Saga Miketinac är nominerad till Lilla Augustpriset med en text som handlar om sexuella övergrepp på barn. För Bibliophilia berättar hon mer om sin nominerade novell och om hur hon ser på framtiden.

Augustprisets webbplats kan du läsa Sagas och de andra texter som är nominerade till årets Lilla Augustpriset.

imageJag är 18 år gammal och uppväxt i lilla Ronneby, Blekinge. Jag tycker om att dansa, springa i skogen, dricka en kopp te med en kär vän samt ifrågasätta hur det här samhället vi lever i fungerar.

Gudrun, Simone, Sven och jag är en text om två bröder som utsätts för sexuella övergrepp av en familjemedlem. För mig handlar den framför allt om styrkan som finns i ett syskonskap. Texten började dock som en slags reflektion över våldtäktskulturen. Den berättar om någonting som drabbar människor, och i synnerhet kvinnor, varje dag, hela tiden, här och nu. 98% av förövarna är män. Kanske kan min text skapa utrymme för eftertanke och det var därför det kändes så viktigt för mig att skriva om det.

Att vinna Lilla Augustpriset skulle inte betyda lika mycket som det betydde att bli nominerad. För mig kändes nomineringen som det allra största. Men om mitt namn ropas upp på galan den 23:e kommer jag förmodligen skrika och råka välta ett bord eller något.

Jag har författardrömmar, men tycker det är läskigt att sätta upp mål för mitt skrivande. Jag tror att det får bli lite som det blir, för att slippa det ångestfyllda i att tvinga fram ord. Målet, om det måste finnas något, är väl att nå ut till så många människor som möjligt. Att säga det som jag behöver säga och som någon annan där ute kanske behöver höra.

/Saga Miketinac

Om styrkan som finns i ett syskonskap

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *