Två systrar – ett reportage av Åsne Seierstad. Albert Bonniers förlag, 2016.

En familj av somalisk härkomst lever ett lugnt och välordnat liv i Norge. Men en dag slits familjen itu. De två tonårsdöttrarna försvinner utan att säga adjö och när de senare kontaktar familjen berättar de att de gett sig av till Syrien för att kämpa för kalifatet. Fadern ger sig i desperation iväg för att rädda flickorna ur det krigsdrabbade landet och hamnar själv i livsfara. Men hur kan man rädda den som inte vill bli räddad?

Detta är den dramatiska början i Två systrar av Åsne Seierstad, en bok som vill ge fakta till grund för eftertanke för alla dem som undrar hur tonåringar och unga vuxna över hela Skandinavien radikaliseras. Seierstad berättar därför historien om hur de två systrarna Ayan och Leila går från att bete sig som vilka norska tonåringar som helst, klädda i tighta jeans och med planer på universitetsstudier, till att vägra delta i skolans gymnastikundervisning och bära heltäckande svart niqab som bara lämnar ögonen oskylda.

Seierstad ger samtidigt en översikt över vad som egentligen sker i Syrien, ett land vars interna konflikt (mellan Assadregimen och frihetskämpar) lade grunden för utländska intressen att blanda sig i och kämpa för sina egna syften.

Två systrar är därför en bok om flera brännande aktuella ämnen: Syrienkonflikten, arvet efter krigen i Kuwait och Irak och hur skandinaviska tonåringar kan bli villiga att offra livet för detta. Samtidigt är det historien om en familjetragedi.

Diskussionen om radikaliserade tonåringar och hur vi ska behandla dem som kommer tillbaka efter att ha stridit utomlands går hög nu. Man talar om en avprogrammering av radikalism. Seierstad visar att förvandlingen går långsamt, man blir inte våldsbejakande över en natt, förvandlingen tillbaka lär inte gå fortare, om den ens kommer att ske. Samtidigt verkar samhället oförberett på situationen. Det kan tyckas överraskande; att skandinaver ger sig iväg för att kämpa i andra länders krig grundat på starka politiska åsikter eller religiös tro är inga nyheter.

Seierstad har aldrig hukat för politiskt brännbara ämnen som väcker starka känslor. Vi har sett detta i Bokhandlaren i Kabul där hon berättar om livet innanför hemmets murar i Afghanistan och i En av oss där hon beskriver terroristhandlingarna på Utöya ur offrens synvinkel och försöker förstå sig på förövaren. Som om ämnena i sig inte är tillräckligt kontroversiella har hon fått kritik för hur hon behandlat materialet och för sina bakomliggande syften.

I efterordet till Två Systrar går Seierstad därför igenom sina källor och är tydlig med att de två huvudpersonerna, Ayan och Leila, inte velat medverka till boken. Seierstad har därför använt sig av skriftliga källor (till exempel e-mail och Skypesamtal mellan dem och familjemedlemmarna) och på vad andra berättat om systrarna.

Kan det bli en rättvisande bild när systrarna inte själva berättar hur de ser på sin situation och händelseförloppet? Än mer problematiskt är att det i princip enbart är motståndarna till deras handlingar som kommer till tals. Samtidigt har systrarnas vänner, som till en början vandrade samma väg som Ayan och Leila, en röst och de kan berätta om hur vägen ledde till Raqqa för systrarna men varför de själva valde att inte gå vidare.

Seierstad är i efterordet också tydlig med att hennes syfte är att berätta VAD som hänt men vill att läsaren själv ska fundera på VARFÖR det hände. På det sättet kan boken bli ett diskussionsunderlag. Mina egna tankar går till hur tonåringar i allmänhet letar efter sin väg i livet. Engagemanget för politik och religion är under den perioden stark och världen är svart-vit, det finns alltid ett rätt och ett fel. Det finns inga grå zoner och olika infallsvinkar som senare i livet. Om man till detta lägger att människan är ett flockdjur och har behov av att höra till och betänker att det handlar om två somaliska tonåringar i Norge så har man redan kommit en bit på väg.

Oavsett eventuell kritik om det känsliga ämnet och att inte alla inblandades röster hörs så är Två systrar en riktigt intressant bok. Det handlar om vår nutidshistoria och det handlar om att förstå andra människor. Dessutom levandegör Seierstad människorna och skriver sin böcker så att det känns som om man läser en thriller, även när hon går igenom komplicerade politiska förvecklingar.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Från Norge till Syrien – en bok om radikalisering
Tagged on:                                         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *