Av en ren slump kom det sig att jag inom loppet av ett par månader läste två böcker inom olika genrer men skrivna av en och samma författare, amerikanska Kathryn Harrison.

I en second hand affär hittade jag romanen De röda skorna. Här möter vi i Kina under sent 1800-tal den lilla flickan May vars mormor vill att traditionerna ska följas. Därför lindar hon Mays fötter, en händelse som kommer att påverka hela Mays liv. Hennes fötter må ha stympats men traumat gör att May kommer att kämpa hårt för att nå det liv hon vill leva.

Efter att som väldigt ung ha blivit bortgift med en äldre man tar hon saken i egna händer. Hon rymmer sin fängelseliknande tillvaro och tar sig till Shanghai. En vacker kvinna utan pengar eller släkt att lita till har inte så många val, hon blir prostituerad och möter på bordellen alla sorters perversioner. Men det är också där hon träffar den vänlige Arthur, vars hustru hon blir, och får genom honom en familj att bli en del av. Arthurs systerdotter Alice blir ett substitut till en dotter för May. De två har samma självständighet men helt olika saker att kämpa emot.

När jag ett tag senare gick och kikade på böckerna under kategorin ”rättsfall” på biblioteket stannade min blick på Medan de sov – en undersökning om mordet på en familj. Detta är en analys av en verklig familjetragedi i en amerikansk småstad. En natt tog tonårige Billy sitt basebollträ och slog ihjäl sina föräldrar medan de sov. Eftersom lillasyster Becky vaknade och ville till sin mamma, som låg blodig i sängen, slog Billy ihjäl även henne.

Två familjemedlemmar överlevde natten; Billy och hans sextonåriga syster Jody. Harrison är intresserad av två saker:

  • Varför mördade Billy sina föräldrar och systern?
  • Hur påverkade mordnatten, gränslinjen mellan före och efter, Billys och Jodys liv?

Romanen De röda skorna och dokumentären Medan de sov är som synes helt olika vilket även påverkar språket. Samtidigt är de tematiskt lika, då båda handlar om det våld människor utsätter varandra för. De är brutala, rakt på sak men gottar sig inte i långrandiga beskrivningar av våld. Men kanske är det så att just att det är korta omnämnanden, så gör de ett större, mer bestående intryck på läsaren.

Medan jag inte har något negativt att säga om författarskapet i den påhittade historien om May har jag invändningar mot hur Kathryn Harrison hanterar dokumentären om föräldramördaren Billy. Vi pratar här om en verklig händelse, en tragedi för en hel familj, där de överlevande fortfarande måste hantera det som hände.

Visst gör Harrison det som förväntas och beskriver vad som skedde före, under och efter dådet. Men hon låter sitt eget förflutna spela en roll för berättandet och drar paralleller mellan sina egna trauman och de Jody, den överlevande systern, upplevde.

Kathryn Harrison har i sin författarkarriär på olika sätt skrivit om hur hennes far utnyttjande henne sexuellt. I Kyssen beskriver hon hur fadern tar steget att inleda en incestuös relation med henne när hon var tjugo år. För henne är livet uppdelat i före och efter vägdelaren när fadern kysste henne, inte som man kysser en dotter, utan som man kysser en kvinna.

När jag lånade Medan de sov var det rättsfallet jag var intresserad av, inte Harrisons liv. Dessutom psykologiserar Harrison något extremt i boken om Billy och Jody och deras trasiga familj. Antagligen har Harrison själv tillbringat många timmar hos psykoterapeut för att komma över sin pappas övergrepp. Nu går hon loss med diverse teorier för att se samband mellan händelser och drömmar Billy och Jody haft, och morden.

Jag är själv intresserad av psykologi och tycker det är både viktigt och intressant att förstå vad som får oss människor att bete oss som vi gör. Harrison går dock så långt att hon ser samband som faktiskt inte finns, grundat på tidslinjen, och hennes teorier känns ibland mycket långsökta.

Efter att ha läst dessa två böcker av Kathryn Harrison kommer jag fram till att jag är ointresserad av att läsa hennes självbiografiska böcker, som jag tänker mig är mycket introspektivt analyserande. Vill jag läsa om rättsfall, true crime, kommer jag att välja en anan författare.

Däremot är jag intresserad av hennes övriga romaner. Och plötsligt inser jag att jag faktiskt har läst fler romaner av henne! Jag är inte särskilt bra på att komma ihåg namn så jag gjorde först inte kopplingen till de två böcker jag precis läst och den mycket intressanta men annorlunda skrivna Rasputins dotter som även recenserats här på Bibliophilia.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Kathryn Harrison – författare med brett register

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *