Mår Eleanor Oliphant alldeles utmärkt?

De som uppskattade Don Tillman, karaktären med Aspergers syndrom i Graeme Simsions Rosie-böcker, kommer att älska Eleanor Oliphant. Hon har i ren överlevnadsinstinkt begravt alla känslor och går genom livet strikt följande sin rutin. Men vad händer när oförutsebara händelser bryter den?

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. Lind & co, 2017.

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman är en bok jag inte kan lägga åt sidan. Jag vill förstå Eleanor och jag charmas totalt av hennes reaktioner när hon för första gången blir inbjuden att vara en del av andra människors liv och omsluts av deras omtanke.

Från ensamhet till att vara behövd

Eleanor Oliphant är rena drömmen för en arbetsgivare. Hon har under alla år hon jobbat med reskontran aldrig tagit en sjukdag, hon kräver inga möjligheter till vidareutveckling eller befordran. Hon kommer, gör sitt jobb och går hem.

Å andra sidan kanske hon inte är den bästa kollegan man kan tänka sig… Hon ser ner på sina kolleger, deltar i det sociala samspelet enbart eftersom hon förstått att hon måste och har ingen empati att ge andra och ingen humor som lättar upp samvaron.

Eleanor har under många år följt sina rutiner: jobba hela veckan, köpa med pizza och två flaskor vodka hem på fredagkväll och tillbringa helgen med att dricka vodkan.

En dag blir hon och kollegan Raymond vittne till hur en gammal man faller ihop på gatan. Raymond inser att de måste hjälpas åt för att ta hand om mannen och skaffa hjälp.

Det här blir startskottet för ett totalt sammanbrott av Eleanors rutiner. Plötsligt behöver andra människor henne, och de verkar uppskatta henne. Det här har hon aldrig varit med om.

Det hela leder till att hon inser att hon måste göra något åt det trauma som är grunden till hennes kyliga, överlägsna attityd mot andra. Den attityd som gjort henne isolerad och ensam.

En perfekt bok till jul

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman syns just nu i skyltningen i de flesta bokhandlar. Och det med all rätt! Det är en tänkvärd, charmig bok där man inte kan låta bli att tycka om och heja på huvudpersonen trots att hon egentligen är osympatisk.

Jag tycker om att vi ser livet ur Eleanor Oliphants perspektiv och först genom andras reaktioner inser hur illa hon egentligen beter sig.

Det är en bok som i grunden handlar om hur vi alla har ett behov av att höra till och få finnas med i en gemenskap. Om hur vi alla behöver känna oss behövda och betydande för andra. Och om hur vi behöver våga erkänna för oss själva att vi inte är helt fristående satelliter.

Det här är en bok jag rekommenderar att man har på nattduksbordet på julledigheten som snart kommer. Det är en perfekt bok att läsa när man vill bli berörd men utan att det blir tungsint. Ett varningens ord bara: se till att inte ha några släktkalas inbokade den dag ni börjar läsa, ni kommer att vilja stanna i sängen och följa Eleanors öde utan störande moment!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Årets Augustprisvinnare? Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Att bli nominerad till Augustipriset brukar innebära att en bok är något alldeles speciellt. Och det är Comedy Queen, något speciellt.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Rabén & Sjögren, 2018.

Sashas mamma brukade prata om att en del människor är födda med funny bones. De är liksom födda roliga. Sasha inser att hon antagligen inte har funny bones, men hon vet att det går att lära sig att vara rolig, om hon bara övar tillräckligt mycket. Sedan finns det de som aldrig kan bli roliga. Eller de som får folk att gråta, som Sashas mamma. Hennes mamma fick alltid alla att gråta, till och med nu när hon är död gråter folk för hennes skull.

Sasha orkar inte med mer tårar och vill nu göra allt för att få alla att skratta istället. Hon har ett mål: hon ska bli comedy queen! Om hon lyckas att få människorna omkring henne att skratta så kanske det där jobbiga försvinner: tårarna som ständigt hotar att bryta fram.

Hellre skratt än tårar

Jag tror detta kommer bli boken som vinner kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok av årets Augustpris. Jägerfeld har lyckats fånga kaoset som kan bli i en tonårings liv. I det här barnets liv är det ett extra stort kaos, eftersom Sashas mamma har gått bort. Det är mycket känslor som stormar, tankar om framtiden rasar, och i Sashas fall måste hon också hantera en enorm förlust. Sasha gömmer undan sina känslor och tårar och lägger allt fokus på att bli stand upare.

Comedy Queen är en jättefin bok om hur ett barn kommer över en stor sorg. Den visar också på hur viktigt det är att vuxna och vänner är där stöttar på det sätt som barnet själv behöver. Sasha har många för henne bra människor i sitt liv, som finns där under den tid det tar för henne att ta sig igenom en svår tid. Det är rörande, tankeväckande och, i det här fallet, roligt.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Frosseri i självförakt: Eileen

När vi följer en karaktär ser vi livet ur deras synvinkel. Ofta innebär det att vår lojalitet ligger hos huvudpersonen. Ibland lyckas författaren få fram även dennes dåliga sidor. Men det brukar inte ändra vår utgångspunkt; huvudpersonen är hjältinnan/hjälten.

Eileen av Ottessa Moshfegh. Modernista, 2018.

Så är det inte i Eileen av Ottessa Moshfegh. Moshfegh har lyckats få fram huvudpersonens självförakt, och den ensamhet hon känner och som i sin tur lett till att hon i princip ger hela världen fingret och gör som hon vill.

Thrillern Eileen blir därför en spännande historia där vi både oroar oss för att Eileen ska dras ner i totalt mörker och blir trötta på hennes beteende och förstår varför andra håller ett avstånd till henne.

I en orgie av våld

Det finns inte mycket upplyftande i Eileens tillvaro. Hennes mamma är död, hennes pappa gravt alkoholiserad och hon jobbar på det brutala ungdomsfängelset Moorehead. Hennes liv cirklar därför runt en fantasivärld där hon drömmer om hur hon lämnar allt för en tillvaro långt bort. Och så har hon sina sexfantasier om den attraktive fångvaktaren med det väl valda namnet Randy…

Men så en dag börjar en ny kurator på Moorehead. Rebecca är ung, vacker, öppen och gladlynt. Eileen blir som förtrollad av denna person, som är så annorlunda än hon själv. Plötsligt är sexdrömmarna om Randy borta. Hon drömmer istället om hur hon och Rebecca blir bästa vänner och hur ett helt nytt liv med nya upplevelser öppnas genom Rebecca.

Men bakom Rebeccas yttre döljer sig mörker. När hon lär känna en av ungdomsfängelsets intagna och får del av hans historia väcks starka känslor. Känslor av hämnd, avsky och en vilja att ställa allt till rätta. Och hon drar in den motståndslösa Eileen i en orgie av våld.

En osympatisk huvudkaraktärer man tycker om

Otessa Moshfegh har lyckats få fram en anti-hjältinna av rang. Hon är så full av förakt för sig själv att hon blir självdestruktiv. Det hela blir till en ond cirkel där hennes levnadsomständigheter lett till ensamhet som in sin tur föder självföraktet som leder till att hon vill hävda sig.

Men hennes sätt att hävda sig är att ta det förakt hon egentligen känner för sig själv och vända det ut mot världen. Varför ska hon tvätta sig eller tala artigt till folk? Ingen bryr sig ändå, tänker hon, och blir så taggig att hon stöter andra ännu längre ifrån sig.

Eftersom hennes ensamhet är grunden till beteendet blir hon ett lätt offer när en till synes välartad ”normal” person som Rebecca dyker upp och behandlar henne som sin jämlike.

Eftersom Moshfegh lyckats så väl både i att beskriva Eileens liv och dåliga sidor men samtidigt orsakerna till hennes beteende känner jag en oro för Eileen. Vem är denna Rebecca? Vad vill hon Eileen? Jag vill inte att Eileens längtan efter att betyda något för någon, hennes längtan att vara en del av samhället, ska göra henne till en bricka i denna okända Rebeccas spel.

Och har man som författare lyckats beskriva en osympatisk huvudperson som läsaren ändå bryr sig om, då är man talangfull!

Det är därför inte någon överraskning att Eileen nominerats till diverse litteraturpriser. Det är en thriller med många psykologiska insikter och lager och därför mycket läsvärd.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Om 1800-talets kvinnokamp: Midnattssol

Midnattssol är tredje delen om systrarna Stiernfors, Frida Skybäcks historiska romaner om kvinnors liv under 1800-talet. Boken knyter ihop serien bra.

Midnattssol av Frida Skybäck. Historiska media, 2018.

På gården Rosenlund vilar ett fridfullt lugn. Cecilia bor där tillfälligt tillsammans med sin son och styvdotter, båda födda utom äktenskap, eftersom hennes mans beteende gör det ohållbart att bo på Apelgården. I Lund kämpar Elisabeth för ensamma mödrar och deras barn, som inte är välkomna till den nyöppnade barnstugan. Yngsta systern Amelie lever ett glamoröst liv som nygift med greve Carl Piper. Men så bryts lugnet. Cecilia tvingas tillbaka till Apelgården efter ett oväntat besked. Amelies liv ställs på ända när en oväntad gäst rör upp i hennes bekväma tillvaro.

Bra skildring av 1800-talets kamp för kvinnors rättigheter 

Systrarna Stiernfors ställs inför flera motgångar och utmaningar i den sista delen i Skybäcks serie. Det är intressant läsning som ger en bild av hur det var att vara kvinna för tvåhundra år sedan. Böckerna skildrar 1800-talets kvinnokamp och tiden då kvinnor började arbeta organiserat för att förbättra sina livsvillkor. Jag tycker Skybäck skildrar den här tiden bra, då kvinnor ville göra något mer med sina liv än att ”bara” ta hand om hem och barn.

SPOILERVARNING: Det jag har svårt med i den tredje och sista boken är hur Skybäck verkar känna sig tvungen att ge varje syster ett lyckligt slut. Men trots att slutet blir nästan sliskigt perfekt håller Midnattssol, precis som de tidigare böckerna i serien, hög klass och den knyter i hop trilogin bra.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

En mörk historia om besatthet och underkastelse: Satyricon

Ingen har väl missat Fifty Shades of Grey, böckerna och filmerna om en kvinna som faller för en onåbar man vars relationer, dittills, enbart bestått av dominant sex? En svensk bok på samma tema, men som är oerhört mycket mörkare, är Satyricon av Gertrud Hellbrand.


Satyricon av Gertrud Hellbrand. Albert Bonniers förlag, 2018.

En kväll på puben stöter Uppsalastudenten Olivia på den karismatiska Renée och de klickar direkt. När Renées bror Rufus dyker upp introducerar Renée Olivia för Rufus som om hon ger sin bror en present.

Och attraktionen mellan Rufus och Olivia är omedelbar. Olivia dras in i kretsen kring de två syskonen och hennes värld förändras. Nu är det fester, sprit och sex som gäller. Syskonen kallar sin lilla grupp av vänner för Satyricon och säger sig tillbe Dionysos.

Men så inträffar en tragedi. Vänskapen i gruppen visar sig inte vara idyllisk utan en grogrund för svartsjuka och besatthet. Gruppen splittras och Olivia går vidare med sitt liv. Hon väljer det som är motsatsen till Satyricon, ett lugnt familjeliv med barn.

Femton år senare får Olivia en inbjudan till Renées som ska ha fest. Olivias minnen av tiden med Satyricon vaknar. Trots att hon vet att hon utsätter sig för stora risker kan hon inte låta bli. Hon åker till festen.

Lever Renée fortfarande ett utsvävande liv? Kan Olivia nu hantera Rufus och hans makt över henne? Och hur ska gruppen av forna vänner hantera tragedin som splittrade dem nu när de åter står öga mot öga med varandra?

Motreaktion mot #metoo?

Jag har väldigt svårt för historier om kvinnor som väljer att underkasta sig mäns nycker, låter dem göra vad de vill med henne och som dessutom blir attraherade och upphetsade av män som beter sig som om hon, kvinnan, är mannens ägodel och leksak.

Det är mycket långt ifrån dagens samhälle där de flesta säger sig sträva efter en rättvis och jämlik värld. Det lyser än mer i ögonen med tanke på den stora debatt som startade för knappt ett år sedan med #meetoo.

Så varför kommer det då ut böcker, riktade mot kvinnor, vars budskap är att mannen är den högsta kasten? Är det en motreaktion?

Men Satyricon är också historien om ett antal studenter som väljer att skapa sig en parallell värld. En värld som går i njutningens tecken. De experimenterar, men det går för långt.

Det är detta jag kan tycka är intressant med Satyricon. Historien om hur en liten grupp människor väljer att bli helt beroende av varandra och hur deras interna relationer byggs upp och slits sönder. Berättelserna om förnedring och S&M kan jag vara utan.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Rafflande deckare som ställer mig inför ett dilemma: Sweet Lolita

Ibland är en deckare ren underhållningsläsning. Ibland säger den sig ha ett budskap. Sweet Lolita av Kicki Sehlstedt är en spännande deckare som samtidigt ger mig mycket att tänka på.

Sweet Lolita av Kicki Sehlstedt. Piratförlaget, 2018

Sommaren har kommit till Stockholm och utelivet pågår för fullt i skärgården, stadens parker och på uteserveringarna.

Men allt är inte idylliskt. Trettonåriga Matilda är på drift. Hon har hittat ett sätt att skaffa pengar och få bekräftelse genom att posera på internet. Nya bästa vännen uppmuntrar och driver det hela längre. Matilda som tyckt att hon haft kontroll över situationen känner hur det blir allt farligare.

Samtidigt hittas en kvinna död efter en fest. Hennes syster är journalisten Aida som nu försöker förstå vad som hänt. Hon får hjälp av den tuffa kriminologiprofessorn Kajan, en kvinnlig version av Leif GW Persson.

Allt eftersom Aidas sökande går framåt inser hon att det finns en dold värld bland Stockholms nattklubbar och på darknet. En värld där barn utnyttjas och förövarna gör vad som helst för att behålla sina goda rykten.

Sweet Lolita ställer mig inför ett dilemma

Detta är en bok fylld av våld och övergrepp mot barn och kvinnor. Detaljerna är många och otäcka.

Dilemmat består i frågan om beskrivningar av typen som finns i Sweet Lolita leder till att människor uppmärksammas på offrens situation och leder till en förändring eller om det bara är ytterligare ett gottande i splash och blod i underhållningssyfte vilket i värsta fall kan ge personer idéer att omsätta i sin egen verklighet.

På bokomslaget står ”Historierna som måste berättas”. I efterordet skriver Sehlstedt om det ”förlösande i att dela erfarenheter och våga tala om dem” Hon hänvisar också till me too-rörelsens förflyttande av skam från offer till förövare.

Samtidigt är Sweet Lolita en klassisk deckare med våldsamma berättelser och en upplösning där förövarna tas fast eller oskadliggörs. Jag har läst i många år och denna typ av böcker har alltid funnits på marknaden. Har de hittills lett till en förändring i samhället? Till färre sexuella övergrepp och färre fall av fysisk och psykisk misshandel?

Grundat på efterordet uppfattar jag det som att Sehlstedt har goda intentioner. Sättet boken är skriven på är också helt utifrån de utsatta kvinnornas och flickornas perspektiv. Det är deras berättelse som kommer fram. Boken illustrerar väl skillnaden mellan att vara med på något och inte och hur en människa i en utsatt situation reagerar.

Men det tar inte bort det faktum att boken lämnar mig med en dålig eftersmak. Om Sehlstedt gått längre, visat på något konkret som skulle kunna förändra situationen och därmed gett en mer positiv syn på framtiden hade det varit annorlunda.

Samtidigt är Sweet Lolita en riktigt bra deckare. Den är spännande, snabb och håller mig som läsare alert hela vägen igenom.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Yttrandefrihet och respekt: Skotten i Köpenhamn

Lars Vilks konst har skapat stora kontroverser både inom Sverige och internationellt. Han lever under dödshot på hemlig ort med livvakter omkring sig dygnet runt. Han satte Sverige på kartan på ett sätt som de flesta svenskar känner sig mycket obekväma med.

Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius. Albert Bonniers förlag, 2016.

I Skotten i Köpenhamn, Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser tar sig journalisten Niklas Orrenius an den utlösande faktorn från olika perspektiv och beskriver vad som hände sedan.

Orrenius idé om terrorskräck och politik

”Lars Vilks bor på hemlig ort med livvakter dygnet runt. 2015 överlevde han den terrorattack i Köpenhamn som krävde två liv. Han drömmer om att ställa ut sina verk på nytt. Men Vilks är radioaktiv. Det handlar om terrorskräck – men också om politik. Vems ärende går han?

En idé till en bok om extremism, terror och rädslor tog form. Skulle det gå att ta rygg på Vilks, trots de massiva säkerhetsarrangemangen? Och skulle man i så fall kunna få syn på vår tid, vårt samhälle och dess blinda fläckar?”

Var ligger yttrandefrihetens yttersta gräns?

Det är alltid intressant att läsa nutidshistoria. Vi följer tidningarnas reportage om vad som händer i omvärlden men det kan vara svårt att se de övergripande dragen och de underliggande faktorerna när man själv är en del av samtiden och debatten går hög.

Därför uppskattar jag Orrenius genomgång av Vilksaffären: en konstnärs teckningar vilka hittills har lett till att två människor som inte hade något med saken att göra har dött, ett flertal skadats, Sverige hamnade i en diplomatisk kris och Vilks själv lever under dödshot.

Orrenius använder sina journalisterfarenheter och talar med ett stort antal personer: Vilks, imamer vid ett antal moskéer, Sveriges förre statsminister Reinfeldt, människor inom konstvärlden och många andra.

Den underliggande frågeställningen är som bokens undertitel anger ”var är yttrandefrihetens yttersta gräns”. Efter att ha läst inser jag att detta är en fråga där det inte finns något svart och vitt, att det är en fråga som jag behöver tänka över.

Eftersom Orrenius är journalist ligger det inbyggt i honom att hålla distans till situationer och personer. (Även om journalistikens neutralitet är ytterligare en fråga att diskutera). I Skotten i Köpenhamn går Orrenius dock så långt som till att han visar läsaren hur han själv går igenom en förändrad inställning ju mer han blir indragen i affären. Han får själv erfara att högtflygande principer och ideal är en sak, men verkligheten en annan.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Gammal vänskap och gammalt groll: Återträffen

Viveca och Camilla Stens Återträffen är en klassisk psykologisk thriller som utspelar sig i Åre. Vänner som inte sett på många år, intriger, och isolerade i fjällen på grund av en snöstorm. Vi vet från början att en av dem ska dö. Klassiskt, och en aning förutsägbart. Men trots det läsvärt.

Återträffen av Camilla Sten & Viveca Sten. Bonnier Bookery, 2018.

För tjugo år sedan pluggade de ihop, nu träffas de i fjällen. Lisen bjuder in det gamla kompisgänget på fem kvinnor till sitt överdådiga hus i Åre och trots oron över att spendera en helg tillsammans med personer de egentligen inte längre känner tackar alla ja.

Helgen inleds glatt med att tala gamla minnen, men det tar inte lång tid innan gamla besvikelser och avund börjar sippra fram. Medan en snöstorm tilltar i styrka på fjället ökar konflikterna mellan kvinnorna. De kan varken förlåta varandra eller sig själva för gamla försyndelser och när nya hemligheter kommer fram i ljuset brister det totalt. Innan helgen är över kommer en av dem vara död.

Spännande thriller med högt tempo

Mamma och dotter Sten är framgångsrika författare på varsitt håll men har redan skrivit flera böcker tillsammans. Jag gillar deras serie Djupgraven och var direkt intresserad när jag fick höra om Återträffen, trots att den skiljer sig rejält från deras ungdomsserie som kan kategoriseras som urban fantasy.

Bokens upplägg är ett som jag har sett många gånger förut, men det är ett upplägg som alltid fungerar. Berättelsen är kort och rapp, men trots det snabba tempot så lyckas författarna ge alla karaktärer utmärkande karaktärsdrag och ge läsaren en bild av de bakomliggande intrigerna som skapar problem i gruppen.

Återträffen ges ut av Bonnier Bookery som endast ger ut sina böcker som e-böcker och ljudböcker.

Mer av Viveca Sten och Camilla Sten

Djupgraven av Camilla Sten & Viveca Sten. Bonnier Carlsen, 2016.
Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Vilda västern i all sin skrämmande ståtlighet: Butchers Crossing

Tjugo år efter sin död nådde John Williams internationell berömmelse och erkännande. Ingen har väl undgått Stoner? Jag var inte förtjust i den, däremot tjusas jag av Augustus och Butchers Crossing.

Butchers crossing av John Williams.

Butchers Crossing kan läsas på många plan. Den är en äventyrsberättelse i ren Vilda Västernstil, men under ytan finns människans sökande efter något mer, en mening med livet och kunskap om hur allt (jorden, människorna, själen) hänger ihop.

För mig blir det en roman som visar hur människors längtan efter kortsiktig vinning leder till undergång, både för dem själva, en kultur och naturens och miljöns cykel.

Saloonen, bordellen – och den vidsträckta prärien

Will Andrews studerar vid Harvard men söker en kunskap som universitetet inte verkar kunna ge honom. Genom kontakter hittar han en man som gett sig iväg till vilda västern för att genom handel med pälsjägare skapa sig en förmögenhet. Det är 1870-tal och det blir svårare och svårare att hitta bisonoxar men därmed finns också mer pengar att tjäna.

Butchers Crossing består av en genomfartsled där saloonen (med tillhörande bordell), hotellet och affären är omgivna av ruckel. I Butchers Crossing samlas de som har allt att vinna och inget att förlora. Ja, förutom sina egna liv då… Men här finns någon som sett en dal full av bisonoxar. Kan de nå dit är deras lycka nådd!

En jaktexpedition startar och strax utanför Butchers Crossing slutar vägen. De fyra männen står med den vidsträckta prärien framför sig där hettan bränner och vattenhålen är få. Bakom den finns de höga bergen med snöstormar och rovdjur.

Inför dessa faror har männen bara varandra att lita till. Och kan de det? Vad gömmer sig i deras själar? Hänsynslöshet? Rovgirighet? Lojalitet?

Efter bara några dagar är det tydligt att risken är stor att männen kommer att försmäkta. Kanske förlorar de sina liv, kanske sina ideal, kanske sina själar.

Utlämnad i gränslandet mellan civilisation och vildmark

John Williams har en fantastisk förmåga att med få ord beskriva en miljö och den stämning som råder där. Huvudpersonen Will Andrews söker något han inte ens själv kan definiera. Finns det i gränslandet mellan civilisation och vildmark? I de områden där människan inte har några skyddsnät utan är helt överlämnad till sig själv, och om han har tur, ett par människors välvilja och rådighet?

Den känsla av ödslighet, rädsla, utlämnande, misstänksamhet, påtvingad tillit, uppgivenhet och ren och skär överlevnadsinstinkt som Williams ord skapar knockar mig.

Jag försöker förstå huvudpersonernas motivation. Vad får dem att utsätta sig själva för dessa faror? Det är lätt nog att tänka att det handlar om rikedom. Men Will Andrews söker något helt annat. Och snart visar det sig att andra drivkrafter påverkar även hans färdkamrater.

Med vår tids facit om utrotandet av präriens stora buffelhjordar och dess påverkan på indianernas överlevnad är det lätt att efterklokt ruska på huvudet åt jaktexpeditionens framfart. John Williams tillför dock element som gör att man förstår varför detta hände. Han visar oss den blodtörstande galenskap som kommer över jägarna när de efter hårda strapatser i princip ser ett obegränsat antal bufflar som kan ge dem rikedom.

Paralleller till dagens klimatkris

Har vi lärt oss något om riskerna att skövla naturen sedan 1800-talet? Vad har vi gjort med jordklotets resurser sedan dess? Vi har fortsatt att utarma det. Idag är diskussionerna om klimatet högsta nyhet och det råder en domedagsstämning. Är det, precis som för präriens bufflar, alldeles för sent att stoppa människans framfart?

Butchers Crossing ger mig mycket att tänka på. Naturligtvis klimatkrisen men också människans rastlöshet och längtan efter mer, mer mer, oavsett om det gäller materiella ting eller en mening med livet. Det som jag kommer att ha med mig ännu längre är ändå människans reaktion på händelser; hur vårt psyke hanterar kriser, trauman, hopp och hopplöshet.

Läs Butchers Crossing! Välj om du i den vill se symboler för livet eller om du vill läsa en äventyrsberättelse i en fascinerande miljö! Men läs den!

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Kampen mot orättvisor och hoppet om ett nytt slags liv: Färgen på drömmar

Varje gång jag läser en bok av Ruta Sepetys blir jag så lycklig över det faktum att det finns författare som skriver så fantastiska ungdomsromaner. Det är det som Sepetys böcker kategoriseras som, men jag tycker att hon utan problem kan läsas av vuxna. För det finns mycket att hämta i Sepetys böcker. Intressanta historiska nedslag och gripande livsöden. Sepetys räds inte att ta sig an de tunga delarna i vår historia. Färgen på drömmar är inget undantag 

Färgen på drömmar av Ruta Sepetys. B Wahlströms, 2014.

Sjuttonåriga Josie Moraine har en plan. Den är baserad på en dröm som är av ett helt annat slag än den verklighet hon lever i. Josie längtar bort från New Orleans och bordellen där hennes mor arbetar. Bort från identiteten som dotter till en prostituerad, som hänger över henne och begränsar hennes möjligheter. 

New Orleans är hett, farligt och spännande men inte för en ung kvinna som Josie. Hon har en tillflykt i bokhandeln där hon arbetar, men det räcker inte, hon vill lämna staden och börja studera på ett universitet långt därifrån. Men varje gång hon tar ett steg närmare drömmen slår hennes verklighet till henne och hon knuffas två steg tillbaka. 

Färgstarka karaktärer och en inspirerande berättelse

Färgen på drömmar är en gripande och samtidigt hoppingivande roman med en stark ung kvinna i huvudrollen. En ung kvinna som kämpar i underläge mot fördomar och orättvisor, men som inte ger upp hoppet om att kunna förändra sitt liv. 

Jag har tidigare läst Strimmor av hopp och Tårar i havet, som båda var starka och gripande skildringar från andra världskriget. Förväntningarna på Färgen på drömmar var därför skyhöga. Det tog ett tag innan jag kom in i boken, antagligen på grund av att miljön var annorlunda från de tidigare böckerna som påmint om varandra i det avseendet. Men Sepetys är en mästare på att skildra karaktärer som går igenom tuffa saker, och en bit in i boken är jag fast. Precis som jag var i de andra böckerna.

Mer av Ruta Sepetys

 

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.