En dimma av oförklarlig skräck och overklighetskänsla hänger över historien om den lilla familjen som åker till landet för en semesterhelg i sensommarens värme. Samhället är tomt på folk när semesterfirarna lämnat men de som är kvar verkar hotfulla. Vad döljer sig under vattenytan på sjön Maran och vad händer egentligen ute på ön? Caroline Eriksson fortsätter i De försvunna att skapa riktigt bra psykologiska thrillers.

De försvunna av Carolina Eriksson. Forum bokförlag, 2015.

Greta, Alex och dottern Smilla gör en utflykt till den lilla ön i sjön Maran. Medan Greta stannar i båten tar Alex med sig Smilla för att utforska ön. De är fulla av glädje, livslust och nyfikenhet, allt är ett äventyr för en liten flicka och pappa Alex är med på noterna.

Men Alex och Smilla kommer aldrig tillbaka till båten. Greta väntar och väntar. Till slut ger hon sig ut och letar, men ön är folktom. Vart har Alex och Smilla tagit vägen? Greta blir alldeles ifrån sig och ger sig ut på jakt efter dem. Hon blir misstrodd, hotad och känner en annalkande fara varthän hon ser. Hon förstår inte vad som pågår, och hur två människor bara kan försvinna från en liten ö. Till slut vet hon inte vad som är verklighet och vad som är hallucinationer.

Men snart ska det mesta klargöras, för faran nalkar sig. Men kommer den utifrån eller mynnar den från Greta själv?

Spänning, fara och drag av skräckhistoria

På Bibliophilia har både jag och Andrea tokhyllat Caroline Erikssons tidigare två verklighetsbaserade mordhistorier Djävulen hjälpte mig och Inga gudar jämte mig.

De försvunna är en något annorlunda bok. Till exempel är den rakt igenom fiktiv, den utspelas i nutid, den fokuserar på känslan av fara och har drag av skräckhistoria i sig. Det är en riktigt bra bok som inger samma spänning som Kvinnan på tåget och Gone Girl och har blivit en säljsuccé utomlands.

Jag är i grund och botten snarare en fantast av historiska romaner än av skräckhistorier, varför jag föredrar Erikssons tidigare romaner framför De försvunna. Men det är riktigt orättvist att göra den jämförelsen eftersom De försvunna i jämförelse med vad som helst, förutom Caroline Erikssons egna romaner, är en riktig höjdare.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

När overklighetens dimma ligger tung
Taggar:                                             

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *