Ingen kan ha undgått att det förra året, 1918, var 100-års jubileet av Ingmar Bergmans födelse. Det har uppmärksammats genom artiklar, filmer, TV-serier och events.

De oroliga av Linn Ullman. Albert Bonniers förlag, 2016.

Utan att ha följt med i allt har jag fått uppfattningen att bilden av Bergman blivit mer nyanserad. Inget har ruckat på synen på honom som det konstnärliga geniet. Men man har nu vågat prata om hans personliga drag där kärlek och omtanke kunde bytas till vrede, tystlåten mobbingen och oförsonlighet.

I dottern Linn Ullmanns bok, De oroliga, finns självklart den nära familjens syn på Bergman. Här finns ömheten över den gamle mannens skörhet, blandad med den rädsla som levde kvar i henne för att bryta mot hans regler.

Men De oroliga är inte en renodlad biografi över Bergman. Det är en uppväxthistoria från en liten flicka med två kända konstnärer som föräldrar, och en bild över hur relationen med föräldrarna förändras över åren. Hur det är att se sina föräldrar, som tidigare varit så starka och oövervinnerliga, bli svaga och sjuka.

Välskriven, intressant och insiktsfull

Linn Ullmans mamma Liv Ullman, skådespelare och regissör, spelade Kristina i Utvandrarfilmerna efter Vilhelm Mobergs böcker och fick därefter möjlighet att göra karriär i USA, i filmer och Broadwayuppsättningar.

Linn Ullmans uppväxt var alltså inte som alla andras. Föräldrarna hade inga nio till femjobb, de kunde inte lämna sitt arbete bakom sig när de kom hem, deras konst arbetade alltid inom dem.

Men medan Linn träffade Bergman en månad om året, då hon åkte till Fårö på sommaren, så var modern den fasta punkten, den riktiga föräldern. Det märks tydligt av författarens berättelse att hon var hårt fästad vid modern. Modern var tryggheten och dennas oregelbundna liv som skådespelare påverkade Linn Ullman. Fadern fanns inte i vardagen.

Linn Ullman reagerar över hur olika omvärlden såg på föräldrarna. De dömde Liv Ullman, ogift mor som istället för att vara hemma och ta hand om barnet reste på inspelningar och jobbade kvällar på teatern. Medan fadern Bergman … tja han var ju man och stor konstnär, klart han måste få arbeta och ge världen sina geniprodukter.

De oroliga är inte någon ren biografi. Medan barndomen diskuteras noggrant, den är grunden till allt, så sker sedan något med dispositionen. Modern Liv Ullman blir osynlig och det är den gamle förvirrade Bergman och Linns relation med honom de sista åren av sitt liv som står i fokus.

Linn Ullman berör några väldigt privata delar av sitt och sina föräldrars liv. Faderns sämre sidor kommer också fram. På det sättet är boken utlämnande. Men hon går en fin balansgång och det som med andras ord kunnat bli en anklagelseakt blir aldrig det. Här finns ingen dold aggression mot föräldrarna. Det blir en vuxen kvinnas balanserade berättelse över sig själv och sin barndom. En berättelse där föräldrarna inte är perfekta men där en insikt finns om att ingen människa är ofelbar.

Jag läste för en tid sedan Anita Haglöfs bok Jag var Ingmar Bergmans hushållerska. Att jag började läsa dottern Linn Ullmans bok var ett medvetet val för att få olika personers perspektiv. Deras relation med Bergman var så olika den andras; den ena anställd, den andra dotter. Jag tänkte att det kunde bli balans att läsa båda.

När jag jämför böckerna kan jag konstatera att deras bilder av Bergman ändå är likartade. Här finns en ömhet mot Bergman samtidigt som de berättar om hans maktfullkomlighet och strikta regelverk.

De oroliga är välskriven, intressant och insiktsfull i den mänskliga psykologin. Bergmanåret är slut och jag känner att jag fått en nyanserad bild av nationalhelgonet och kan gå vidare till andra outforskade ämnen.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

När föräldrarna måste delas med världen: De oroliga

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *