HÄR ÄR JAG NU
Karen Campbell
Lind & co, 2014
(This is Where I Am, 2013)

Recensent: Marika Mandrean

Har_ar_jag_nu

Är du den som tittar bort och skyndar förbi? Eller finns tid i ditt liv att hjälpa till? Här är jag nu av Karen Campbell ger en varm skildring av hur livet kan krackelera och hur våra relationer med andra människor då är vår enda trygghet. Ett extra plus är att boken guidar oss genom en av mina favoritstäder: Glasgow.

Efter många år i ett helvetiskt flyktingläger kommer somaliske Abdi med sin dotter till Glasgow. När administrationen är klar får han status som flykting och skotska myndigheterna säger ”Varsågod, nu kan du börja ditt nya liv”. Men hur lätt är det att komma till ett nytt land, som har en helt annan kultur, där seder och traditioner är främmande, man inte känner någon och inte bemästrar språket?

Deborah är en medelålders kvinna som nyligen blivit änka. Hon är arg på hela världen för att hennes liv har slagits i spillror och trösten blir alkohol och psykofarmaka. Hon inser att något behöver ändras och anmäler sig som volontär till en välgörenhetsorganisation som hjälper immigranter som landat i Glasgow.

På detta sätt korsas Abdis och Deborahs vägar. Hon blir hans mentor som ska finnas till hands för att lotsa honom in i det skotska samhället. De möts på platser som på något sätt kännetecknar Glasgow och Skottland och lär långsamt känna varandra och bry sig om varandra. Det är inte alltid lätt, det uppstår missförstånd och de grälar. Men ingen av dem ger upp den andre.

Boken är skriven omväxlande ur Abdis och ur Deborahs perspektiv. Det är en ögonöppnare att läsa hur Abdi bemöts i det nya landet. Fördomar och rädsla för det okända, för de som avviker från normen, sitter djupt. Och visst blir Abdi trakasserad av tonårsgäng på gatan, och han är otrygg i sitt eget hem eftersom grannen är alkoholiserad rasist.

Men han möter också vänlighet, förståelse och hjälpsamhet. Det är en tankeställare att läsa och jag frågar mig själv: Om jag hade mött Abdi när han irrade omkring i snabbköpet sin första kväll i nya landet och inte klarade att köpa mat eftersom han inte kan språket och därför inte kunde identifiera vad som fanns i förpackningarna: hade jag varit en av dem som skyndade förbi? Eller hade jag varit den som tillbringade tjugo minuter att hjälpa honom genom att få honom att rita matvarorna på ett papper så vi kunde hitta det bland hyllorna?

Drygt halvvägs in i boken bestämmer sig Karen Campbell för att lägga till ett mysterium till historien. En gåta som ska lösas och som ger en möjlighet till ett lyckligt slut. Ur mitt perspektiv är detta en onödig twist som tar bort fokus från romanens huvudtema.

När jag lägger ifrån mig boken är det ändå med känslan av att jag har fått två nya vänner i Abdi och Deborah, två väldigt jordnära personer med brister och fel men med stora och öppna hjärtan. Jag vill också lägga till att trots att berättelsens grund finns i mänskliga tragedier så är humorn konstant närvarande.

Marika (1)

Skrivet av Marika

Gästrecensent. Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Feel-good om en flyktings kamp att skapa ett nytt liv

En reaktion på “Feel-good om en flyktings kamp att skapa ett nytt liv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *