Brytpunkter

Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl. Historiska media, 2017.

Vissa romaner skär i hjärtat. Man bryr sig om huvudpersonen men ser inte hur det kan sluta väl för dem. Vad kommer att hända fram till sista sidan? Och hur kommer det att gå när sista bladet vänts? En sådan roman är Någonstans brister himlen av debutanten Erika Olofsson Liljedahl.

Trettonårige Elis växer upp i ett kargt Bohuslän på 1920-talet. Han är redan klar med skolgången och hjälper sin pappa med det småskaliga fisket. Pappan är tystlåten, lika karg som landskapet omkring dem. Modern och systern står för värmen och pratet i familjen.

En dag försvinner systern Signe. Föräldrarna vill inte berätta för Elis vad som hänt och Elis är förvirrad. När han till slut får reda på vart Signe tagit vägen och att orsaken ligger i en gammal familjehemlighet bestämmer han sig för att agera. Han måste ge sig ut i världen för att återförena familjen.

På sin färd möter han både godhjärtade människor och egoister. Han möter den nya världen med industri och framtidshopp.

Frågan är om Elis kan omskapa barndomens trygghet när familjen faktiskt inte vill ha något med varandra att göra. Och kan Elis lämna det traditionella fiskelivet för att passa in i en hektisk stadsmiljö?

Någonstans brister himlen skildrar två livsstilar, fiskebyn kontra industrisamhället, med de olika tempon de har. Olofsson Liljedahl imponerar genom att i sin prosa så tydligt åskådliggöra det. Elis liv i fiskebyn går långsamt framåt och han har tid för eftertanke. När han så kommer till Höganäs i Skåne, med sin gruva och sin textilindustri, går allt så fort att Elis reagerar omedelbart på situationer, utan tid att tänka efter.

Jag vill här tipsa om Sven Delblancs böcker om Hedebyborna som också skildrar denna brytpunkt i historien, från det traditionella jordbrukssamhället till urbanisering.

Någonstans brister himlen är också en uppväxthistoria. Elis lämnar barndomens trygghet bakom sig och måste möta vuxenlivets realitet. Det leder till ifrågasättande om de minnen han har stämmer med verkligheten. Systern Signe som Elis alltid stått nära och förlitat sig på har nu andra mål i livet än vad Elis har. Kan deras relation växa om de väljer olika liv?

Om jag ska hitta något negativt med denna bok är att vissa avsnitt kan bli lite för poetiska, det gränsar till pretentiöst. Men det är en mindre sak och ska inte stoppa någon från att läsa Någonstans brister himlen.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

SvD tar ett nytt tag på den klassiska boklistan

Listor av alla de slag är ett lättillgängligt sätt att hämta information och få tips och idéer. Vad gäller boklistor har de utanför bloggvärlden varit av två slag:

  • Morgontidningars listor över sina egna kritikers favoriter.
  • Utgivarnas och återförsäljarnas listor över bästsäljare.

För allmänheten har båda dessa brister. Kritikernas omdömen kan ibland innehålla böcker som är svårtillgängliga och inte har någon relevans för det egna livet men som rosas för att vara fulla av symbolvärde eller ta upp vissa teman. Bästsäljarlistorna domineras å andra sidan av deckare vilka kan ge underhållning för stunden men inte mer.

Svenska Dagbladet (SvD) har tagit fasta på bristerna och gör nu ett försök att kombinera de två synsätten. Man tittar på bästsäljarna och ser på vilka av dessa som fått ros i vissa utvalda tidningars recensioner.

För min del blir resultatet intressant och jag tror att detta gäller fler. Tittar jag på SvD’s senaste lista hittar jag flera av de böcker jag läst den senaste tiden och som jag gett bra recensioner. Det gör att jag får förtroende för övriga böcker på listan vilka jag hittills inte varit intresserad av att läsa.

Utdrag från senaste listan:

Listans topp tio publiceras i SvD:s papperstidning, den kompletta listan på www.svd.se (för att kunna läsa allt behöver man vara prenumerant).

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Från Norge till Syrien – en bok om radikalisering

Två systrar – ett reportage av Åsne Seierstad. Albert Bonniers förlag, 2016.

En familj av somalisk härkomst lever ett lugnt och välordnat liv i Norge. Men en dag slits familjen itu. De två tonårsdöttrarna försvinner utan att säga adjö och när de senare kontaktar familjen berättar de att de gett sig av till Syrien för att kämpa för kalifatet. Fadern ger sig i desperation iväg för att rädda flickorna ur det krigsdrabbade landet och hamnar själv i livsfara. Men hur kan man rädda den som inte vill bli räddad?

Detta är den dramatiska början i Två systrar av Åsne Seierstad, en bok som vill ge fakta till grund för eftertanke för alla dem som undrar hur tonåringar och unga vuxna över hela Skandinavien radikaliseras. Seierstad berättar därför historien om hur de två systrarna Ayan och Leila går från att bete sig som vilka norska tonåringar som helst, klädda i tighta jeans och med planer på universitetsstudier, till att vägra delta i skolans gymnastikundervisning och bära heltäckande svart niqab som bara lämnar ögonen oskylda.

Seierstad ger samtidigt en översikt över vad som egentligen sker i Syrien, ett land vars interna konflikt (mellan Assadregimen och frihetskämpar) lade grunden för utländska intressen att blanda sig i och kämpa för sina egna syften.

Två systrar är därför en bok om flera brännande aktuella ämnen: Syrienkonflikten, arvet efter krigen i Kuwait och Irak och hur skandinaviska tonåringar kan bli villiga att offra livet för detta. Samtidigt är det historien om en familjetragedi.

Diskussionen om radikaliserade tonåringar och hur vi ska behandla dem som kommer tillbaka efter att ha stridit utomlands går hög nu. Man talar om en avprogrammering av radikalism. Seierstad visar att förvandlingen går långsamt, man blir inte våldsbejakande över en natt, förvandlingen tillbaka lär inte gå fortare, om den ens kommer att ske. Samtidigt verkar samhället oförberett på situationen. Det kan tyckas överraskande; att skandinaver ger sig iväg för att kämpa i andra länders krig grundat på starka politiska åsikter eller religiös tro är inga nyheter.

Seierstad har aldrig hukat för politiskt brännbara ämnen som väcker starka känslor. Vi har sett detta i Bokhandlaren i Kabul där hon berättar om livet innanför hemmets murar i Afghanistan och i En av oss där hon beskriver terroristhandlingarna på Utöya ur offrens synvinkel och försöker förstå sig på förövaren. Som om ämnena i sig inte är tillräckligt kontroversiella har hon fått kritik för hur hon behandlat materialet och för sina bakomliggande syften.

I efterordet till Två Systrar går Seierstad därför igenom sina källor och är tydlig med att de två huvudpersonerna, Ayan och Leila, inte velat medverka till boken. Seierstad har därför använt sig av skriftliga källor (till exempel e-mail och Skypesamtal mellan dem och familjemedlemmarna) och på vad andra berättat om systrarna.

Kan det bli en rättvisande bild när systrarna inte själva berättar hur de ser på sin situation och händelseförloppet? Än mer problematiskt är att det i princip enbart är motståndarna till deras handlingar som kommer till tals. Samtidigt har systrarnas vänner, som till en början vandrade samma väg som Ayan och Leila, en röst och de kan berätta om hur vägen ledde till Raqqa för systrarna men varför de själva valde att inte gå vidare.

Seierstad är i efterordet också tydlig med att hennes syfte är att berätta VAD som hänt men vill att läsaren själv ska fundera på VARFÖR det hände. På det sättet kan boken bli ett diskussionsunderlag. Mina egna tankar går till hur tonåringar i allmänhet letar efter sin väg i livet. Engagemanget för politik och religion är under den perioden stark och världen är svart-vit, det finns alltid ett rätt och ett fel. Det finns inga grå zoner och olika infallsvinkar som senare i livet. Om man till detta lägger att människan är ett flockdjur och har behov av att höra till och betänker att det handlar om två somaliska tonåringar i Norge så har man redan kommit en bit på väg.

Oavsett eventuell kritik om det känsliga ämnet och att inte alla inblandades röster hörs så är Två systrar en riktigt intressant bok. Det handlar om vår nutidshistoria och det handlar om att förstå andra människor. Dessutom levandegör Seierstad människorna och skriver sin böcker så att det känns som om man läser en thriller, även när hon går igenom komplicerade politiska förvecklingar.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Mystik, resor, teamwork och girlpower – receptet på en bra ungdomsroman

Ordbrodösen av Anna Arvidsson. Rabèn & SJögren, 2017.

Stark debutroman med en originell story, som är en riktig sträckläsarbok.

Alba har växt upp i en värmländsk bruksort, där hennes säregna släkt sedan århundraden tillbaka har levt och verkat. Familjen har en stark ställning och dessutom bär de på en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men det är precis det hon kan göra och hennes framtid har varit utstakat sedan dagen hon blev till.

På artonårsdagen får kvinnorna i släkten kraften. Albas mor, mormor och mormors mor har alla gått igenom en ritual, ett inträdesprov. När det blir Albas tur misslyckas hon och alla står handfallna. Hur kunde det gå fel? Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet. Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål.

Det här är en mycket stark debutroman, som är spännande och originell. Det är en sträckläsarbok, Arvidsson lyckas hålla mig nyfiken, intresserad och ovetandes ända till slutet. Det är övernaturligt och mystiskt, resor och teamwork, girl power och feminism, vänskap och kärlek. Det är en ungdomsbok som har allt, helt enkelt.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Är vi annorlunda nu?

Med dig vågar jag allt av Ted Hesselbom och Anna Lihammer. Historiska media, 2017.

Två författare möts på en uteservering. En frågeställning dyker upp. De två blir engagerade, entusiastiska och diskussionen går hög. Det är ursprunget till Med dig vågar jag allt av Ted Hesselbom och Anna Lihammer.

En gycklare stjäl en ring på 1200-talet, en kärlekshistoria får ett tragiskt slut på 1000-talet, ett gift par hittar tillbaka till varandra på 1800-talet, en härförare har mist alla sina stridskamrater på 1600-talet och inget är som det var på 2100-talet.

Med dig vågar jag allt tar läsaren fram och tillbaka i historien och framtiden. Vi möter i varje kapitel nya personer med egna livsöden och olika omständigheter. En ring är länken som binder historierna samman.

När jag läste den här boken försökte jag förstå vad författarnas budskap är. Vad är den gemensamma nämnaren i de olika novellerna/kortkapitlen i boken?

Jag pendlade mellan att det handlade om frihet, kärlek och sexuell frigörelse. I baksidestexten beskrivs boken av förlaget som ”en tusenårig kärlekssaga om Sverige”. Det håller jag inte med om. Däremot att människor genom tiderna önskat få vara sig själva, bli älskade för den de verkligen är och inte behöva anpassa sig till tidens etik och moral.

Jag tänker mig att författarna har haft väldigt roligt när de skrivit historierna. Fantasin har fått flyga fritt och den kreativa glädjen lyser igenom. Varje kapitel innebär att en ny karaktär introduceras och jag är imponerad över hur snabbt de fångat essensen av karaktären och presenterar personen. Lika väl har de lyckats fånga tidsandan vilken är så viktig för att förstå karaktärernas förutsättningar.

Det är mycket möjligt att Med dig vågar jag allt kommer att rosas som poetisk eller som en pamflett för acceptans. Det sistnämnda kanske behövs och då är boken ett steg i rätt riktning. Men tyvärr lämnar boken mig oberörd. Jag är historieintresserad och hade hoppats få en djupare insikt i olika tidsåldrar. Men det är inte författarnas syfte med boken. Har den då istället gett mig en djupare insikt i mänskligt beteende? Jag tror inte det. Vi är alla barn av vår tid men våra önskningar och vad som gör oss lyckliga är de samma.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Stalin – den röde tsaren

Stalin – den röde tsaren och hans hov av Simon Sebag Montefiore.

Vissa böcker verkar så intressanta att man gärna vill läsa dem. Men själva omfattningen av boken verkar avskräckande. En bok om 650 sidor, tung, inbunden med liten text och fotnoter, en sådan bok kan jag inte ens bära med mig när jag tågpendlar, vilket är min lästid. Men ibland behöver man en utmaning och när boken är så fängslande som min egen personliga utmaning var, då är det värt det! Boken ifråga är Stalin – den röde tsaren och hans hov av journalisten Simon Sebag Montefiore.

Som titeln anger är fokus på Josef Stalins maktcenter i Kreml. Med korta återblickar på Stalins bakgrund och väg till makten tar historien sin verkliga början 1932, när Stalins hustru Nadja begår självmord efter en vidlyftig middag med övriga Kremlfamiljer. Vi får sedan följa Stalin i hans relationer med familjen och kollegerna ut i den sovjetiska realpolitiken; från den statligt iscensatta svälten som tvingade in bönderna i kollektivjordbruk, till Den stora utrensningen och vidare till andra världskriget.

För dem som redan är insatta i den här perioden blir Stalin – den röde tsaren och hans hov en fördjupning i kunskaperna. För mig öppnar den ögonen för en fruktansvärd tid i historien. Självklart visste jag att Sovjets befolkning utsattas för hemska saker, men att terrorn var så omfattande och så slumpmässig chockar mig.

Stalin pendlade mellan rollerna som charmerande värd, fadersfigur för landet, sarkastisk vän, och iskall och ombytlig massmördare. Han höll inte i vapnen, men utan hans beslut hade ingen av de skräckslagna medlemmarna av politbyrån vågat göra något. Stalin styrde med järnhand och hade runt sig en krets av karriärlystna män. Män som visste att om de förlorade Stalins förtroende så förlorade de också livhanken.

Att skriva en biografi på 650 sidor och behålla läsaren ända till slutet är inte lätt. Sebag Montefiore lyckades dock genast fånga mitt intresse genom att börja historien mitt i ett dramatiskt skeende och då snabbintroducera personaget.

I mitt tycke läggs för mycket tid på kommunikationsflödena och krigsstrategier under andra världskriget. Författarens tanke med detta är naturligtvis att visa hur oförberett Sovjetunionen var för krig. Faktum är att Sebag Montefiore lyckas så väl att beskriva den amatörmässiga ledningen och vapentillverkningen att man blir förvånad när krigslyckan vänder, tyskarna retirerar och ryssarna till slut går in i Berlin.

Förutom denna överdrivet långrandiga genomgång av krigsutbrottet är en annan nackdel med biografin att den beskriver så många olika personer att det är svårt att hålla ordning på dem alla, deras bakgrund och deras öden. Stalins ”hov” bestod av ett stort antal män och dessa byttes ut allteftersom de föll i onåd och nya män gjorde karriär. Mitt fokus är att förstå de övergripande skeendena och vad som drev Stalin och därför läser jag om dessa personer utan att försöka lägga alla namn på minnet.

Det är tack vare den lättillgängliga, drivna prosan och det intressanta ämnet jag aldrig tröttnar på denna bok. Jag blir fascinerad och skrämd över att dessa män kunde göra som de ville, åsamka så mycket lidande för sina medborgare, och ändå sitta kvar vid makten. Och jag tvingar mig själv att lyfta blicken till dagens världspolitik och börja fundera över var historien upprepar sig.

I slutet av mars 2017 ger Norstedts ut Sebag Montefiores Romanov – Den sista tsardynastin 1613-1918. Självklart finns denna bok på min önskeläslista.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Övernaturligt i svenska skärgården

Djupgraven av Camilla Sten & Viveca Sten. Bonnier Carlsen, 2016.

Djupgraven är första delen i Camilla och Viveca Stens rysarserie för slukaråldern. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter sjömansskrock och bäddar för sträckläsning.

Tuva har inte så mycket gemensamt med sina klasskompisar och håller sig mest för sig själv. Men trots det har hon alltid känt sig hemma i skärgården och på Harö, där hon bor. Hon kan alla kobbar, skär och och grund utan och innantill.

Men den här hösten har något förändrats. Människor försvinner spårlöst i havet, under vattenytan rör sig långa skuggor och övernaturliga väsen rör sig bland träden. Tuva börjar förstå att hon inte är som alla andra och att hon kanske kan göra något åt det som sker.

Jag älskar när skönlitteratur baseras på folktro, skrock och övernaturliga väsen, så det här var en bok som passade mig. Det är dels en spännande roman, men det är också en bra ungdomsbok som jag tror målgruppen (9 – 12 år) kan knyta an till. Djupgraven är nämligen också en bra skildring av hur det är att växa upp och känna sig annorlunda i ett litet samhälle. Även om boken riktar sig till yngre läsare så hade jag som vuxen behållning av att läsa den, och jag ser fram emot kommande böcker i serien.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Deckare i vardagsmiljö

Det havet gömde av Cecilia Lindblad. Hoi förlag, 2017.

I ett Sverige där man aldrig verkar få nog av den klassiska varianten av deckare har nu ytterligare en polis gjort entré. Monica Blom heter huvudpersonen i Cecilia Lindblads böcker, där mord och vardagsliv i dagens Sverige blandas. Nu i dagarna publiceras den andra boken om Blom, Det havet gömde.

När en kvinnofot hittas på stranden sätts Monica Blom och hennes kolleger in på fallet. Snart hittas resten av kroppen. Det är den försvunna frisören Angela som blivit mördad. I utredningen finner man att Angela nätdejtat. Kan mördaren vara någon hon fått kontakt via datingsiten?

Plötsligt finner poliserna en koppling till ett ouppklarat fall. För tjugo år sedan mördades en flicka i trakten och mördaren avslöjades aldrig. Hur hänger det ihop med mordet på den vuxna Angela?

Samtidigt inser Monica att någon förföljer henne. Hon vet vem han är och hon vet att han är farlig.

Själva definitionen av en deckare är att de uppehåller sig vid de mörka sidorna hos människor. Det handlar om hot, våld, mord. Det havet gömde kretsar kring mäns våld mot kvinnor. Vart Monica Blom än vänder sig är kvinnorna omgivna av män som gör deras liv otryggt och där det fysiska våldet är precis runt hörnet. Detta är ett sätt att sätta strålkastarljuset på ett reellt problem i dagens samhälle. Samtidigt blir det deprimerande att läsa om det, det är som en mörk skugga.

Precis som deckare skrivna av Camilla Läckberg och Ann Rosman varvas kriminalgåtan med svenskt vardagsliv på 2000-talet. Det handlar om ätstörningar, svartsjuka, nätdejting och parterapi.

Bokens handling går snabbt framåt och det finns spännande scener. Det kommer inte att bli några problem att arbeta om historien om Monica Blom till TV.

Det här är dock ingen bok för mig av den enkla anledningen att jag inte är förtjust i genren. För mig behöver en deckare ha en twist för att fånga mitt intresse, som till exempel Peter Mays böcker som utspelas på de isolerade Hebriderna eller Alan Bradleys där en elvaårig flicka löser mordgåtor. I annat fall föredrar jag faktaböcker om kriminalfall.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Många bra ungdomsböcker i mars

Det finns gott om bra ungdomslitteratur, och jag blir jätteglad när de kommer ett rejält tillskott till den samlingen nu i mars. De böcker jag ser mest fram emot är Jorden vaknar av Madeline Bäck och Tre feministiska sagor av Liliam Bäckman.

Mörk handel av Mary Hooper. Ges ut av Argasso.
Kortroman som utspelar sig i historisk tid – 1800-talets London. Gina är glad över sin nya tjänst som kökspiga på Villa Rose. Det är ingen dans på rosor, förstås, men betydligt bättre än livet på barnhemmet. Åtminstone tills husets unge herre får syn på Gina. Från och med då är Villa Rose inte längre den trygga plats hon hoppades på. Ensam på Londons gator är det bäst för en ung flicka att inte väcka någon uppmärksamhet, så Gina förvandlas till George. Hennes nya identitet leder till ett nytt hem och ett nytt jobb, men överallt omkring henne pågår ljusskygga affärer – och snart snubblar hon över en riktigt skum verksamhet.

Wink, Poppy, Midnight av April Genevieve Tucholke. Ges ut av Bonnier Carlsen.
En undflyende och förhäxande gotiskinspirerad roman. Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner. Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Midnight Hunt har varit kär i Poppy i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök. Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.

Jorden vaknar av Madeleine Bäck. Ges ut av Natur & kultur.
Uppföljaren till Vattnet drar. I ett litet samhälle i Gästrikland har ett kyrkoinbrott gått snett. Urgamla krafter har sluppit lösa i skog och vatten. Gränsen mellan levande och döda har suddats ut. Bara Gunhild, kvinnan i skogen, verkar veta vad det handlar om. Till sin hjälp behöver hon katter, blod, järn och två ovilliga och rädda ungdomar. Beata, som förlorat sin vän till de mörka krafterna, och Krister, barnbarnet som hon inte haft kontakt med. Han som verkar dela hennes syner och som plågas av sin länk till det som vaknat.

Vita Tigern av Christin Ljungqvist. Ges ut av Lilla Piratförlaget.
Äventyrsroman som blandar estetik från 1940-talet, grön högteknologi och skrot, med en framtid som varken är utopisk eller dystopisk, men precis som vår samtid brottas med frågor om integration och alla människors rätt till trygghet. Till hotell Vita Tigern i Göteborg kommer människor från hela världen, på flykt undan krig eller för att skapa ett bättre liv för sina barn. Avalon har vuxit upp här, lekt i lobbyn, hjälpt till i köket, hämtat resande från luftskeppen. På nyårsnatten brakar en svävare ner i isen vid Götaälvbron, och tillsammans med sina vänner börjar Avalon leta efter föraren. Men under sökandet snubblar hon över en familjehemlighet som visar sig större än hon ens kunnat föreställa sig.

Tre feministiska sagor av Lilian Bäckman. Ges ut av Rabén & Sjögren.
Tre feministiska sagor är en bok för både födda och ofödda feminister. I modern tappning serveras vi tre välkända sagor, här med namnen Curl-Lock, Systrarna Brr och Rosa rosen. En bok full av humor, kamplust och en och annan groda. Vart tar alla prinsar vägen? Kan det ha något med de tre rara tanterna i det lilla huset i skogen att göra? Kommer förbannelsen som Rosa rosen fick på sin första födelsedag att besannas? Och vad händer med mannen som försöker locka med sig den vassaste systern Brr under bron? Dessa frågor får svar när Lilian Bäckman tar oss med till de feministiska sagornas förlovade land.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Knivhugg mot brittiska överklassen

I fem självbiografiska romaner beskriver britten Edward St Aubyn sitt liv i en blandning av hejdlös ironi och scener som är plågsamma att läsa. De första tre kortromanerna har kommit ut i en samlingsroman, Romanerna om Patrick Melrose Volym 1.

Romanerna om Patrick Melrose – volym 1 av Edward St Aubyn. Albert Bonniers förlag, 2016.

I Glöm det möter vi den femårige Patrick på familjens gods i Frankrike. Den tablettknaprande mamman ger sig iväg till flygplatsen för att hämta de gäster som väntas till kvällens middag. Den aristokratiske pappan har för tillfället varken sin fru eller några vänner i närheten som han kan plåga med den sadism som lurar precis under hans förfinade yttre. Det leder till en dag vars trauma Patrick får leva med i resten av sitt liv.

När Patrick är i tjugoårsåldern dör hans pappa i New York och Patrick måste resa dit för att hämta hans aska. I Dåliga nyheter följer vi de gränslösa dagar han tillbringar där, dagar som helt handlar om hur han ska få tag på nästa fix, hans planering av när, var, hur och i vilken kombination han ska ta uppers och downers. Allt för att klara sig igenom vardagen.

Ytterligare ett antal år går och när vi möter Patrick i den tredje romanen Visst hopp, har han på något sätt blivit fri från sitt drogberoende. Vi följer honom och ett antal av hans vänner och bekanta när de ger sig ut på landet för en storslagen fest med Prinsessan Margaret som hedersgäst. Patricks tankar är upptagna av frågan om hur han ska kunna bli lycklig. Ligger svaret i möten med Anonyma Narkomaner eller i psykoterapi? Till slut bestämmer han sig för att berätta för sin bäste vän om det han utsatts för som barn och som han lovat sig själv att aldrig avslöja.

Jag uppskattar att dessa tre kortromaner om Patrick Melrose samlats i en volym. Det ger ett sammanhang att läsa de tre nedslagen i hans liv direkt efter varandra.

Den bild St Aubyn målar av brittisk överklass är inte vänlig, för att uttrycka det milt. Han verkar ha tagit ett destillat av aristokraternas allra sämsta karaktärsdrag; snobberi, elakheterna de vräker ur sig om alla som inte är närvarande för tillfället, pennalism och övergrepp på internatskolor, nedlåtenheten mot vad de ser som underklass. Allt detta skriver St Aubyn om med drypande sarkasm och ironi.

Den delen av historien är visserligen skrämmande för jag undrar om folk verkligen är på det sättet och tror att ja, det finns nog en hel del sådant, men St Aubyns nidbild är samtidigt roande.

Enbart skrämmande är dock Patricks upplevelser som maktlöst barn och som narkoman. Men det är här berättelsens hjärta finns, i ensamheten och rädslan mitt i en ståtlig villa och i misären på ett femstjärnigt hotell i New York. St Aubyns beskrivning av droghallucinationerna som hade honom i sitt våld en natt när pappans aska låg på TVn är något jag tidigare bara hört beskrivas i Trainspotting.

De två avslutande berättelserna i sviten utkommer i en samlingsroman på svenska 2017 och jag ser verkligen fram emot att få veta hur det går för Patrick.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.