Detta är en gästrecension av Marika. / Andrea

Broder Daniel är det största som finns, reklamare är hjältar och popband blir stora i Japan innan de är kända på hemmaplan när bokens huvudperson på 90-talet möter vuxenlivet.

23 år gammal möter han sin första kärlek och hamnar i ett intensivt förhållande med en äldre kvinna. Samtidigt startar han ett band med barndomsvännen och det är bara en tidsfråga innan de kommer att slå igenom.

Men vems liv går alltid på räls?

Kvinnan han älskar visar sig vara alkoholiserad och den karismatiske vännen får hybris och blir bandets despot. Under en turné i Japan ställs allt på sin spets.

Berättelsen och romanen flyter dock fram som på räls och det är svårt att lägga den ifrån sig. Man vill veta hur det går. Att huvudpersonen, enligt bokens titel, skulle vara ryggradslös håller jag inte med om. Vem vet alltid hur man ska bete sig när man fortfarande letar efter sin egen väg i livet? Men han uppfattar sig själv så eftersom han är självkritisk.

Det här är en roman om att växa upp, om att se alla livets möjligheter ligga framför sig och om att möta sina första nederlag.

Text: Marika Mandrean

Titel: Mannen utan ryggrad
Författare: Peo Bengtsson
Förlag: Norlén & Slottner
ISBN: 978-91-86859-49-7

Gästrecension: Mannen utan ryggrad av Peo Bengtsson

En reaktion på “Gästrecension: Mannen utan ryggrad av Peo Bengtsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *