Ibland ger en författares bakgrundshistoria en extra dimension till en bok. Ibland skapar den en nyfikenhet för författarens verk. Detta är definitivt fallet med Roberto Bolano. Han föddes i Chile men växte upp i Mexiko. När Salvador Allende kom till makten åkte han tillbaka till Chile för att hjälpa till med uppbyggnaden av landet men det slutade med en kort tid i chilenskt fängelse när militärjuntan störtat Allende.

Isrinken av Roberto Bolano. Albert Bonniers förlag, 2017.

Roberto Bolanos kringflackande liv tog honom sedan till Spanien där han kom till ro och bildade familj. I hans roman Isrinken nyttjar han sina livserfarenheter och berättar historien om det politiska etablissemangets agerande. Och några av hans huvudpersoner vet hur det är att lämna sitt hemland.

En liten spansk stad skakas av en skandal. Historien berättas av tre män; en mexikansk poet i förskingringen, en nitisk kommunal tjänsteman och en författare som blivit ägare till sjaskiga etablissemang. När den vackra skridskoåkerskan Nuria petas från OS-laget startar det en räcka av händelser som kommer att förändra deras liv.

Problem med hur kvinnor skildras

Historien berättas av tre män, och kvinnoröster och kvinnornas perspektiv saknas helt. Det är helt ok, men det som stör mig är dels hur kvinnor porträtteras och dels hur relationen man-kvinna läggs fram.

Kvinnorna i Isrinken är mystiska varelser vars känslor och tankar de håller dolda för männen. Dessa män, som i övriga avseenden beskrivs som starka, tuffa och alltid går sin egen väg, blir i relation till den utvalda kvinnan till vax. De gör allt de kan för att erövra kvinnan, till kropp och själ.

Detta gör att boken framstår som skriven av och för en äldre generation. En generation av machomän där deras enda svaghet är kvinnan, den ombytliga och oläsbara, vilken med en blick eller ett ord kan tillintetgöra denne starke man.

Trots allt en fängslande roman

Trots detta är Isrinken en fängslande roman. Från början avslöjar Bolano för läsaren att något dramatiskt kommer att ske, men inte vad. Det tillsammans med att historien berättas ur tre olika perspektiv gör att den får en thrillerkänsla där man verkligen vill veta hur det ska gå.

Jag måste erkänna att jag mest läser böcker som utspelas i anglosaxisk eller svensk miljö. Djupdykningen in i det spanska och sydamerikanska ger därför romanen en exotisk känsla för mig. Jag uppskattar det.

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

En annan värld
Taggar:                                         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *