LJUSETS DOTTER
Elisabet Nemert
Forum bokförlag, 2011
ISBN: 9789137136660

Recensent: Andrea Zackrisson

Ljusets dotterDet är sent 1700-tal och i Edsbergs slott utanför Sollentuna är det fest. Men spelmannen är sjuk och plötsligt står alla danslystna människor där utan musik.

Marias far är förman på Edsberg, där han är en våldsam och fruktad man. Oftast är det hustrun som får känna av ilskan i hans knytnävar, men inte heller Maria och hennes bröder kommer undan. Faderns uppfostringsmetoder har gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt är ständigt föremål för traktens skämt och jämnårigas trakasserier, och hon är inte en del av gemenskapen. Marias enda riktiga glädjeämne är musiken, att lyssna till den mäktiga orgeln under söndagens gudstjänst och spelmannens sprittande toner på logdanserna. I sällskap med musiken glömmer hon sina sorger och i hemlighet spelar hon på morfaderns fiol.

Så när edsbergarna står utan musik den där kvällen tar Maria fiolen och de överraskade åhörarna tror inte sina öron när de hör polka, schottis, hambo och vals ljuda under hennes fingrar. Dold bakom klungan av människor lyssnar en av samtidens mest framgångsrika musiker och det kommer att föra Maria till Stockholm och Gustav III:s hov.

Ljusets dotter är en riktig askungesaga om hur en halt, utstött flicka blir en framgångsrik musiker som får spela för Gustav III:s hov.

Under den första delen av boken kände jag mig avskärmad från romanens karaktärer. Det var svårt att känna något för dem, inte ens den hemske fadern ogillade jag. Det tog sig under andra halvan av boken, och efter det var det svårt att lägga ifrån sig den. Ljusets dotter visade sig till sist vara en rörande berättelse om 1700-talsmänniskans begränsade möjligheter att förändra det liv man fötts till. I den här sagan lyckas huvudpersonerna göra det, men det är ändå en bitter påminnelse om att verkligheten såg annorlunda ut då. Och gör även idag, i vissa delar av världen.

Det känns som om Nemert har gjort en hel del research inför den här romanen. Det är som att ta ett steg tillbaka i tiden och vara på plats under 1700-talet. Speciellt beskrivningarna av Stockholm är levande och detaljrika. Det är också spännande hur Nemert har använt sig av verkliga personer för att ge romanen en extra historisk substans. Det är något med Gustav III:s Sverige som jag fascineras av.

Andrea__

Skrivet av Andrea

Driver Bibliophilia.se. Läser allt som intresserar, vilket är det mesta. Tycker att all sorts litteratur fyller en funktion och att det inte finns någon litteratur som är finare än någon annan.

En askungensaga om den halta flickan som blev kungens musiker

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *