk tvist. Den gjorde mig inte besviken.

Wink, Poppy, Midnight av April Genevieve Tucholke. Bonnier Carlsen, 2017.

En klassisk roman har en hjälte och en skurk, den handlar om hämnd, rättvisa och kärlek. Någon av karaktärerna sitter inne på en mörk hemlighet. Allt detta har Wink, Poppy, Midnight. Men den stora frågan är: vem är egentligen vad?

Wink, Poppy, Midnight handlar om tre ungdomar med just dessa namn. Till en början verkar det självklart vem av dem som är hjälten och vem som är skurken. Men ingenting är så enkelt. Varken i verkliga livet eller i den här romanen är någon genomgod eller fullständigt ondskefull, och boken bjuder på många svängar och överraskningar.

På ett sätt är Wink, Poppy, Midnight en klassisk high school-roman om grupptryck, grupperingar, osäkerhet och kärlek och sex. På ett annat sätt är den inte likt något alls jag har läst. Mot det vardagliga står en trollsk och drömsk story som bjuder på många överraskningar. Detta är en modern saga som är vacker och fantaiseggande, samtidigt som den förmedlar ett kraftfullt budskap.

Jag vill se den här boken som film.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.