Att alla människor har både goda och dåliga sidor vet vi. Men vad händer när en människa geniförklaras och hans omgivning underdånigt följer hans minsta nyck? När ingen vågar sätta gränser då hans dåliga sidor tar över? Anita Haglöf lärde känna Ingmar Bergman när hon jobbade i Dramatens reception. Hon jobbade sedan under åtta år som hans hushållerska, både i hans hem i Stockholm och på Fårö. Hon fick på nära håll se de olika facetterna i hans personlighet; geniet på Dramaten, den ensamme och ångestfyllde gamle mannen och despoten som totalt styrde hennes liv. I Jag var Ingmar Bergmans hushållerska skriver Anita Haglöf tillsammans med Håkan Lahger ner sin historia.

Jag var Ingmar Bergmans hushållerska av Anita Haglöf & Håkan Lagher. Lind & co, 2018.

Anita Haglöf vann Ingmar Bergmans förtroende när hon, vid sidan av sitt jobb i Dramatens reception, började ge zonterapi till Dramatens personal. När Bergmans hustru Ingrid gick bort behövde han någon som tog hand om hans hem. Anita hade då misslyckats med att vara egenföretagare och såg anställningen som något tryggt.

Men det visade sig att Bermans och Haglöfs relation skulle bli mycket destruktiv för henne. Bergman ville ha sitt hem på ett visst sätt och detaljstyrde allt ifrån matvaror och bäddning.

Haglöf visste aldrig hur hon skulle bemötas; med vänlighet eller aggressivitet. Hon kunde heller aldrig i förväg räkna ut vad som skulle trigga hans ilska och elakhet. Det gjorde att Haglöf ständigt levde under press.

Om makt och underkastelse

Ingmar Bergman är den klarast lysande stjärnan på den svenska film- och teaterhimlen och är internationellt erkänd. Det har alltså skrivits spaltmeter om hans yrkesliv. Privatlivet var trassligt med många kvinnohistorier, olika barnkullar och analyserande av barndomen. I stort har dock Bergmans person behandlats med respekt grundad på hans yrkesgärning.

När Anita Haglöf nu berättar sin historia kommer en annan sida av Bermans personlighet fram. För läsaren blir det tydligt att kombinationen geni som alltid får som han vill och tjänarinna med icke-intellektuella arbetsuppgifter och dålig självkänsla är synnerligen dålig.

Det som lyser fram i historien är att Haglöf konstant tassar på tå, försöker göra Bergman nöjd och börjar förakta sig själv för detta. Hon kämpar för att behålla sin värdighet medan Bergman, vars hem hon arbetar i, vill ha allt på sitt sätt och ser henne enbart som ett redskap för att nå det.

Jag hoppas att den bild av arbetsgivare-arbetstagare som lyser fram hör till det förgångna. Meetoo-rörelsen hade definitivt haft en hel del att säga om Bergman.

Haglöf själv säger att hon berättar sin historia för att kunna bearbeta den och komma vidare. Vi behöver ha med oss att det är hennes perspektiv som kommer fram, Bergman har ingen talan. Men boken är ingen skvallerbok, ger inget sken av att vilja svartmåla en känd person.

För mig är detta en tragisk berättelse om makt och underkastelse där ingen av dramats två karaktärer mår bra av sin inbördes relation.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Geni och despot – Ingmar Bergmans hushållerskas berättelse
Taggar:                         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *