I fem självbiografiska romaner beskriver britten Edward St Aubyn sitt liv i en blandning av hejdlös ironi och scener som är plågsamma att läsa. De första tre kortromanerna har kommit ut i en samlingsroman, Romanerna om Patrick Melrose Volym 1.

Romanerna om Patrick Melrose – volym 1 av Edward St Aubyn. Albert Bonniers förlag, 2016.

I Glöm det möter vi den femårige Patrick på familjens gods i Frankrike. Den tablettknaprande mamman ger sig iväg till flygplatsen för att hämta de gäster som väntas till kvällens middag. Den aristokratiske pappan har för tillfället varken sin fru eller några vänner i närheten som han kan plåga med den sadism som lurar precis under hans förfinade yttre. Det leder till en dag vars trauma Patrick får leva med i resten av sitt liv.

När Patrick är i tjugoårsåldern dör hans pappa i New York och Patrick måste resa dit för att hämta hans aska. I Dåliga nyheter följer vi de gränslösa dagar han tillbringar där, dagar som helt handlar om hur han ska få tag på nästa fix, hans planering av när, var, hur och i vilken kombination han ska ta uppers och downers. Allt för att klara sig igenom vardagen.

Ytterligare ett antal år går och när vi möter Patrick i den tredje romanen Visst hopp, har han på något sätt blivit fri från sitt drogberoende. Vi följer honom och ett antal av hans vänner och bekanta när de ger sig ut på landet för en storslagen fest med Prinsessan Margaret som hedersgäst. Patricks tankar är upptagna av frågan om hur han ska kunna bli lycklig. Ligger svaret i möten med Anonyma Narkomaner eller i psykoterapi? Till slut bestämmer han sig för att berätta för sin bäste vän om det han utsatts för som barn och som han lovat sig själv att aldrig avslöja.

Jag uppskattar att dessa tre kortromaner om Patrick Melrose samlats i en volym. Det ger ett sammanhang att läsa de tre nedslagen i hans liv direkt efter varandra.

Den bild St Aubyn målar av brittisk överklass är inte vänlig, för att uttrycka det milt. Han verkar ha tagit ett destillat av aristokraternas allra sämsta karaktärsdrag; snobberi, elakheterna de vräker ur sig om alla som inte är närvarande för tillfället, pennalism och övergrepp på internatskolor, nedlåtenheten mot vad de ser som underklass. Allt detta skriver St Aubyn om med drypande sarkasm och ironi.

Den delen av historien är visserligen skrämmande för jag undrar om folk verkligen är på det sättet och tror att ja, det finns nog en hel del sådant, men St Aubyns nidbild är samtidigt roande.

Enbart skrämmande är dock Patricks upplevelser som maktlöst barn och som narkoman. Men det är här berättelsens hjärta finns, i ensamheten och rädslan mitt i en ståtlig villa och i misären på ett femstjärnigt hotell i New York. St Aubyns beskrivning av droghallucinationerna som hade honom i sitt våld en natt när pappans aska låg på TVn är något jag tidigare bara hört beskrivas i Trainspotting.

De två avslutande berättelserna i sviten utkommer i en samlingsroman på svenska 2017 och jag ser verkligen fram emot att få veta hur det går för Patrick.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Knivhugg mot brittiska överklassen
Taggar:                                         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *