SANNING MED MODIFIKATION
Sara Lövestam
Piratförlaget, 2014
ISBN: 978-91-642-0446-2
Recensent: Andrea Zackrisson

Sanning_med_modifikationVad är det som skiljer en roman från en deckare? Och varför är vi så noga med att genrebestämma allt vi läser? Det var frågorna som Piratförlaget ställde när jag fick chansen att läsa och recenserar Sara Lövestams senaste bok: Sanning med modifikation.

”Privatdetektiv. Kontakta mig om polisen inte kan hjälpa dig.” Kouplan känner sig inte bekväm med att nämna polisen i sin annons, men inser att han måste göra det för att få rätt kunder. Han är i stort behov av pengar, men att fortsätta diska tallrikar på Azads grill har han fått nog av. Hans första kund blir Pernilla. Hennes dotter Julia har blivit bortförd, kidnappad utanför Globen. En vanlig mamma hade gått direkt till polisen, men för Pernilla är det inte alls ett alternativ.

Kouplan ger sig ut på jakt efter Julias kidnappare och hamnar i Stockholms undre värld där människohandel- och smuggling blir obehagligt tydlig. Samtidigt inser han att Pernilla sitter inne på en hel del hemligheter som försvårar hans arbete. Vad gör man när det man trodde var sanningen visar sig vara något helt annat?

Jag tycker inte att det är viktigt att genrebestämma litteratur och jag väljer inte automatiskt att läsa en bok för att den har klassats till en viss typ av litteratur. Det är baksidetexten och författare som lockar. Men jag inser att jag måste ifrågasätta mina fördomar om den litteratur som klassas som deckare, för jag inser att jag har en hel del fördomar just.

När jag tänker deckare ser jag ett eller flera mord, av olika brutala grader, och en poliskår med en vresig kommissarie som privat är missnöjd med livet på något sätt. Deckare skildrar samhällsproblem, men följer ett väldigt tydligt upplägg som gör att jag upplever att alla deckare påminner om varandra. Så är inte alls Sanning med modifikation. Men enligt Wikipedia är en av de viktigaste faktorerna i genren att berättelsen ska skildra ett eller fler brott och att den skyldiges identitet ska vara ett mysterie för läsaren, och det stämmer in på Lövestams bok, även om den har en twist som inte är vanlig i den traditionella deckaren.

Men jag läser inte Sanning med modifikation som en deckare, jag tänker inte alls på den som en sådan. Kanske beror det på att jag inte tänker på Lövestam som en deckarförfattare, eller på att om jag hade tänkt på den som en deckare hade jag inte läst den alls, eller på att jag känner hennes författarskap väl och vet att hon har mer att bjuda på än en välskriven spänningsroman. För som i alla hennes andra romaner utmanar hon läsarens fördomar i olika samhällsfrågor och överraskar på så sätt. Hon lyfter aktuella problem i dagens samhälle och skildrar de grupper av människor som är extra utsatta.

Sanning med modifiktation är dels en underhållande spänningsroman, kanske till och med deckare. Lövestams språk är i sig en anledning till att läsa hennes böcker, i den här boken fick hon mig att rysa av obehag bara genom små textstycken som skapade associationer. Men bokens styrka är den på ett fint och annorlunda sätt personifierar och skildrar de människor som lever bland oss men ändå existerar utanför samhället.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

En deckare (?) med en twist
Tagged on:                                                         

2 thoughts on “En deckare (?) med en twist

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *