Av en slump blev det så att jag tätt på varandra läste två böcker med ett likartat tema: hur en förälders dödsfall påverkar deras nu vuxna barn och hur barndomens händelser styr relationen till syskonen.

I båda romanerna fanns ett stort mörker; karaktärernas barndom påverkades av exceptionella händelser, sådant inga barn ska behöva uppleva. Dessa händelser har sedan präglat deras liv. De har fört en konstant kamp för att lämna det bakom sig, bli hela, friska, må bra. Men på något sätt, trots all tid som gått, styrs de ändå av dessa tidiga upplevelser.

Böckerna är intressanta och engagerande men jag skulle rekommendera att låta lite tid gå mellan läsningen av de två.

Så vilka böcker refererar jag till?

Arv och miljö av Vigdis Hjorth

Arv och miljö är den mörkaste och mest psykologiserande av de två. Här möter vi Berglijot som i vuxen ålder brutit med sin familj. Hon tror sig ha frigjort sig, skapat sitt eget liv långt från såren hon fått under uppväxten.

Hennes familj har brutits upp i två läger. Berglijot förstår inte varför systrarna aldrig frågat henne om varför hon inte vill ha något med föräldrarna att göra, att de aldrig frågat henne om hennes historia. Att de så tydligt lierat sig med föräldrarna och aldrig visat Berglijot omtanke.

När fadern dör förväntar sig modern och systrarna att hon ska visa upp fasaden av sörjande dotter. Hon kan inte. Sorgens process drar igång med förberedelser för begravning och läsande av testamentet. För Berglijot vänds livet åter igen upp och ner.

Förlåten av Agnes Lidbeck

Även i Förlåten är det faderns död som ställer allt på sin spets. Hans sommarställe i skärgården måste tas om hand och systrarna Ellen och Maria tillbringar för första gången på länge tid tillsammans för att ordna inför försäljningen.

Den ena är en handlingskraftig karriärkvinna, den andra en ensamstående mamma som jobbar inom vården. Gemensamt har de sin uppväxt men det som hände då kan de inte tala om. Istället gror rivaliteten och avundsjukan inom dem. Det osar av passiv aggressivitet.

Kommer de att kunna börja tala om det förflutna? Trösta varandra? Kan de äntligen börja uppskatta den andras goda sidor istället för att reta sig på de sämre?

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Blir man någonsin fri från barndomen?
Taggar:                                         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *