Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk. Ordfront förlag, 2016. ISBN: 9789170378799

I Sverige har vi ett väl fungerande socialt skyddsnät. Vi betalar skatt för att utjämna skillnaderna i människors livsvillkor. Alla ska kunna ha tak över huvudet och gå till läkaren när det behövs. Detta är den uppfattning de flesta svenska medborgare har och står bakom. Men är det verkligen så?

I Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk möter vi Beata, en välutbildad och framgångsrik medelålders kvinna. Hon har aldrig varit höginkomsttagare men hon har klarat av att ensam försörja fyra, nu vuxna, barn. Men en dag blir Beata sjuk. Eftersom hon är egen företagare visar det sig att allt inte går så lätt och smidigt med utbetalningar från Försäkringskassan samtidigt som Skatteverket fortsätter att kräva insättningar.

Förbluffande snabbt blir hennes ekonomiska situation desperat. Då tar sig en nästan Kafkaliknande process sin början. Den tid som Beata behöver lägga på sitt tillfrisknande går istället till myndighetskontakter.

Att bli granskad för att bevisa att hon inte har pengar till mat och hyra är något hon snabbt behöver vänja sig vid. Till det kommer skammen över att vara fattig. Att vara beroende av vänners välvilja, att synas i kön till soppköket, att inte alltid ha rena kläder eftersom det inte finns pengar till tvättmedel.

En annan känsla är frustration; över att vänner och familj inte förstår att hon är fattig på riktigt, att det handlar inte om att tillfälligt ha lite ont om pengar efter en påkostad semesterresa utan att hon faktiskt svälter och risken att bli hemlös är överhängande.

Fattigfällan fyller helt klart en funktion i dagens debatt. Den tar upp glipor i det skyddsnät vi tar för givet och belyser hur osäkert det trygga liv vi har faktiskt är. Beata är som vem som helst, hon lider inte av psykisk sjukdom eller missbruk men det är ändå en reell fara att hon en dag sover på gatan.

Charlotta von Zweigbergk lägger redan i bokens början ut brasklappen att Beatas upplevelser med myndigheter inte nödvändigtvis stämmer överens med allas. Författaren menar att om en enda person glider genom skyddsnätet så är det en person för mycket. Jag håller med om det men önskar veta hur representativt Beatas öde är i fattigsverige av den enkla anledning att jag vill veta hur stort problemet är. Det hade varit bättre för författaren eftersom fallet som tas upp i hennes bok riskerar att ses som ett undantag. Det kan ligga till last i debatten om fattiga människors situation och myndigheters processer.

Fattigfällan är en bok som tvingar läsaren att bredda sitt perspektiv och ta itu med sina egna fördomar. Vi har dem allihop, det är bara att erkänna. Att läsa boken är att reagera och att ständigt ifrågasätta sina egna reaktioner.

Att boken är ett inslag i debatten blir tydlig när ”Beata” lägger fram sina synpunkter på hur medellösa borde behandlas. Det talas bland annat om medborgarlöner och färre kontroller. Var och en som läser får ta ställning till dessa.

Fattigfällan är som sagt intressant och viktig men hade vunnit mycket på två saker:

  • Det första är en hårdare redigering. Läsaren förstår vid första tillfället Beatas känslor av saknad efter en bra hudkräm och skammen över det som kan ses som lyx. Det behöver inte upprepas vid ytterligare tre tillfällen.
  • Det andra är en förändring av perspektiv. Von Zweigbergk har, antagligen mycket medvetet, valt att enbart berätta ur Beatas, den fattiges, perspektiv. Det skrivs mycket om hur Beata upplever vänner, familjs och myndigheters beteende. Varför inte få deras syn på på situationen? Det hade gett fördjupad förståelse, gett boken större tyngd och öppnat upp för en dialog.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Fattigfällan – en dold del av Sverige

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *