I populära och rosade debuten Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson mötte vi Emma, en ung tjej på drift i livet. Å ena sidan är hon en driven karriärist, å andra sidan utmattad av de höga krav hon ställer på sig själv. Hon har å ena sidan självförtroende och tar för sig, men lyckas å andra sidan alltid välja killar som får henne att må dåligt. Men hon vill lösa sina problem och det har hon nu jobbat på i inte mindre än tre romaner. Jag har precis läst den senaste Änglarna dansar i gryningen.

Ett år har gått sedan Emma följde pilgrimsleden i Spanien. Tillbaka i det vanliga livet i Sverige försökte hon följa sina nya insikter och bryta sina mönster. Men det gick inte så bra så snart flydde hon till Gotland för att hitta tillbaka till sinnesfriden hon kände under vandringen. Mötena med två väldigt olika män på Fårö gjorde henne dock ännu mera splittrad och när vi möter henne i Änglarna dansar i gryningen står hon inför en definitiv förändring i livet.

Är ett förhållande med finansmannen Alex lösningen på hennes problem? Eller samtalen i terapisoffan? Att fly bort är dock naturligt för Emma varför hon tar chansen när hon får möjlighet att träffa gamla vänner på Mallorca. Men inte heller det är svaret. Tryggheten väntar dock runt hörnet.

Trovärdiga romaner

Davidssons böcker är trovärdiga på det sättet att allting inte bara löser sig efter att en person fått självinsikt. För visst är det så att vi först agerar utan att tänka efter och kanske inte förstår varför vi mår dåligt eller känner ett obehag.

Nästa steg blir att förstå att våra egna val kanske inte är de som är bra för oss och att vi behöver handla annorlunda. Sedan börjar vi jobba på att förändra oss, kanske börjar vi träna, byter jobb eller bryter med en vän som får oss att må dåligt. Men det är inte så lätt att förändra oss själva och våra liv. Ibland kan det ta många försök innan vi faktiskt lever som vi vet att vi borde leva för att vara lyckliga och må bra.

Och det är det jag menar med att Davidssons böcker är trovärdiga. Emma kom till självinsikt redan i bok 1 men trots goda intentioner föll hon pladask ner i gamla beteendemönster både i bok 2 och bok 3. Någonstans har jag hört att bok 3, Änglarna dansar i gryningen, ska vara den sista boken om Emma. Om det stämmer kommer alltså Emma inte att hantera sina helt uppenbara faderskomplex.

Besviken på boken två och tre

Jag tyckte väldigt mycket om den inledande boken Under Vintergatans alla stjärnor. Den var något nytt, handlade om en helt vanlig svensk tjejs problem. Den fick mig sugen på att ge mig ut på vandring då berättelsen om Emmas färd längs Camino de Santiago de Compostela var så inspirerande.

Men uppföljaren Pensionatet vid världens ände gjorde mig besviken och likadant är det med tredje och sista (?) boken.

Emma är inte en person jag kan identifiera mig med eller sympatisera med. Hennes val är dåliga och hon verkar drivas av sina känslor till en punkt där det blir tråkigt att höra om det. Därför har jag personligen inget intresse av att se hur det går för Emma trots att hon ännu inte löst sina problem. Låt henne gömma sig i sin äldre mans trygga famn eftersom hon inte vågar vara tillsammans med en jämbördig.

Till dem som ännu inte bekantat sig med Davidssons böcker om Emma rekommenderar jag därför att läsa första boken Under Vintergatans alla stjärnor och strunta i de två andra.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Har Emma löst sina problem?
Taggar:                                                             

2 reaktion på “Har Emma löst sina problem?

  • 24/07/2017 kl. 19:21
    Permalänk

    Hej! Jag läser ofta er blogg. Gillar den mycket.
    Men nu har jag en fråga på din recension, och jag har inte läst boken i fråga, jag läser nästan bara thrillers. Men som thrillerläsare ställer jag mig denna fråga: Om man har en karaktär som alltid gör de rätta valen, och är alltigenom förnuftig, hur kul och spännande är det? Ingen kritik av din recension alls. Du bara fick mig att tänka till. Det är verkligen en ärlig fråga.

    Svar
    • 25/07/2017 kl. 17:12
      Permalänk

      Hej Mariette, vad roligt att du läser våra tankar kring böcker!

      Din reflektion är väldigt intressant och jag håller helt med dig. Det skulle inte bli mycket till berättelse och antagligen tråkigt om karaktärerna alltid gjorde rätt och aldrig råkade ut för missöden som de hanterar mindre bra.

      Du skriver att du läser mycket deckare och thrillers och en vanligt förekommande karaktär är poliskommissarien som är supersmart, ser det som undgår andra och ihärdigt jobbar för att lösa sina fall och ge mordoffren något slags upprättelse.

      Men medan hen är så duktig på sitt jobb är hen ofta självdestruktiv privat; äter för mycket, dricker för mycket, missköter sina privata relationer. Och visst tycker vi ofta mer om hen just för att det är en människa av kött och blod med både bra och dåliga sidor?

      En av mina favoritkaraktärer är Scarlett O’Hara i Borta med vinden, en riktigt bortskämd, ytlig och egoistisk person. Men samtidigt är hon en fighter som alltid kämpar vidare.

      Vad gäller Davidssons böcker om Emma så tyckte jag som sagt mycket bra om första boken och jag ger Davidsson cred för att hon skapat en så levande karaktär och för att böckerna är som i livet, allt löser sig inte direkt efter en självinsikt och Emma får kämpa på. Men efter tre böcker där berättelsen i princip upprepas i olika omgivningar tillsammans med att jag inte kan identifiera mig med karaktären, blev det i detta fallet nog för min del.

      Det blev långt det här men din fråga fick mig att tänka till!

      Tack och ha det gott!

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *