2013 skakades världen av nyheten om att tre kvinnor hållits fångna som sexslavar av en man i Cleveland, USA. Efter åratal i fångenskap hade en av dem lyckats smita ut på gatan och larma polisen. Hjälpen kom och de tre kvinnorna blir fria. Slutet gott, allting gott. Eller?

Elva år i fångenskap av Michelle Knight. NoNa, 2015.

På Bibliophilia har vi tidigare uppmärksammat Elva år i fångenskap: kidnappad, inlåst och bortglömd av Michelle Knight, en av de utsatta kvinnorna.

Läs gärna recensionen Andrea skrev här.

Nu har även jag läst boken och den berör mig så mycket att jag vill påminna om den.

Varför? Jo, bara några sidor in visar det sig att Michelle Knight egentligen aldrig haft en ärlig chans i livet. Hennes uppväxt präglas av frånvarande föräldrar, ett hem där allsköns ”släktingar” med drog- och alkoholproblem går ut och in, där kriminalitet florerar och där Michelle Knight från en tidig ålder blir sexuellt utnyttjad.

Så kommer då den fatala dagen när Michelle Knight har bråttom till ett möte på socialen där hon ska diskutera besöksrätt till sin älskade son. Hon tackar ja till att få lift av en man hon känner igen som pappa till en skolkamrat. Mannen är Ariel Castro. Detta blir Michelle Knights sista ögonblick i frihet. Plötsligt befinner hon sig i Castros hus, fastkedjad.

När så, elva år senare, de tre kvinnorna befrias, börjar nästa kapitel i deras liv. Amanda Berry och Gina DeJesus åker hem till sina föräldrar. Michelle Knight vägrar träffa sina. Hennes familj har inte letat efter henne, hon har aldrig känt att föräldrarna älskat henne, hennes son har adopterats bort. Vilken sorts liv ska Michelle Knight skapa åt sig själv?

Vi pratar gärna nedlåtande om ”white trash”, USA:s fattiga vita befolkning. Elva år i fångenskap får mig att se andra sidor av problemet, och den väcker medkänsla. De här barnen har inte mycket till chans i livet. Att Michelle Knight sedan skulle råka ut för en vidrig person som Castro, ja det får mig att bli ledsen på riktigt.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Livsöde som gör ont
Taggar:                                                                 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *