Vi har nu kommit till del två i våra inlägg om romaner där författare spunnit vidare på verkliga brott och fokuserar på att förstå människorna bakom tidningsrubrikerna och ge sin version på svaret på den klassiska frågan ”Varför?”.

Joyce Carol Oates författarskap är känt för ett antal saker:

– Hon är extremt produktiv. Enligt hennes kritiker är hon alltför produktiv för att kunna höra till de fina salongerna där tydligen bara de som våndas över varje nedskrivet ord får höra hemma.

– Hon är expert på att beskriva människans mörka sidor.

– Hon är inte rädd för att ta sig an verkliga människors öden och tolka och spinna vidare på dem. I Blonde, en av mina favoritromaner, beskrev hon Marilyn Monroes liv med en sådan förvirrad röst att det blir trovärdigt att denna sökande och tablettberoende ikon talade via Oates boksidor.

Under julhelgen 1996 hittades den sexåriga JonBenet Ramsey mördad i familjens källare. Mordet är ett av de mest publicerade nutida brotten vilket inte är konstigt om man ser på omständigheterna kring det.

JonBenets mamma var en så kallad beauty pageant mom, som tränade, sminkade och klädde ut dottern till skönhetstävlingar. Statistiskt sett sker de flesta barnamord av familjemedlemmar. Inga bevis fanns att ett inbrott skett hos familjen trots att man i huset hittade ett brev från kidnappare där familjen krävdes på lösesumma. Diverse misstag gjordes av polisen både i sökandet efter flickan och i säkerställandet av bevis på brottsplatsen. Mordet är till dags dato olöst.

Joyce Carol Oates må skriva att ”eventuella likheter med verkliga personer är ett sammanträffande” i Älskade syster. Skyler Rampikes personliga historia, men samtidigt refereras det till mordet på JonBenet Ramsey i bokens baksidestext.

I Älskade syster har vissa förändringar gentemot verkligheten gjorts; andra namn används, mordoffret Bliss är inte skönhetsdrottning i miniformat utan isprinsessa i miniformat (vilket är ett smart val av Oates eftersom även dessa kläs i sexuellt utmanande kläder).

Historien berättas av storebror Skyler, och historien går mellan nutid (ca 10 år efter mordet), till tiden kring mordet.

För läsaren blir det en pusselläsning, där man allteftersom får fakta och där tolkningen av familjens personligheter långsamt växer fram allteftersom olika scener från deras liv beskrivs. Och det är familjen, deras relationer och det som motiverar dem som är fokus för Oates och vilket gör detta till en psykologisk thriller.

Joyce Carol Oates blev kritiserad för att hon så snart efter brottet skrev denna bok eftersom sorgen fortfarande var stark och familjen så tydligt utpekas och anklagas. Kan man skriva på detta sätt om människor som fortfarande lever? Påverkar romanen den brottsutredning som ännu inte är preskriberad? Hur vågar Oates, som är starkt kritisk till mediehysteri, själv skriva på detta närgångna sätt?

Oates skräder ju inte orden; romanen är ett anklagande finger mot den amerikanska medelklassens livsstil, mot föräldrar som utnyttjar sin maktställning gentemot sina barn för att uppfylla sina egna drömmar, mot tron på medicinering av barn för att lösa problem som egentligen kommer av familjerelationer och inte minst mot sexualisering av barn.

Alla har rätt till sin egen åsikt om det hela, men i slutändan är detta en otroligt bra roman som hanterar frågor vi själva måste ta ställning till eftersom de är en del av dagens kultur. Med tanke på att ett program som Toddlers and tiaras idag visas på svensk TV och att vi har en tendens att följa i amerikanska fotspår, är det bara en tidsfråga innan barn även här i Sverige hamnar i en skönhetshysteri där de kläs upp för att se ut som utmanande tjugoåringar innan de ens har slutat använda napp.

Mer läsning: Joyce Carol Oates om mordet på Jon Benet Ramsey.

/Marika Mandrean

Gästinlägg: När brott blir bok – Joyce Carol Oates

En reaktion på “Gästinlägg: När brott blir bok – Joyce Carol Oates

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *