För ett par år sedan fick TV-serien Djävulsdansen stor uppmärksamhet. Ämnet var missbruk men för en gångs skull inte ur missbrukarens perspektiv. Det vill säga fokus var inte på varför någon missbrukar, hur det påverkar dennes liv eller hur missbruk kan behandlas. Istället lyftes frågan om vad en persons missbruk innebär för den som står vid sidan av och älskar en person som mest av allt älskar sin ”drug of choice”.

Djävulsdansen av Söderlund & Lundell. Bladh by Bladh, 2015.

Med tanke på hur många narkomaner och alkoholister som finns i Sverige och att de alla har ett nätverk av familj, släktingar, vänner och kolleger omkring sig förstår man att missbruk är ett problem som berör många. TV-seriens två programledare Ann Söderlund och Sanna Lundell har därför också kommit ut med boken Djävulsdansen.

En självhjälpsguide

Som den fullständiga titeln, Djävulsdansen – Bli fri från medberoende, anger är boken skriven som en självhjälpsguide. De båda författarna har egna personliga erfarenheter av hur det är att ha en nära relation till en missbrukare och vill hjälpa andra att komma ur det emotionella och praktiska kaos det kan leda till.

Första delen beskriver vad medberoende är och vad det gör med en person men diskuterar även forskningsrön om missbrukspersonligheter och processen mot ett djupt beroende, något som kan ta många år. Andra delen handlar om hur man kan bryta de destruktiva livsvillkoren det är att styras av en annan persons drickande/knarkande.

Intressant och lärorik, men saknar konkreta exempel

Alkoholism och narkomani finns runt omkring oss. Ibland är det vi själva som har problem med att kontrollera intaget, ibland ser vi oroligt men lite på avstånd på hur någon annan verkar gå ner sig, och ibland är det dem vi bryr oss allra mest om som styrs av ett beroende. Eftersom detta är ett sådant utbrett problem, som vi alla stött på i en eller annan form, ville jag som missade TV-serien, passa på att lära mer.

Själva självhjälpsdelen är inte intressant för mig och jag vet inte hur jag ska uppfatta Söderlund/Lundells hurtfriska tillrop och peptalk. Antagligen är det de som redan förstått att de måste göra något med sitt liv som läser en sådan här bok och kanske kan motivationsdelen hjälpa dem på vägen.

Författarna talar mycket om hur den missbrukandes beteende och manipulation leder till att absurditeter blir helt normala för den medberoende. Jag skulle ha önskat konkreta exempel på det för att förstå bättre. Samtidigt inser jag att Söderlund/Lundell går en balansgång för att inte lämna ut sina familjemedlemmar. Säkert hade det dock kunnat göras utan att bli för personliga.

Slutsatsen är dock att det här är en intressant och lärorik bok som gör mycket för att tvätta bort den stämpel av skam som ofta häftar vid missbrukares familjer.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

När absurditeten normaliseras
Taggar:                                                 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *