Freja av Johanne Hildebrandt. Forum bokförlag, 2016 (först utgiven 2002)

Myter, sagor och trosuppfattningar; alla har de sin begynnelse någonstans. Men varifrån berättelserna kommer och hur mycket sanningshalt som finns i dem är oftast höljt i historiens dimmor. Det ger en stor frihet att tolka dem, något som Johanne Hildebrandt har använt sig av i Freja – Sagan om Valhalla.

I Vanaheim, för länge länge sedan, dyrkas Gudinnan. Hon är naturens och läkandets gudinna som står för skörd, mat och överlevnad. Prästinnorna är därför en viktig del av samhället då de har hand om blodsoffer till henne. Bland prästinnorna växer Freja upp. Hon är dotter till drottningen och spås en lysande framtid som prästinna.

Men plötsligt kommer nyheten att ett nytt folk vandrat in som gör räder mot Vanaheims invånare. De leds av den brutale Oden som till sin hjälp har schamanen Loke och den krigiske sonen Tor. Vanaheim kan inte tillåta detta skövlande och mördande och kriget mellan de två stammarna är ett faktum.

När prästinnan Freja och krigaren Tor möts slår det gnistor. Men kärlek mellan dem verkar omöjlig. De är inte bara fiender i ett pågående krig. De står också för olika uppfattningar i tro och samhällsordning i denna brytpunkt mellan den matriarkaliska tillbedjan till De Stora Modern och den patriarkaliska erövringsbenägna Asatron.

Ett hejdundrande historiskt äventyr

Jag uppskattar verkligen Hildebrandts fantasi och lek med den gamla nordiska mytologin som kommer till uttryck i Freja. Asatron är en del av vår historia och att den inte glöms bort utan fortsätter att vara en del av vårt arv genom denna typ av fria tolkningar ser jag som positivt.

Freja är en hejdundrande historia med äventyr, krig, kärlek, övernaturliga händelser och sex. Allt går i en rasande fart och är mycket lättläst vilket gör boken till bra semesterlektyr.

Med det sagt är det dock mycket i historien som ter sig naivt och lite barnsligt. Personporträtten tenderar till att dela upp människor som onda eller goda, grundstenar i Vanaheims samhällsliv är avund och sex. Detta gör att Freja emellanåt ter sig som en kvalitativt bättre version av Sagan om Isfolket eller som en nordisk version av Grottbjörnens folk.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Lekfullt om nordisk mytologi
Taggar:                                                                         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *