Det är svårt att förstå det. Vi är så vana vid att lita till att domstolsförhandlingar grundas på bevisning och att domarna är opartiska. Men så påminns vi om hur det är när domslut grundas på vad makten vill, när vänskap och överenskommelser bakom kulisserna avgör människors öden även när den lilla människan har lagen på sin sida mot makthavare inom politik, polis och rättsväsendet.

Domardansen av Lena Ebervall & Per E Samuelson. Piratförlaget, 2018.

Det har blivit juristparet Lena Ebervalls och Per E Samuelsons signum att belysa sådana orättvisor. De går tillbaka i den svenska historien. Men som läsare förföljer mig tvivel efter att ha läst deras böcker. Idag, i vårt demokratiska samhälle där alla människor ska ha lika värde, är det helt säkert att denna rättsröta inte har någon plats?

I höst utkom Domardansen av Ebervall och Samuelson. Här går vi rakt in i maktens korridorer där en slösaktig bohem ställs mot en välrenommerad domare.

Den lilla människans kamp

Det började med en uppslitande skilsmässa där hustrun till slut begärde att maken skulle omyndigförklaras så att hustrun inte gick miste om underhåll från honom.

Så kom den rike konstnären Gustaf Unman i rådman Lundquists våld. Rådmannen skulle ta hand om Unmans affärer. Och det gjorde han med besked. Snart hade rådmannen tillskansat sig Unmans lösöre och sett till att inkomster från Unmans fastigheter inte alls kom denne till godo. Rådmannen däremot fick det bara bättre och bättre!

Snart var karusellen igång där Unman om och om igen begär tillgång till sin egen egendom och visar på rådmannens förskingring. Men ingen vill tro honom.

Inte skulle väl en rådman kunna bete sig på det viset? Inte kan vi låta en inkarnation av lag och rätt hängas ut som brottsling? Inte kan vi låta skandalen brisera? Nej, om och om igen vägrar svenska rättsinstanser att göra en rättvis bedömning av det som skett. Allt för att skydda de egna.

Under tjugo år pågår kampen mellan den lilla människan och Sveriges makthavare.

En del av det förgångna?

Lena Ebervall och Per E Samuelsons böcker om historiska rättsfall är alltid intressanta. De målar upp ett Sverige som nu hör till det förgångna; där bilar var en modernitet tillhörande de förmögna, där hushållerskor bodde hos familjen de tjänade och där man bockade och bugade för överhögheten.

Man får väl hoppas att böckerna också visar hur det var förr i tiden vad gäller rättssäkerhet. Men är det så? Vi möts med jämna mellanrum av rubriker som säger att dömda brottslingar visat sig vara oskyldiga. Kanske har de suttit många år i fängelse, släpps till slut fria och får skadestånd av staten.

Jag hoppas att dessa nutida fall handlar om svårigheten att väga bevis och inte av den typ av maktmissbruk som Ebervall och Samuelson beskriver. Jag är ändå rädd att människor bedöms olika i domstolarna beroende på bakgrund och klasstillhörighet.

Domardansen är intressant men det som beskrivs är ibland så upprörande att det blir jobbigt att fortsätta läsa. Det är en klassisk historia om den lilla människan som helt körs över av människor med makt.

Ibland blir historien lite långdragen då författarna beskriver varje vindling i det komplicerade fallet. Det blir omöjligt för mig att hålla koll på alla instanser som motvilligt tar sig an Unmanfallet. Å andra sidan visar det hur hopplöst det var att kämpa emot systemet.

Något verkar ha hänt på 1950-talet. Kanske var det då den stora brytpunkten skedde, då alla faktiskt blev lika inför lagen, oavsett om man var en kufisk konstnär eller en rådman i Stockholm?

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Den ofattbara rättsrötan
Taggar:                                             

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *