Roman som inte räds de svåra frågorna

Nu var det ett tag sedan jag läste ut Änkan. Under tiden som har gått har jag hunnit läsa flera andra bra böcker som jag tänkt mycket kring, men Änkan har funnits kvar och skavt. Det är inte bara storyn som är obehaglig i Fiona Bartons roman, även sättet hon bygger upp berättelsen på skapar en hotfull stämning. Dessutom blir jag arg och frustrerad på karaktärerna i boken.

Änkan av Fiona Barton. Massolit förlag, 2016.

Jean Taylors liv har ställts på ända, ännu en gång. Hennes make Glen har omkommit efter att ha blivit påkörd av en buss och nu står pressen, tidningar och tv, utanför hennes dörr igen. För hon har varit gift med en man som anklagats för ett av de värsta brotten: att ha fört bort och mördat ett barn. Han har varit monstret som medierna har skrivit om, jagat och på förhand dömt – och hon har varit kvinnan som trofast stått kvar vid hans sida.

Glen friades i rätten från anklagelserna, men nu när han är död känner sig Jean redo för att tala ut. Berätta att det kan finnas ett uns sanning i det som pressen har antytt och alla trott. Att Glen faktiskt var ett slags monster. Och förklara hennes del i den hemska historien.

Obehag, ilska och frustration

Det här är en av de bästa böckerna jag läst hittills i år. Den är spännande och obehaglig, hos mig väcker den frustration och ilska, jag blir äcklad och arg, och den radar upp flera aktuella frågor som jag har funderat länge över.

Änkan berör många samhällsfrågor som växt sig större med de möjligheter som internet bjuder på: pedofili, barnporr och de mörka nätverk som finns på webben. Den skildrar också synen på kvinnor, ofrivillig barnlöshet, att befinna sig i beroendeställning och medias drev mot privatpersoner som förstör livet för hela familjer.

Den här boken innehåller alltså mycket stora, tunga frågor, men det blir inte för mycket. Det här är en bok som kräver din fulla uppmärksamhet, och du kommer vilja ge den det.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Trippelmordet i Uddevalla

När nyheten att tre ungdomar skjutits ihjäl i Uddevalla kom 2015 skapade det chock. När det visade sig att mördarna var i samma ålder och barndomsvänner till offren blev det ännu svårare för allmänheten att förstå. I Svenska brott – Trippelmordet i Uddevalla går Thomas Bodström och Lars Olof Lampers till botten med händelsen.

Svenska brott: Trippelmordet i Uddevalla av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers. Norstedts, 2017.

Tidigt en morgon hittades tre ungdomar ihjälskjutna på en gata i Uddevalla. Polisen börjar genast säkra spår och se över de tre offrens liv och relationer. Många i staden kände offren och uppståndelsen kring brottsplatsen är stor.

Snart får polisen fram att två av offren har kopplingar till kriminalitet. När man börjar misstänka att två bröder är mördarna blir det motivet som står i fokus. För mördarna och offren kände varandra. Handlar det om en misslyckad kriminell affärsuppgörelse eller gängrivalitet? Eller är det så att det är misstanke om svek som ligger bakom?

Som ett läromedel i det svenska rättsystemet

Bodstöm och Lampers utgår från polisens arbete och följer sedan hela den rättsliga processen. Detta visar hur polisens detektivarbete går till, hur man får pussla, prioritera, följa ledtrådar som ibland visar sig viktiga och ibland inte leder någonstans. De följer sedan domstolsförhandlingar och förklarar vilka principer som är orsaken till att man gör som man gör.

På detta vis blir deras böcker ett slags läromedel i det svenska rättssystemet. Deras serie Svenska brott tar upp fall från senare år där det ofta varit mycket skriverier både om fallen i sig och om varför domarna blivit på ett visst sätt. Böckerna ger definitivt en djupare kunskap som oftast inte kommer fram i medias nyhetsrapportering.

En kritik jag har är dock att denna bok har många upprepningar. Vittnesmål, händelser och så vidare tas upp många gånger. Detta må vara en bra taktik för en jurist i en domstolsförhandling när denne vill få fram fakta som är av vikt i målet. Det är dock inte lika lyckat i skrift.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Möjligheten att göra om och göra rätt

Sedan Liane Moriarty slog igenom med Öppnas i händelse av min död har det blivit lite av en högtidsstund när en ny bok av henne ligger framför mig. Man vet att det kommer att vara en spännande historia, att man kommer att dra på munnen, och att man inte vill lägga boken ifrån sig förrän sista sidan är utläst. Det stämmer också helt och hållet på hennes senaste, En annan Alice.

En annan Alice av Liane Moriarty. Albert Bonniers förlag, 2018.

Alice vaknar upp på gymmet med oroliga ansikten som böjer sig över henne. Hon har tydligen slagit i huvudet när hon gjort ett avancerat hopp under passet. Det verkar jättekonstigt, tycker Alice. Varför är hon på ett gym? Hon hatar att träna. Och människorna som står runt henne verkar känna henne men för Alice är de fullständiga främlingar.

Ännu konstigare blir det när hon kommer till sjukhuset. Alice har precis fått veta att hon är gravid för första gången och är orolig för barnet. Men läkaren säger att hon inte alls är med barn men att hon måste ha fått barn tidigare för hon har ärr från kejsarsnitt!

Långsamt går det upp för Alice att hon tappat minnet när hon fick slaget i huvudet. Hon kommer ihåg allt från barndomen upp till trettioårsåldern. Men de senaste tio åren är helt raderade ur hennes minne.

Alice är alltså en främling i sitt eget liv. Hon förstår inte varför systern Elizabeth är så distanserad till henne. Och hennes man Nick som hon är så förälskad i … tydligen ligger de i skilsmässa!

För Alice blir det som att lägga pussel. Hon försöker navigera i den värld som tydligen är hennes samtidigt som hon försöker förstå den person hon blivit.

Hon tycker inte om allt hon ser, och hon vill desperat få tillbaka en del av det hon förstört de senaste tio åren. Men är det möjligt att göra om och göra rätt?

Går det att förutse vilken slags person vi kommer bli?

Liane Moriarty är duktig på att börja sina böcker explosionsartat, de tar avstamp i ett dramatiskt ögonblick som genast fångar läsarens intresse och kittlar nyfikenheten.

Trots att hennes böcker genremässigt är långt ifrån deckare och thrillers påminner upplägget lite om dem. Genom att läsaren får en inblick i denna första nyckelscen utan att känna till bakgrunden, ligger ett mysterium framför en. Man vill veta vad som lett fram till det och självklart också hur det kommer att gå.

Det finns två stora frågeställningar i En annan Alice. Den ena handlar om ifall vi någonsin kan förutse vilken typ av person vi kan komma att utvecklas till. Visst har vi en grunduppsättning av karaktärsdrag och barndomens erfarenheter. Men vad gör de händelser som sker under en tioårsperiod med oss?

Den andra är om det finns möjlighet att rätta till misstag vi gjort. Om vi har svikit personer, hur kan vi vinna deras förtroende igen? Och om vi sätter ett yngre jag mot ett äldre; kan vi välja de karaktärsdrag vi tycker om från de två och förkasta resten?

Ja, om man vill så finns det mycket i En annan Alice som man kan ta med till sitt eget liv och fundera lite över. Eller så kan man helt enkelt läsa den och njuta.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Böckerna jag läste i mars

När jag tittar tillbaka på böckerna jag läste i mars känns det som om det var så länge sedan jag läste dem. Men i början av mars var det kallt och fullt av snö, nu är våren här.

Bland böckerna jag läste under förra månaden står två ut: Floden om natten och Änkan. Framförallt Änkan kommer jag komma ihåg länge, den gjorde stort intryck på mig.

Ficktjuven av Sarah Waters
Stor besvikelse. Boken känns tarvlig, handlingen är utdragen och det blir helt enkelt tråkigt att läsa. Vet inte om det beror på Waters eller översättaren, men språket är undermåligt.

Floden om natten av Erica Ferencik
Spännande thriller som jag sträckläste. I Maines djupa skogar förlorar ett gäng vänner sin flotte, all utrustning och sin guide, och måste helt på egen hand ta sig tillbaka till civilisationen.

Frågor jag fått om Förintelsen av Hédi Fried
Hédi Fried överlevde Förintelsen. Hon levde i flera av nazisternas läger och har vigt sitt liv att berätta om sina upplevelser. I den här boken besvarar hon de frågor som hon får när hon är ute och pratar om det hon varit med om. Den är rakt på sak. Osentimental, men samtidigt ärlig. Fried förskönar ingenting, och jag hoppas att denna bok blir en del av skolundervisningen.

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman
Backman har en härlig humor som går rakt in i hjärtat, och Saker min son behöver veta om världen är full av den. Detta är en kort men intensiv bok om Backmans erfarenheter av livet. Det är personligt och intimt, men antingen känner jag igen mig eller så känner jag med Backman. De känslor jag upplever när jag läser Backman är väldigt starka. Allt som Backman skriver går rakt in i mig, det blir starka känslor – åt alla håll. Jag har tidigare påstått att Fredrik Backman kommer visa sig vara vår tids stora författare, och jag blir mer och mer övertyga om det för varje bok jag läser.

Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein
Detta är en stark uppföljare till första delen i Mariette Lindsteins serie om sekten Via Terra, som är baserad på hennes egna erfarenheter av att leva i en sekt. Hennes böcker är spännande och obehagliga. Både jag och Marika läser Lindsteins böcker om sekten och gillar den skarpt. Jag ser fram emot att läsa tredje delen i serien, Sektens barn.

Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm
2008 attackerades en mamma och hennes två små barn, endast ett och tre år gamla, i sitt hem i Arboga. Det visade sig vara en exflickvän till den man som mamman precis flyttat ihop med. Det blev ett uppmärksammat rättsfall som kom att kallas Arbogamorden. I den här boken berättar mamman Emma om sina erfarenheter, av själva mordkvällen och tiden efter. Det är en gripande bok, men jag saknar sambons syn på händelsen. Det var ju hans före detta flickvän som dödade någon annas barn, och det hade varit intressant att läsa om hur han upplevde det som hände.

Änkan av Fiona Barton
Det här är en av de bästa böckerna jag läst de senaste månaderna. Den är spännande och obehaglig, och jag blir frustrerad, äcklad och arg. Änkan berör många aktuella frågor i vårt samhälle just nu: pedofili, barnporr och de mörka nätverk som finns kring det på webben, samtidigt som boken skildrar synen på kvinnor, ofrivillig barnlöshet, och medias drev mot privatpersoner som förstör livet för hela familjer.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Vardag som förtrollar

En ny tid av Ida Jessen är en roman om ett helt vanligt liv. Men prosan är skriven på ett sådant sätt att jag inte kan lägga boken ifrån mig. Jessens sätt att förmedla känslor imponerar.

En ny tid av Ida Jessen. Historiska media, 2018.

Året är 1904 och Lilly har precis blivit klar med sin utbildning som folkskolelärarinna. Hon ger sig iväg till en ny stad där hon fått anställning och hon börjar skriva dagbok.

Men det blir bara ett par meningar i dagboken, sedan tar livet över. Många år senare när hennes man ligger för döden på sjukhuset hittar hon den i en låda och tar vid i sitt skrivande.

Medan Lillys liv som plikttrogen hustru tar slut och ett nytt liv som änka tar vid, blir dagboken hennes sätt att bearbeta det liv hon levt. Men den blir också en hjälp att söka en ny väg för nästa fas i livet.

Om en vanlig kvinnas helt vanliga liv – det bästa jag läst på månader

Jag är glad att jag snubblade över En ny tid. Det här är en bok som fångar in mig. Inte genom spektakulära händelser eller nervkittlande spänning. För det har ingen plats i den här boken. Vi följer en helt vanlig kvinnas helt vanliga liv. Och då är det inte världsomvälvande händelser som är i fokus.

Men varje liv innehåller personliga omvälvningar och alla känslor på skalan. Jessen lyckas förmedla hopp, glädje, sorg och ilska i denna människas liv. Och hon gör det på ett eftertänksamt sätt.

Detta gör att En ny tid hamnar högst på listan bland de böcker jag läst de senaste månaderna. Missa den inte!

Fotnot: Jessen har även skrivit en bok ur Lillys makes perspektiv. Dess danska titel är Doktor Bagges anagrammer.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Om romance och chick-lit

Böcker inom genrerna romance och chick-lit är både väldigt populära med miljontals läsare världen över och samtidigt är de utskällda. Orsakerna till dessa fenomen är intressanta att fördjupa sig i. Vad är rättmätig kritik och vad grundas av vilka som är författare och läsare? Och vad är det som drar läsare till böckerna?

Vid Linnéuniversitetet kan man hitta kurser i populärlitteratur och här jobbar lektorerna Maria Nilson och Helene Ehriander. De två är också aktiva författare. Själv har jag läst:

  • Chick lit : brokiga läsningar och didaktiska utmaningar av Maria Nilson & Helene Ehriander
  • Kärlek, passion och begär : om romance av Maria Nilson

De går igenom de två genrernas definition, historia, subgenres, fördelar och nackdelar. Här kan man också få massor av boktips.

Jag och romance

Själv läste jag som så många andra i yngre tonåren Harlequin och fick någon slags prenumeration på dem. Det var en högtidsstund när månadens fyra böcker damp ner och jag läste dem om och om igen. Men med tiden växte jag ifrån dessa böcker. Faktum är att jag kan sakna den känsla av uppslukande i en berättelse och de känslor de frammanade. Det är helt enkelt svårare att uppnå ju äldre man blir.

Idag tycker jag dock om Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse, vilka ligger till grund för TV-serien True Blood. Enligt Nilson räknas de som paranormal romance och här är äventyren, spänningen och den parallella värld med vampyrer, varulvar och älvor i fokus. Under detta ligger dock Sookies längtan efter en man hon kan lita på och som accepterar henne som hon är.

Jag och chick-lit

Chick-lit slog igenom med dunder och brak på 90-talet. Men till skillnad från romance har jag inte fastnat för den under någon period av mitt liv. Jag kunde inte relatera till pratet om shopping, märkeskläder, glitz och glamour.

Men andra typer av böcker som inte var så fokuserade på mode kom och jag har läst och läst om Helen Fieldings böcker om Bridget Jones. Här har vi en långt ifrån perfekt hjältinna som är fylld av mod. Böckerna är humoristiska och Mr Darcy den missförstådde hjälten som vi inte kan låta bli att falla för.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Mord och mörka perioder i historien

Med översättningen av Lewistrilogin slog Peter May igenom i Sverige. Dessa böcker hade den traditionella deckarhistorien som grund (polis med trassligt privatliv som löser brott) men tillförde något mer. Detta ”mer” var gamla traditioner från skotska Hebriderna. Detta koncept hittar vi även i Mays Entry Island.

Entry Island av Peter May. Modernista, 2016.

På den isolerade kanadensiska ön Entry Island sker ett brutalt mord. Kriminalaren Sime med ett team av kolleger blir utskickade dit från Quebec. Mordet verkar inte vara komplicerat och de räknar med att snabbt komma hem igen.

Riktigt så lätt blir det inte. Affärsmannen James Cowell har mördats i sitt hem. Hans hustru Kirsty påstår att en inkräktare attackerat henne och att James dödats när han försökte hjälpa henne. Inga spår finns dock av inkräktaren och Kirsty blir misstänkt.

Sime är dock inte så säker. Han har en underlig känsla av att han träffat Kirsty tidigare, vilket är omöjligt, och ser brister i indicierna mot henne.

Sime är dock inte riktigt tillräknelig för närvarande. Hans privatliv har kraschat och han mår psykiskt dåligt. Allteftersom mordutredningen fördjupas hemsöks han av historier han som barn hört av sin mormor. Det är historier från en anfader som utvandrat från Skottland och hans upplevelser under den stora utrensningen i Skottland och som immigrant i Kanada.

Men hur hänger detta ihop med våldet på Entry Island?

Full av klichéer, men med intressanta historiska tillbakablickarna

Mitt intryck av Entry Island är tudelat.

Å ena sidan:

May är duktig på att ge det förflutna liv och förmedla levnadsvillkoren människor i forna tider hade. Jag lär mig massor av att läsa hans böcker: om Skottland, dess brutala historia av utrensningar där godsägare skickade iväg människor från deras hem till exempel eftersom det var lönsammare att ha får på marken.

I Entry Island får jag dessutom veta mycket om de vågor av immigranter som kom till Kanada under 1800-talet. Till skillnad från migrationen till USA är det inte lika välkänt.

Å andra sidan:

Nutidshistorien är en helt vanlig mordgåta med alla möjliga klichéer. Här finns den svårmodiga polisen med det trassliga privatlivet som tar dumdristiga beslut. Och här finns den vackra och mystiska mordmisstänkta kvinnan som polisen dras till. Inte mycket nytt under solen i polisromanernas genre alltså.

Jag har också svårt för den teknik May använder för att länka samman nutid och dåtid. I mitt tycke känns det krystat men jag kommer inte att gå närmare in på hur det görs. Det får varje läsare själv upptäcka.

Slutsats:

Eftersom jag ser både fördelar och nackdelar med Entry Island blir det egentligen två frågor till mig själv som avgör om jag rekommenderar boken:

  • Hade jag nöje av att läsa den?
  • Fick jag ut/lärde jag mig något av den?

Och svaret på båda frågorna är ”Ja”.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

En lite mörkare Dillon

Lucy Dillon är känd för sina feelgoodböcker som utspelas i fiktiva Longhampton och där omvårdnaden av hundar har en terapeutisk, läkande påverkan. Så är även fallet i Allt jag önskade men jag uppfattar i denna mörkare drag där omvärlden ibland är hotande.

Allt jag önskade av Lucy Dillon. Forum bokförlag, 2017.

Caitlins och Patricks äktenskap har gått i kras. Patrick flyttar iväg till en annan stad där han fått jobb och Caitlin blir kvar i familjehemmet med de två små barnen. De försöker verkligen ha en civiliserad skilsmässa. Men allt ställs på sin spets när dottern Nancy plötsligt förändras. Från att ha varit en fyraåring som pratade, skrattade och sjöng så blir hon tyst. Alldeles, alldeles tyst…

Något är fel och samtidigt som föräldrarna försöker vänja sig vid skilsmässan oroar de sig för vad som pågår med Nancy.

I Longhampton bor Patricks syster Eva. Hon blev änka för ett par år sedan men har verkligen inte gått vidare. Förutom de två hundarna och promenader med bästa vännen håller hon sig för sig själv i det stora huset som blivit så tomt efter makens död.

Hon vet att hon måste ta itu med sitt liv och inte bara låta åren gå. Men det är så svårt, för livet blev verkligen inte som hon tänkt sig. Var är barnen hon trodde hon skulle få? Varför kunde hon och maken inte få ett långt liv tillsammans?

När Patrick frågar om han och barnen kan tillbringa helgerna hos Eva så han kan träffa barnen är Eva motvillig. Men självklart vill hon hjälpa sin bror.

Denna nya situation ställer världen på ända, både för de tre trasiga vuxna och de två små barnen.

En Dillonbok är alltid god avslappning

Lucy Dillon är för tillfället en av de stora feelgoodförfattarna. Med staden Longhampton, hundarna, och huvudpersoner i en bok vilka återkommer som bifigurer i andra böcker har Dillon sina kännemärken.

I Allt jag önskade tycker jag mig dock se en liten förändring i stämning jämfört med tidigare böcker. Världen är lite större, mer skrämmande och människor kan vara ett hot. Det kan innebära att Dillon förändrat sin inställning. Det kan också vara ett sätt för Dillon att ställa stora vida världen i kontrast med den trygga småstad Longhampton utgör och där människor man möter är vänner eller bekanta.

Man vet ändå vad man får med Dillon och det är knappast någon spoiler om jag säger att trots den mer hotfulla stämningen så blir självklart slutet gott. Det gör även denna Dillonbok till god avslappning.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Den farliga, forsande floden

Den ultimata tjejresan för mig är att åka till en Europeisk storstad, turista genom att promenera runt i staden och besöka sevärdheter och museer, äta massor med god mat. Alternativt åka till ett spa eller bo ett par nätter på ett vackert ställe (även här är god mat och en skön säng viktigt). Det sista jag skulle vilja göra är att åka forsränning genom vildmarken. Därför kunde jag snabbt identifiera mig med huvudkaraktären i Floden om natten.

Floden om natten av Erica Ferencik. Printz publishing, 2018.

Winifred behöver verkligen semester. Bakom sig har hon ett misslyckat förhållande och hon har tvingats gå ner till halvtid på jobbet. Hon är i fyrtioårsåldern och känner sig gammal och slapp. Det enda hon har att se fram emot är att träffa sina bästa tjejkompisar. När de föreslår en adrenalinfylld resa genom Maines vilda, outforskade skogar är hennes första reaktion ett starkt nej. Men när hon ser på sig själv och sitt liv inser hon att det skulle bli första gången som hon gör något som tar henne ur hennes comfort zone.

Tillsammans med en ung, snygg guide ger sig tjejerna iväg. De ska genom forsränning färdas igenom den djupa skogen. Men i en fruktansvärd olycka förlorar de flotten och allt de behöver för att överleva i vildmarken. Plötsligt står de ensamma, med hemligheter och livslånga lögner som sällskap. Deras vänskap ställs på prov, men skogen och floden lockar inte bara fram deras inre demoner. Där lurar också livsfaror.

Maine perfekta stället för en spännande thriller

Maine lockar mig. Jag tror det är alla Dean Koontz romaner jag läste som tonåring. Precis som Stephen King utspelar sig många av hans böcker i Maine. Så för mig är Maine en spännande plats som både bjuder på det som är typiskt amerikanskt, med diners och Buicks i spetsen, men även faror och skräck i form av mycket vildmark och ondskefulla människor (och andra djur och varelser också, för den delen). Så Floden om natten hade mig vid ”Maines vilda skogar”, och det visade sig vara en gripande och spännande thriller.

Romanen inleds med stor igenkänning. Winifred är en bekväm medelålders kvinna, som tittar på sin slappa kropp med avsmak och sin äventyrslystna och snygga vän Pia med en blandning av avund och irritation. Hon hade hellre sett att tjejresan gick till en solig strand, men låter sig övertalas till en äventyrsresa när hon tittar på sitt liv och inser att hon aldrig har gjort något som hon känt sig obekväm med.

Floden om natten bjuder på klassiska konflikter i form av människor som utsätts för pressade situationer, men den är långt ifrån förutsägbar. Den bjuder på många oväntade vändningar, och medan karaktärerna ställs inför sina egna inre konflikter och konflikter i grupper, så måste de samtidigt försöka överleva farorna längs floden. Vissa delar känns lite väl overkliga och långsökta, men när jag läst färdigt inser jag att allt behövs för att skapa en spännande thriller.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Öst eller väst – en bok om Rysslands identitet

Det är veckorna runt det ryska presidentvalet 2018. Tidningarna är fulla av artiklar om Putins Ryssland, dissidenters uppgivenhet, landets militära rustning och dess uttalanden om kriget i Syrien och den diplomatiska krisen i Nordkorea.

Vi och dom – Bengt Jangfeldt om Ryssland som idé av Bengt Jangfeldt. Wahlström & Widstrand, 2017.

Då hittar jag en bok om Rysslands identitet, hur ryssar genom tiderna kategoriserat sitt land antingen som öst eller väst och därigenom hittat sin roll både i landets inre angelägenheter och dess utrikespolitik.

Vi och dom – Bengt Jangfeldt om Ryssland som idé ger inte bara en historisk återblick utan har också en förklaring till vad som nu pågår i landet.

Europa eller Asien? Eller något helt annat?

Peter den Store är känd som den mäktige tsaren som inte bara utökade det ryska riket utan som även införde reformer av västerländska modell. På detta sätt gick riket på många sätt från medeltid till en modern civilisation. Men efter Peter den Store kom bakslaget där mycket återgick till det gamla.

Genom att följa historien utifrån dels tsarernas politik och dels författarnas och filosofernas tankegångar visar Bengt Jangfeldt på den pendling som pågått och fortfarande pågår i Ryssland. Den stora frågan är: Hör Ryssland till den västeuropeiska sfären eller är de asiatiska dragen, närmare bestämt de slaviska, dominerande?

Eller är Ryssland något helt annat?

Bok som ger större insikt

Vi och dom är en faktaspäckad bok som kan kategoriseras inom historia, samhälle, politik och idéhistoria. Den innehåller mycket intressant information och Bengt Jangfeldt är tydlig och klar i sina slutsatser.

Ämnet är, som jag skrev inledningsvis, högaktuellt med tanke på det som pågår internationellt just nu.

När jag läst ut Vi och dom känner jag att jag förstår de internationella rörelserna bättre. Men även på ett mer personligt plan ger boken mig mer insikt.

Under en period bodde jag i Belgien och lärde där känna andra expats av vilka många var ryssar. Vi, som kom från de nordliga breddgraderna, hade mycket gemensamt. Men det var också ofta som jag blev förvånad och frågande inför deras inställning och reaktioner.

Varför var det statusmässigt viktigt att man bodde så nära Moskvas centrum som möjligt? Varför poängterade min vän när hon presenterade en tredje person för mig, att denna kvinna kom från den asiatiska delen? Och varför verkade ryssarna så tudelade när de talade om sitt land: dels stolta över deras gigantiska rike med flödande kultur och dels bittra för att individernas hälsa sattes åt sidan för utnyttjande av naturtillgångar och produktion?

Allt detta har jag ännu inte förstått betydelsen av men Vi och dom har hjälpt mig på vägen.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.