Feel good är inte en genre som regelbundet är en del av min läsning, men i augusti läste jag två stycken tätt inpå varandra. En fick mig att fnittra och en fick mig att snörvla.

Mina medpassagerare på bussen måste tro att jag är galen. Ena veckan sitter jag och skrattar för mig själv och nästa sitter jag och snörvlar och torkar ögonen. Varför har jag inte läst mer feel good tidigare? tänker jag när jag sitter och försöker hålla tårarna borta medan jag läser sista delen i Jojo Moyes Livet efter dig. För feel good är inte en genre som jag brukar läsa mycket av. Av erfarenhet vet jag att jag inte gillar chick lit och jag har omedvetet dragit feel good-genren över samma kam.

Feel good ger mig inte samma långvariga behållning som andra typer av romaner kan göra, men av någon anledning får genren mig att fysiskt uttrycka känslorna jag får när jag läser. Jag brukar inte vara den som berörs till tårar när jag läser böcker eller ser på film. Visst, skrattar gör jag ju när jag tittar på tv eller spelfilm, men de gånger jag har skrattat högt när jag läst en bok kan jag räkna på ena handens fingrar.

För jag vill inte vara den som sitter och småskrattar i en trång buss eller behöva torka tårar på väg till jobbet. Men jag inser också att det är en för mig ny typ av läsupplevelse som jag plötsligt har ställts inför. En som jag verkligen mår bra av.

Böckerna jag läst är Livet efter dig av Jojo Moyes och Projekt Rosie av Graeme Simsion.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

Feel good känns bra

En reaktion på “Feel good känns bra

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *