SPÖKRYTTARNA FRÅN ORDEBEC
Fred Vargas
Sekwa förlag, 2013
ISBN: 978-91-86480-77-6
(L’armée furieuse, 2011)

Recensent: Marika Mandrean

Spokryttarna

Hur ska man kunna motstå Kommissarie Adamsberg, den eftertänksamme polisen som lägger lika mycket möda på att ta hand om en misshandlad duva som på att hitta mördare? Som riskerar sin egen karriär för att förhindra att en förortskille åker dit för vad rikemansfolket gjort? Som associerar till söta och läckra honungskakor när han får syn på en attraktiv kvinna?

I Spökryttarna från Ordebec blir huvudpersonen Adamsberg, som jobbar som polis i Paris, uppsökt av en rädd liten dam från landet. Hon påstår att hennes dotter har övernaturliga gåvor och har fått ett varsel om att fyra personer där hemma kommer att dö en ond bråd död.

Det här är mitt första möte med Fred Vargas böcker och detektivromanerna med Adamsberg. Jag påstår ofta att jag inte tycker om deckare, men sedan hittar jag böcker som den här och inser att jag har fel.

Det är inte mordgåtorna i sig som är det intressanta för mig, den är bara den lilla extra spänningskryddan. För vad är en deckare av Fred Vargas typ egentligen? Det är historier om ett antal människor och deras inbördes relationer, historier om hur det samhälle de lever i påverkar dem och hur de vill påverka samhället.

Fred Vargas har skapat ett antal karaktärer som är svåra att glömma och humor är hela tiden närvarande. I en värld där det premieras att kunna rabbla precisa fakta och ta ögonblicksbeslut låter hon sin hjälte vara inkapabel att komma ihåg de små oviktiga detaljerna. Han får utstå kritik och hån för det. Men Adamsberg tar sig oavsett det den tid han behöver och kommer på sitt eftertänksamma sätt till slut fram till det viktiga: helhetsbilden.

Marika (1)

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Oemotståndlig fransk deckare

2 thoughts on “Oemotståndlig fransk deckare

  • Pingback: Sammanfattning januari 2014 | Bibliophilia

  • 06/02/2014 at 14:44
    Permalink

    Javisst är hon intressant, Vargas. Det gläder mig att boken omnämns så positivt. Den precisa miljö- och personbeskrivningen, den spänstiga och humoristiska dialogen, ordlekarna, den vindlande och ofta oväntade intrigen gör det mycket inspirerande att arbeta med hennes text. Jag saknar uppgift om översättarnamn: Marianne Öjerskog. Som upphovsman till den svenska texten är det viktigt för mig att nämnas i samband med verket, lika viktigt som för författaren, förlaget, recensenten.
    Vänliga hälsningar, Marianne Öjerskog

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *