När Natascha Kampusch som tioåring var på väg till skolan kidnappades hon av en man. Hon blev hans fånge, benämndes som hans slav, utstod fysisk och mental misshandel och utnyttjades sexuellt. Efter åtta år lyckades hon fly. Världen stod öppen, hon kunde återförenas med sin familj, bestämma över sig själv, leva ett normalt liv i frihet. Men hon upptäcker att det inte är så lätt att kasta av sig sitt förflutna.

10 år i friheten av Natascha Kampush. Albert Bonnier förlag, 2016.

10 år i frihet är Natascha Kampusch berättelse om vad som hände efter att hon lyckats fly från gärningsmannens fångenskap. Det är berättelsen bakom rubrikerna och medieexponeringen världen över. Jag kommer själv ihåg samtalen på lunchrasten på jobbet när vi läste och förfasades över hur en människa (gärningsmannen) kan bete sig på det sättet och chocken över att en liten flicka skulle behöva utstå något sådant. Samtidigt var det en historia med ett lyckligt slut: Natascha Kampusch hade lyckats fly och kunde nu leva sitt liv.

Men Natascha Kampusch blev i hemlandet Österrike snart en omtvistad person. Hon ifrågasattes för sina uttalanden och sina handlingar. Man frågade sig varför hon inte visade ett större hat mot gärningsmannen, varför hon inte grät i TV, varför hon dök upp i media om och om igen. Och berättade hon verkligen hela sanningen?

Inte villig att leva upp till allmänhetens förväntningar

Medan 3096 dagar var berättelsen om brottet Natascha Kampusch utsattes för är den nyutkomna biografin 10 år i frihet hennes svar på anklagelserna som riktats mot henne, hon som är ett brottsoffer.

Efter att ha läst båda böckerna om Natascha Kampusch öde är det tydligt att hon inte är en person som är villig att leva upp till allmänhetens förväntningar på hur hon ska vara och hur hon ska uppföra sig. Utan att vara psykologiskt utbildad tror jag att detta är en kärna i hennes personlighet som växt sig starkare genom att hon under fångenskapen varit i en beroendeställning till gärningsmannen och att detta personlighetsdrag hjälpt henne överleva mentalt.

Nu, när hon själv faktiskt kan styra över sitt liv, uppfattas hon som kantig och kall av media när det egentligen handlar om att hon inte vill att hennes öde ska gå från att bestämmas av en psykopat till att bestämmas av media.

Boken Kampuschs svar mot kritiken

När Natascha Kampusch flydde var detta som sagt en världssensation. Media trängdes utanför polisstationen och sedan utanför sjukhuset där hon lades in. Hennes förklaring till att hon gav intervjuer är att hon inte ville att hennes berättelse skulle ägas av någon annan. Hon ville ge sin egen version, samtidigt som hon hoppades få bli lämnad ifred om hon uttalade sig. Det blev inte riktigt så.

10 år i frihet ger upphov till många frågeställning som är värda att tänka över. Vad händer med en människa som utsätts för den vidriga behandling Natascha Kampusch utstod? Kan man lämna så traumatiska saker bakom sig utan att få men som påverkar en? Varför vill vi veta alla skrämmande detaljer i ett brott? Har vi rätt att gräva i så privata saker? Varför vänder vi oss så lätt emot brottsoffer (det klassiska ”hon bad om det”)? Därför är 10 år i frihet mer än en historia om ett specifikt brott och mer än Natascha Kampusch svar mot kritiken som riktats mot henne.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Kan livet bli normalt efter en barndom i fångenskap?
Tagged on:                             

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *