En osynlig farsot drar genom landet. Ingen vet var den kommer ifrån, hur den smittar eller hur man kan bota den. De smittade tappar den automatiska andningsreflexen och måste hela tiden tänka på att andas.

Upplägget påminner mycket om Blindheten av José Saramago. Också där drabbas mänskligheten av en mystisk åkomma som drabbar en av människans viktigaste funktioner (i det fallet synen). Men till skillnad från Blindheten, som var gripande och fängslande, saknar Andlös det där som fångar mig. Jag tycker att Ronge bara ytligt lyckas fånga den panikartade känslan som ändå måste råda om en farsot av den här typen helt plötsligt skulle drabba landet. Nu känns det inte värre än när det var en sån hype om fågelinfluensan för några år sedan. Platt och tråkigt är det, det känns inte riktigt äkta.

Jag gillar idén och konceptet, men själva berättelsen lyckas inte fånga mig.

Titel: Andlös
Författare: Mattias Ronge
Förlag: Ordfront förlag
Först utgiven: 2013
ISBN: 978-91-7037-708-2

Jag har fått möjligheten att testa the Book Seat, en läskudde som håller uppe bok och iPad så att du kan ha händerna fria. Första intrycket är att kudden är mycket lättare än vad jag trodde den skulle vara, och att den står bra på alla typer av underlag. Jag ska testa den ett tag innan jag recenserar den.

Den 16 maj är det Stora bokbytardagen. Tanken är att man ska ta med sig en bok när man går hemifrån på morgonen, och ha med sig en annan när man är tillbaka. Det är en chans att få boktips och träffa nya människor.

Jag tycker det här är ett jättekul initiativ. Jag tror att alla har någon bok där hemma som vi skulle kunna ge bort och göra någon annan glad med. Så passa på att ta chansen den 16 maj.

På Stora bokbytardagens webbplats hittar du de platser där det finns planerad bokbytaraktiviteter.

Stockholm Vodou

Doktor Joseph är första delen i en serie med namnet Stockholm Vodou. Joseph kommer att vara bärande i alla delar. Andreas har idéer till ytterligare tre böcker i serien, men tror att det kommer att bli fler böcker än så.

Aphuset av Sara Gruen. Ges ut av Bazar förlag.

En underhållande roman som visar upp djurens värld som få andra romaner har gjort.

Gata utan namn av Kapka Kassabova. Ges ut av 2244.

En dovt stämningsmättad, mörkt humoristisk berättelse om gårdagens och dagens Bulgarien, och om att resa tillbaka till ett förflutet som man velat fly ifrån.

Besvärjelser och beskydd av Maria Friedner.
Ges ut av Mix förlag.

En rolig debutroman som utspelar sig i en svensk småstad, befolkad av både vanligt folk och sagoväsen.

Ingenting kan hindra natten av Delphine de Vigan. Ges ut av Sekwa förlag.

En djupgående undersökning i familjens minne, där de ljusaste minnen ligger sida vid sida med väl dolda hemligheter.

Observatoriet av Mats Söderlund.
Ges ut av Albert Bonniers Förlag.

En skakande skildring över en ensam barndom och vuxnas skrämmande sexualitet och gränslöshet.

Röd måne av Elisabet Nemert.
Ges ut av Forum bokförlag.

Häxprocesser, kärlek och maktkamp i 1600-talets Sverige.

Sommarboken av Emylia Hall. Ges ut av Forum bokförlag.

Hyllad debutroman om längtan till barndomens somrar.

Historien om Metta Fock fångade mig när jag läste Ann Rosmans bok Mercurium, och sedan jag läste ut boken för några månader sen har jag burit med mig hennes öde. Det är en fascinerande berättelse om en kvinna som anklagades för att ha giftmördat sin man och två av sina barn, och blev dömd att som första, och enda, kvinna att sitta fängslad på Carlstens fästning.

I Mercurium varvar Rosman berättelsen om Metta Fock med en fiktiv historia som utspelar sig i nutid. Jag var så nyfiken på hur Ann Rosman hade genomfört sin research i sitt arbete med boken och hur mycket som är baserat på sanning och vad som är påhittad, att jag kontaktade henne. Här är hennes berättelse om hur boken Mercurium kom till.

Hur fick du höra talas om Metta första gången?
– Första gången jag fick höra talas om Metta Fock var via kommendant Eiwe Svanberg som guidade runt mig på Carlstens fästning i Marstrand, där både han och jag bor. Fast Eiwe bor innanför murarna i Kommendantshuset byggt 1775 och där, i rum nummer 9 på andra våningen, satt Metta Fock fängslad. Från det att hon kommer till ön den 2 januari 1806 och tills … Nej, mer skall jag nog inte säga.

Vad fick dig att fastna för hennes berättelse?
– Allt. Men framförallt det faktum att hon är den enda kvinnliga fånge som suttit på Carlstens fästning i Marstrand. Carlsten är ett uttalat mansfängelse. Varför i herrans namn sätter man då en kvinna där? Visserligen helt isolerad och utan kontakt med de andra fångarna, men ändå. En adelsdam dessutom. Hur kommer det sig?

Hur väcktes idén till Mercurium?
– Alla mina böcker baseras ju på Marstrandshistoriken på ett eller annat sätt. Jag hade klurat på hur jag skulle berätta om Carlstens fästning för det finns så många fascinerande levnadsöden bland fångarna. Men Metta står för sig. Och en adelsdam som fråntas papper och penna och istället broderar en nådeansökan i korsstygn, en brodyr som finns bevarad på Nordiska Museet i Stockholm, allt det gjorde att historien kom nära mig. Att det finns ett fysiskt föremål kvar som hon hållit i sin hand, att jag kunde gå och sätta mig i hennes cell. Just att kunna ta på föremål och gå till en plats betyder mycket för mig när historien växer fram. Jag kunde se hur mycket ljus det kom in i rummet som vetter mot norr till exempel och utsikten är densamma nu som då – muren och en bit himmel.

– Jag borde säga något om titeln också – Mercurium är det gamla allmogenamnet för arsenik och det var genom Mercurium man menade att hon hade giftmördat familjen.

Hur har din research gått till? Och hur mycket av boken är baserat på sanning och hur mycket är påhittat?
– Det allra mesta är dessvärre helt sant. Jag har naturligtvis gjort mina tolkningar utifrån de dokument (och det har varit många!) som jag haft, men jag har försökt att vara ”sann” mot historien. Man har ett ansvar när man berättar om någon som levt och verkat på riktigt.

– Från början visste jag i princip bara att Metta suttit på Carlsten misstänkt för giftmord på man och två av familjens fyra barn samt att hon broderat en nådeansökan i korsstygn. Men det fanns en bok, ”Trefalt mord”, skriven på 1960-talet av advokaten Yngve Lyttkens (gift med Alice Lyttkens). Perfekt tänkte jag, research är redan gjord. Sällan har jag haft så fel. Efter att ha läst Lyttkens bok stod jag med än fler frågor och kontaktade släktforskare Birgitta Abrahamsson. Det var några personer som betedde sig så märkligt och jag ville förstå varför, så jag bad Birgitta ge mig mer kött på benen och ta reda på vilka de var. Under tiden ringde jag Riksarkiv och Landsarkiv, vet inte hur många timmar jag lagt i telefonen med dem, för att få fram all dokumentation kring Metta och hennes rättssak.

– Till slut satt jag med en rejäl hög papper från Mettas många rättegångar. Undan för undan kröp hon under huden på mig och jag tog bilen och körde till hennes hemtrakter. Gick på hennes stigar. Besökte hennes gamla gård Lilla Gisslared och hörde vattnet porla intill. Så måste det låtit även på hennes tid, tänkte jag. Tillsammans med släktforskaren Birgitta tittade jag på människorna kring Metta, rättegångsprocesserna där fakta förvanskas och förvrängs, men intressantast var det mönster av blodsband som visade sig. Mettas avlidne makes släktingar bildade ett finmaskigt nät och satt på mäktiga positioner, bland annat som häradshövdingar, och nådde hela vägen upp till hovet. De hade stor möjlighet att påverka och lägga sig i. Vilket jag hävdar att de också gjorde.

– Det hela kändes som en oerhört tung och ledsam historia – en mor som mister sina barn och därefter anklagas för att ha tagit livet av dem. Jag frågade Birgitta om det möjligtvis kunde finnas några nu levande släktingar till Metta. Birgitta återkom med en lista och tillsammans körde vi den mot Eniros gula sidor. En person stod ut lite extra, det skiljde nämligen 200 år och 2 dagar mellan hennes födelsedag och Mettas. Det var en Cecilia boende i Stockholm. Det var som om någon stod och pekade och sa ”ring henne”. Så jag ringde och hon hade ingen aning om varken historien eller släktskapet. Metta är Cecilias farmors farmors farmor. Första gången vi sågs var passande nog på Nordiska Museet som lovat att plocka fram Mettas brodyr och visa den för oss.

– Cecilia, som aldrig hade varit i Marstrand, har varit här flera gånger nu. Första gången minns jag särskilt eftersom hon satt länge uppe i Mettas cell. Och tillsammans har vi kört runt i hennes hemtrakter i hjärtat av Västergötland. Allt framforskat material har jag lämnat till Cecilia som är intresserad och söker vidare. Det känns fint.

Vad tror du: var hon skyldig eller inte?
– Jag tror att hon var oskyldig, jag hade nog haft svårt att skriva Mercurium annars. Jag hoppas min bok blir en form av sen upprättelse, att släkten nu åter talar om henne känns extra fint. Kanske sitter hon i sin himmel och ”ser” det. Om inte annat har hon fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta och förhoppningsvis i hjärtat hos den som läser boken. Greppet som hon kopplat om mig kommer nog alltid finnas kvar och vänskapen med Cecilia är något jag verkligen värdesätter.

Läs mer om Ann Rosman och hennes böcker på http://www.annrosman.com/.