Min syster Marika kommer att skriva mer här på bloggen och för att ni ska få ett hum om vem hon är och hur hon ser på läsande och litteratur har hon skrivit en presentation av sig själv. Välkommen, Marika!

Marika

Jag har fått förtroendet att ibland gästspela på min lillasysters blogg och har då även blivit ombedd att skriva en liten presentation av min relation till böcker. So here we go:

Varför ska man egentligen läsa?
Det är en fråga jag ibland får från kolleger som är oförstående till mitt prat om böcker. De tycker att det är ett onödigt sätt att spendera sin tid, om det nu inte skulle handla om en tjock manual om senaste Windows operativsystem eller något annat käckt IT-relaterat.

Mitt svar är:
Frågan är överhuvudtaget inte relevant för mig då läsning är en del av mitt liv. Det är kanske inte riktigt lika naturligt för mig som att andas, men det står inte långt efter de basala behoven.

Om jag känner mig vänligt inställd till personen som ställt denna konstiga fråga skulle svaret kanske bli: eftersom det triggar min fantasi, utvecklar min inlevelseförmåga och empati, tar mig till platser jag aldrig varit och tidsepoker jag aldrig kan uppleva (om man nu inte lyckas uppfinna en tidsmaskin). Genom att läsa lär jag mig saker och böcker ger mig en lugn tillflyktsort i en ibland stressig värld.

Vad ska man läsa?
Det man vill läsa!

Jag är inte intresserad av diskussionen om fin- och fulkultur. Ibland vill jag läsa Anna Karenina och då gör jag det. Ibland vill jag läsa facklitteratur om psykologi och då gör jag det. Och ibland vill jag läsa något ur Charlaine Harris True Blood-serie och har hur trevligt som helst. Och alltihop är helt ok!

Men jag har en regel:
Om en bok inte har fångat mitt intresse efter 20-50 sidor så slutar jag läsa den och ger mig i kast med en annan bok. Det finns för lite tid och för många bra böcker i världen för att jag ska kasta bort min tid på en bok jag inte tycker om.

Vilken är min favoritbok?
En bok som jag läst om gång på gång sedan den gången jag hittade den i mina morföräldrars bokhylla när jag var i tioårsåldern är Margaret Mitchells ’Borta med vinden’.

Det verkar vara en allmän uppfattning att detta är en kärleksroman men den är så mycket mer än så. Det är en historisk (och lärande) roman om en period som påverkat världshistorien, det är en nostalgisk tillbakablick på en civilisation som försvunnit, det är en roman om personlig utveckling och ja, det är en fantastisk kärleksroman!

Det här är Marika

4 reaktion på “Det här är Marika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *