Lagom till sommarens läsning i hängmattan har nu uppföljaren till Den lilla bokhandeln i Paris kommit. Vi pratar feelgood, huvudpersoner som inte är purunga, känslan av att ha levt sitt liv … olevt, vackra lantliga omgivningar och massor av udda karaktärer. I en bokhandel nära dig finns alltså Den lilla bistron i Bretagne av Nina George.

Den lilla Bistron i Bretagne av Nina George. Bazar förlag, 2018.

Tyska Marianne och hennes man sedan fyrtio år tillbaka är på semester i Paris. Men inte ens en resa till kärlekens huvudstad skapar någon lycka mellan dem. Stillsamt klättrar Marianne upp på ett broräcke över Seine och vill att det här livet en gång för alla ska ta slut.

Men uteliggaren som ser henne kan inte låta det ske. Marianne blir räddad. Inte för att hon är glad för det. Vad ska hon göra nu? Det är inget alternativ att återförenas med maken och åka hem till Tyskland. Istället flyr hon Paris utan att riktigt veta vart hon är på väg.

Ödets nyck tar henne till ett litet samhälle på Bretagnes kust. För första gången i sitt liv får Marianne en möjlighet att vara sig själv. Och det visar sig att byborna accepterar Marianne precis som hon är!

Men är det så lätt att lämna ett helt liv bakom sig? Och den fågel Fenix som Marianne återuppstått som, är hon den riktiga Marianne?

Inflation i ”lilla” i feel good-genren

Jag tycker bättre om Den lilla bistron i Bretagne än jag tyckte om föregångaren. Det beror på att humorn kommer fram bättre här. Karaktären Marianne är också en varelse av kött och blod som det är lätt att sympatisera med. Hon har ett långt liv bakom sig, men har fram till nu inte fått utrymme för sig själv.

Boken har alla förutsättningar för att bli populär sommarläsning eller flykt från vardagen-läsning för kvinnor med livserfarenhet.

För mig finns dock ett par problem. Så många romaner med liknande tema har utkommit de senaste åren att det nästan gått inflation i dem. Den lilla bistron i Bretagne har också ett par för många ingredienser. Det känns som att Nina George velat få med alla vinklar och företeelser hon kunnat tänka sig. Det belamrar boken.

Något man inte kan lasta Nina George för är bokens svenska titel. Men jag undrar varför svenska förlag prompt vill ha med ordet ”lilla” i boktitlar nuförtiden? Vi har läst om små strandcaféer, bokhandlar, bagerier och så vidare. Är tanken att vi som läsare förstå att det här är en trevlig bok med ett positivt tema i en mysig miljö genom att boken handlar om ett litet företag?

Marika

Skrivet av Marika

Tycker att man ska läsa det man känner för att läsa. Läser allt från Anna Karenina till facklitteratur om psykologi till Charlaine Harris True Blood-serie.

Att börja leva
Taggar:                                             

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *