Ingen har väl missat Fifty Shades of Grey, böckerna och filmerna om en kvinna som faller för en onåbar man vars relationer, dittills, enbart bestått av dominant sex? En svensk bok på samma tema, men som är oerhört mycket mörkare, är Satyricon av Gertrud Hellbrand.


Satyricon av Gertrud Hellbrand. Albert Bonniers förlag, 2018.

En kväll på puben stöter Uppsalastudenten Olivia på den karismatiska Renée och de klickar direkt. När Renées bror Rufus dyker upp introducerar Renée Olivia för Rufus som om hon ger sin bror en present.

Och attraktionen mellan Rufus och Olivia är omedelbar. Olivia dras in i kretsen kring de två syskonen och hennes värld förändras. Nu är det fester, sprit och sex som gäller. Syskonen kallar sin lilla grupp av vänner för Satyricon och säger sig tillbe Dionysos.

Men så inträffar en tragedi. Vänskapen i gruppen visar sig inte vara idyllisk utan en grogrund för svartsjuka och besatthet. Gruppen splittras och Olivia går vidare med sitt liv. Hon väljer det som är motsatsen till Satyricon, ett lugnt familjeliv med barn.

Femton år senare får Olivia en inbjudan till Renées som ska ha fest. Olivias minnen av tiden med Satyricon vaknar. Trots att hon vet att hon utsätter sig för stora risker kan hon inte låta bli. Hon åker till festen.

Lever Renée fortfarande ett utsvävande liv? Kan Olivia nu hantera Rufus och hans makt över henne? Och hur ska gruppen av forna vänner hantera tragedin som splittrade dem nu när de åter står öga mot öga med varandra?

Motreaktion mot #metoo?

Jag har väldigt svårt för historier om kvinnor som väljer att underkasta sig mäns nycker, låter dem göra vad de vill med henne och som dessutom blir attraherade och upphetsade av män som beter sig som om hon, kvinnan, är mannens ägodel och leksak.

Det är mycket långt ifrån dagens samhälle där de flesta säger sig sträva efter en rättvis och jämlik värld. Det lyser än mer i ögonen med tanke på den stora debatt som startade för knappt ett år sedan med #meetoo.

Så varför kommer det då ut böcker, riktade mot kvinnor, vars budskap är att mannen är den högsta kasten? Är det en motreaktion?

Men Satyricon är också historien om ett antal studenter som väljer att skapa sig en parallell värld. En värld som går i njutningens tecken. De experimenterar, men det går för långt.

Det är detta jag kan tycka är intressant med Satyricon. Historien om hur en liten grupp människor väljer att bli helt beroende av varandra och hur deras interna relationer byggs upp och slits sönder. Berättelserna om förnedring och S&M kan jag vara utan.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

En mörk historia om besatthet och underkastelse: Satyricon
Taggar:                                         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *